Och lilla nyår träder i gamla årets spår

Och önskar eder alla välsignat Gott Nytt År

P.S.

En annan sak jag funderat en del på är alla andra år när alla är så besvikna på att det inte blev en vit jul. Nu hade vi en jätte-vit jul med underbart väder, men då är det också fel. Det är lite roligt (eller skrämmande) att all trafik blir så chokad varenda år för att det snöar. För att citera Nemi "Vi lever ju för f*n i Sverige!".

En väldigt kall, men väldigt god jul!

Jag och Mike spökade ut hästarna i tomtekläder igår och gav oss ut på en julridtur. Det var 16 (!) minus när vi kom till stallet och hästarna undrade nog vad vi pysslade med när vi vevade runt med armarna för att försöka hålla oss varma. Men nu fick vi speciella värmepåsar som man kan stoppa i vantarna och som håller sig varma i åtta timmar, så nu jäklar! Av världens bästa Mike fick jag en jättefin tröja som jag förälskade mig i på My One för ett tag sedan.
Jag lyckades ganska bra med att hålla julen ångestfri, även om det var svårt. Fast på nyår är det nog lättare när det skall vara bara jag och Mike med hästarna i stallet.

GOD JUL!

Grattis farmor

Jag undrar om man firar födelsedagar där du är nu. Jag undrar om du tänker på oss ibland, eller har du glömt oss och existerar bara där du är nu?

Vinur tycker om curry

Jag red Vinur i paddocken i går. Vi övade lite galopp och det blev han väldigt piggelin av.Jag har jättesvårt att känna om det blir rätt galopp så i januari skall jag rida lektion för Lollo och då skall jag öva. Något som däremot går himla bra just nu är hans bärighet (i alla fall i skritt). Det är ganska coolt att sitta där och nästan göra ingenting medan han bär sig hur fint som helst.
Häromdagen var Mike uppe själv i stallet och hade med sig mammas och pappas skumma GI mat. Det tyckte Vinur var smaskens så han slickade ur lådan nästan bättre än Findus gör... Knäpp-häst <3

Månstråle, månstråle, hjärtats röda blod

Just nu mår jag ganska bra. I alla fall mentalt. Däremot mår jag ganska pestigt fysiskt. Förkylningen smög sig på när jag minst anade det. Det är lite intressant tycker jag att så fort jag blir fysiskt sjuk så försvinner all mental "sjukdom". Jag pallar liksom inte både och. Fast jag tror att jag nästan föredrar att må dåligt psykiskt. Då är jag ju i alla fall klar i huvudet, just nu känns det som jag har hjärnan inlindad i en massa sockervadd. Dessutom har jag börjat hosta upp en massa trevliga saker som jag heslt hade velat slippa se...

Duktiga Riffen

It's a great big white world

Just nu känns det så, även om det kanske är lite mer bokstavligt menat än citatet. Igår red jag ut en sväng på Vinur. Det var så roligt att jag till och med glömde mina domnade händer. Jag gjorde en galoppfattning och helt plötsligt for han iväg i den grymmaste tölten någonsin. Helt lätt på framdelen och vi dansade fram i snön. Min bästa häst <3 Sedan red vi hem genom skogen. Det var underbart på ett annat sätt. Helt tyst och det ända som hördes var Vinurs hovar i snön. Den ridturen skall jag leva på länge.... Eller åtminstonde tills någon ny idiotgrej kommer och knuffar ner mig i mörkret igen.

Andra halvlek

Nu har jag gjort färdigt halva Mikes halsduk och snart är den så stor att den inte får plats i min väska längre. Just nu känner jag att den är lagom lång för en "normal" halsduk, så allt jag hinner göra nu blir en bonus. Men vi får se om mina tvångstankar kommer coh jag sitter uppe hela natten den 23...

One molecule of mercy

I fredags fick jag ett telefonsamtal från stallet som jag har varit livrädd för i snart två år. Vinur vill inte äta! Jag ringde Mike och vi åkte i ilfart upp till stallet. Jag väntede mig mer eller mindre att Vinur skulle ligga död när vi kom dit, men som tur var verkade han helt normal och kunde inte alls förstå all uppståndelse. Tydligen så var det så att vattnet hade bottenfrusit och de inte hade haft något att drick under natten. Anna hade gett dem vatten igen och då hade alla börjat äta. Vi gick en promenad med Vinur och Hreyfill och Vinur gick bredvid mig även om jag släppte grimskaftet <3 Älskade häst! Jag är så glad att ha dig och att du mår bra!!!

I wave my flag to sound the alarm

somebody stop me before I do any harm

Kallt, kallare, kallast

Extrem-kylan har drabbat Sverige. Det är minst 10 minus och allt vatten fryser. Vinur vill inte dricka så mycket nu när det är kallt så vi försöker hälla så mycket vatten vi kan i hans mat. Jag är livrädd att han skall få kolik. Hreyfill dricker inte heller speciellt mycket så vi har börjat ge honom lite extra mat också (mycket uppskattat för övrigt).
Jag, som har blivit lite av en klenis efter att ha övervintrat i England i tre år klarar mig förvånansvärt bra i kylan. Overall, fårskinns-sulor och en varm häst gör susen! Värre är det på väg till jobbet när jag inte har något av det. Fortsätter det så här får jag väl börja ta overallen in till stan. Jag är säker på att det skulle göra succé.

En rolig lektion

Det var så himla kul att rida lektion förr Lollo. Stackars Riffen kämpade på även om han faktiskt inte orkar egentligen. Jag tror aldrig att jag har träffat en så ambitiös häst. Vi övade långsam, långsam tölt och att han faktiskt skall ha med sig bakbenen och inte bara kröka lite snyggt på nacken. Lollo sa också att han har flygande pass, så nu skall vi starta operation "övertala Cissi att vi får ta fram den ordentligt på honom". Sedan att varken jag eller Mike kan något om pass, det tar vi inget extra för. Vi skall läsa på när vi har fodringen i kväll =)

Ett virr varr av hästar

Det är mycket hästar just nu. Förra veckan hade jag mammas plats på ridskolan (hur länge sedan var det inte jag red på ridskola?). Jag fick en jättemysig häst som heter Geisli. Både Margret och Mike tycker att han liknar Vinur, till utseendet kanske, men verkligen inte hur han var att rida. Margret sa att han är 20 år och jag kan bara hoppas att Vinur är lika fräsh när han är 20.
På söndag skall jag rida lektion med Hreyfill för Lollo (var också en evighet sedan). Det skall bli jättekul att få lite tips vad han behöver träna på. Jag vill fråga Lollo om han har någon flygande pass (grise finns i överflöd) för jag har plötsligt fått för mig att det skulle vara kul att tävla i pass någon gång.
Sedan har jag Hannas plats på lektioner för Suss. Det är nog det roligaste av allt. Jag har fått bättre kläm på Silja och det två senaste gångerna har jag haft Vinur. Han var så duktig och det var roligt att han fick beröm av Suss. Annars brukar det oftast heta att jag borde ha en nosgrimma och en bättre häst. Det är inte så många som fattar att Vinur är den bästa hästen av alla.

Is och snö

Gud vad det snöar och är kallt (i alla fall för mig som bott i England de senaste tre vintrarna). Fast egentligen tycker jag om snö, däremot så hatar jag när det är isigt och halt. Det är lite irriterande att jag fortfarande blir helt handikappad så fort det är halt ute. Det var ju faktiskt mer än 15 år sedan jag bröt armen. Men om man skall se det positivt så behöver ju folk inte komma och hämta mig vid bussen längre i alla fall. Det hade säkert gjort ett bra intryck på jobbet om de hade varit tvugna att hämta mig på hållplatsen och hålla mig i handen hela vägen tillbaka...

Kanske blir jag frälst ändå?

Jag undrar om jag börjar bli bra med barn? Häromdagen läste jag en saga för några dagisungar och jag tror att de gillade det. Efter att jag hade läst färdigt kom en av ungarna fram och kramade mig. Shit pomfritt, liksom! Dessutom så passade jag Ninas Axel igår. Han är cool och tyckte att vår bil såg ut som en Ferrari =)

En unge till har blivit ihjältrampad av en häst. Vad f*n?!

999, devils number upside down

Inside out
and wrong way around
Will I ever feel
any better...?

Don't know where I lost it!

Jag har tappat en maska på Mikes halsduk! Det värsta är att jag redan har repat upp en massa, men jag kan inte hitta den ändå. Så nu måste jag vänta tills mamma kommer hem imorgon. Typiskt mig att klanta till det så fort mamma lämnar stan.

Så kan det gå!

Jag läste i tidningen häromdagen om den hemska hästolyckan i Borås. Gud vad läskigt! Stackars alla som var där!!!
Jag får nog säga att under alla år jag har hållt på med hästar så har jag hållit mig relativt skadefri. Lite blåmärken och någon fläskläpp, men det är nog allt. Den värsta var nog när jag red in i ett träd med Gurra och mosade mitt knä, jag har fortfarande ett ärr där. Däremot så hade det kunnat gå illa häromdagen när jag råkade rida Hreyfill lite utan hjälm. Jag hade mössan på mig och reagerade inte förän efter tio minuter att det kändes mjukt och lätt på huvudet. Oooppss... Det som var kul, eller skrämmande, var att Jessica slängde upp mig och hon reagerade inte heller. Dessutom, smidig som man är, hamnade jag på något sätt bakom sadeln, som tur var kollade Hreyfill bara på mig och såg ut att tänka "där brukar du ju inte sitta?" Det är tur att vi har snälla hästar!
En annan rolig hästgrej är att jag får ta mammas plats på ridskolan i kväll eftersom de är i London. Det måste vara åratal sedan jag red på ridskola, så det ser jag fram emot!

1546 rader

Jag håller på att sticka en "Doctor Who" halsduk till Mike i julklapp. Den ser ganska ok ut än så länge, men problemet är att den skall vara typ en mil lång och jag är inte speciellt bra på att sticka. Jag räknade ut att jag behöver göra 1546 rader och jag har väl gjort ungefär 150. Kanske blir den klar lagom till nästa jul...

Säng, säng,säng

Jag och Mike har en ny säng, efter en hel del om och men. Först kunde vi inte köpa madrassen eftersom vi inte kunde ta med den hem, men vi köpte en bäddmadrass. När vi kom hem upptäckte vi att den var för stor så vi åkte tillbaka till IKEA, den här gången med lastbilen. Vi bytte bäddmadrassen och köpte en madrass. När vi kom hem den här gången upptäckte vi att sängen fortfarande var för stor och inte kom upp för trappan hur mycket vi än knuffade. Så vi fick åka tillbaka till IKEA igen. Den här gången köpte vi en mjuk madrass som vi kan vika dubbel. Då gick den upp för trappan och nu har vi sovit i den i natt.
Det är tur att det är 25 års garanti. Det här har jag inte lust att göra om på väldigt länge! Jag tror att den enda som tyckte det var kul var Findus som älskar att leka bland kartongerna.

Vems korkade idé var det med vintertid?! Det sista jag vill just nu är att det skall vara ännu mörkare innan man hinner upp till stallet. Jag blir deprimerad va sånt här väder och känner mig bara allmänt nere. Jag vill inte behöva klämma in en liten ridtur i kolmörker varje vinter tills jag är sextio!

Men om man skall vara lite positiv så hittade jag en töltknapp på Hreyfill sist vi var ute och han har jättemysig tölt =)

Helgen

Mikes föräldrar har varit här i några dagar. Vi köpte underställ till dem som julklapp och jag tror att de blev lite förskräckt vid tanken på att det blev så kallt att man måste ha såna. (Alla vet ju att vi bygger igloos och bor i dem på vintern.)

Vi åkte också upp till Nordens Ark och det var jätteroligt. F*n vad ballt det hade varit att jobba där! Jag har inte varit där på minst tio år, mitt starkaste minne därifrån är att jag aldrig kunde säga Przewalski utan jag kallade dem alltid Prezewesevalski, inte helt säker på varför det var lättare. Vi såg när de matade tigrarna. Sh*t vad stora de är! Svårt att tro att de är släkt med Findus. Senaste lunchen hade tydligen bestått av häst för skötarna kom ut med några rengnagda ben där det dinglade en hästhov längst ner.

Helan och Halvan

Jag och Mike har fått börja rida Hreyfill i stallet. Han är en rolig häst även om han råkar se ut som en tax. Stackaren måste vara en decimeter mindre än Vinur, men han pinnar på så duktigt ändå när vi är ute. Han bär sig himla bra så han känns inte så liten, om man däremot sitter på Vinur blir det en annan sak...

Höstbilder

Om jag följde med er hem, skulle ni behålla mig då?

Hur kunde allt bli så fel? Jag har ju allting, allt jag någonsin kunnat drömma om och ändå orkar jag inte. Det måste ju finnas något stort och hemskt fel med mig eftersom jag har blivit så här. Andra människor går igenom riktiga helveten med hemska saker som inte bara händer i huvudet och de kommer ut starkare än innan. Jag har aldrig gått igenom något riktigt och ändå måste jag samla mod innan jag vågar gå ut genom dörren. Alla som har stått ut med mig, alltid, hur skall jag någonsin kunna tacka er?

Just another carcrash away

Igår var jag och Mike på Stora Holm och gjorde halkkörning. Jag planerade att vara moraliskt stöd- på ett säkert avstånd, tills instruktören kläcker ur sig; "jag är inte så bra på engelska, du får sitta med i bilen". Ehh, vaa?!!? Jag är skitnervös för min egen halkkörning och uppskattade inte alls tanken på att göra det två gånger.
Vi började med att köra, fort, och sedan tvärnita. Mike tyckte att det var askul och roade sig med att skrämma upp mig ännu mer medans vi väntade. Instruktören kunde nog se att jag var livrädd, så han försökte lugna mig genom att säga att det värsta som kan hända är att vi kör in i en av lyktstolparna, och det har inte hänt- än. Tack, det gjorde mig mycket lugnare!
Sedan skulle vi ut på den fruktade halkbanan. Jag tror att allt som allt gjorde vi nog minst fem 360-sladdningar. Det var inte så illa som jag trodde och ute på halkbanan blev rollerna ombytta, jag lugnade ner mig medan Mike blev räddare. Jag tror inte att någon av oss hade klart för oss hur lite koll man har på bilen när det är halt. Mike har bestämt sig för att han inte vill köra lastbil den här första vintern och jag tror att det är bra.

Något som var lite mindre kul är att jag var uppe hos Silja och *surprise, surprise* så har hon ett nytt sår. Den hästen är ju nästan bättre på att göra sig själv illa än vad jag var!

Städa livet och vinden

Jag och Mike håller på att städa ur gaderoben och vinden hemma. Jag tycker det är jättekul och totalt beroendeframkallande. Jag är nog lite skadad... Det är roligt att se hur fint det blir och om jag inte håller på så kryper det i hela mig av att sitta still. För det kryper absolut inte av undertryckta saker och ångest. Absolut, verkligen inte!

Just a carcrash away

Igår när jag och Mike körde ut på stora vägen från återvinningen hamnade vi på något sätt på fel sida vägen. Jag tyckte att det kändes fel, men tänkte att jag bara inbillar mig, tills jag såg en sån där skylt med en pil, då kom vi snabt över på rätt sida. Jag tror att både jag och Mike var lite skakis efter det. Tack gode gud att det inte kom några bilar!

Jag håller på att träna sluta som vi lärde oss på Eyjolfurkursen med Vinur. Det är svårt och av någon anledning är det mycket lättare att flytta framdelen än bakdelen så det blir liksom en cirkel-sluta. Men vi skall nog få kläm på det och nästa kurs skall vi vara grymma!
Något som däremot inte är grymt är mitt liv. Varför måste allt vara så svårt?! Jag kan ju inte ens följa med Mike till arbetsförmedlingen utan att få ångest. Jag vill ju bara ha ett normalt liv utan de jävla pillren. Får jag inte önska mig det?

Tummen mitt i handen

Idag har Nina lärt oss hur man verkar Vinur. Det var jätteroligt, men jag fick det otvetydligt bevisat att jag är hopplös med alla sorters verktyg. Mike klarade det lätt som en plätt, men jag tror att alla hann tröttna innan jag var klar. Nu gäller det att hålla efter Vinurs fötter, inte minst så att den j*vla strålrötan inte kommer tillbaka. Det är ingen fara nu, men vi få hålla koll eftersom han fortfarande har ganska djupa strålfåror.

Den ena värre än den andra

Jag var uppe och hjälpte mamma med Silja igår. Inte heller denna gång hade hästkräket hållt sig helt, jag tror att vi är uppe i fem nu. Hon är nästan värre än mig på att skada sig själv...
Sedan när vi skulle åka såg jag att Tyr hade hela näsan full med blod. De hade tagit av bandaget för att såret skulle lufta och så hade han varit och grävt runt där. Det var blod både högt och lågt så det vara bara att tvätta och lägga på ett nytt bandage. Jag hatar att lägga bandage, jag är alltid så himla rädd att jag skall lägga för hårt och sabba benet (speciellt efter att ha sett vad de gjorde med Duke).
Djurs smärthantering facinerar mig verkligen. Hade det varit en människa som hade Tyrs sår hade man ju varit halt medvetslös av smärta, men han är pigg som en mört och inte ens halt. Jag har oftast inga problem med blod och sår, men hans tyckte jag faktiskt var lite läbbigt, det blir en slags sjuklig facination.
Jag får väl vara glad så länge Vinur håller sig hel i alla fall...

Vinur börjar bli grym på det nya tricket "bergsgeten"! Han ställer sig till och med så själv för att få en godis. Däremot är det inte lika mysigt att pussa på honom längre eftersom han börjar bli bättre på det och hans överläpp är sticksigare än Mikes, och jag tror inte att jag kan få Vinur att raka sig...

Dessa hästar

När jag åkte upp till Raudhetta igår för att rida Silja såg jag att hon hade fått ett nytt sår, igen. Då blev jag lite trött. Nu tycker jag faktiskt att det kan räcka. Men sedan gjorde hon mig glad igen efter en jättehärlig ridtur. För första gången på evigheter känns det som sken solen och alla löv var höströda. Sådana stunder känner jag att alla annan skit kanske inte spelar så stor roll.

Jag och mamma var ute och plockade massa svamp häromdagen så vi skallgöra svamprisotto. Jag är inte så kräsen längre så jag tycker det är gott, Mike är inte livrädd att bli förgiftad så han tycker också det är gott. Kommer ihåg första gången vi gjorde något med svamp och man kunde se på hela Mike att han var livrädd. Sötaste <3

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Hela helgen när vi har varit på landet har jag varit så ridsugen. Det har varit blå himmel och jag ville bara upp til Vinur. Sedan fick jag ett SMS av Anna som sa att vi kunde låna Hengill så att vi dessutom kunde rida ut tillsammans. Men sedan när vi kommer upp till stallet visar sig vädrets makter återigen nyckfulla och det regnar. Dessutom har Vinur fått skav av sina Old Mac's så nu måste de läka innan vi kan rida ut på vägarna igen. Blä!

Raudhetta

Jag följde med mamma till Raudhetta häromdagen för att se om Silja var hel för en gångs skull. Ridskolan har börjat nu och jag insåg hur mycket jag har saknat att hjälpa till med det. Jag älskar att stå i stallet och ta emot nya elever.

Eftersom Silja var snäll och höll sig hel kunde jag rida lektion för Suss idag. Det var jättegrymt och gick så himla bra =) Vädergudarna sammarbetae och Silja gick som en klocka. Det var helt otroligt hur stor inverkan några pytteändringar i sitsen kan göra!

It's a great big white world

Igår upptäckte jag en av mina "talanger" som jag hade glömt att jag hade. Jag kan få hela världen att försvinna. Jag gömmer mig hemma, helst uppe i vårt rum och låter världen utanför lösas upp. Sedan flyter jag omkring i tomheten utan ångest och utan beslut.

1 år

I dag har jag och Mike varit förlovade i ett år. Det är sjukt vad fort tiden går och jag har fortfarande svårt att fatta att vi skall vara tillsammans för alltid. Jag har min prins <3

Eyjólfur kurs

Nu har vi varit på den sista kursen för året och det gick så galet bra! Jag är så nöjd och Vinur var bäst även om han hade värsta träningsvärken. Vi gjorde våra första steg i sluta någonsin. Dessutom fick jag beröm av Eyjolfur som sa att min koordination och timeing har blivit bättre varja gång han ser oss. Kan det bli bättre?

Tandläkaren

Igår var jag hos tandläkaren! Jag är himla noga med att Vinur blir kollad varje år, men själv har jag inte varit där sedan jag fyllde 18. I alla fall så lagade de hålet och sa att jag nog borde komma tillbaka för att kolla igenom resten av munnen också. Jag känner inte att jag har så himla bråttom tillbaka när jag blev bedövad upp över öronen (bokstavligen) och knappt kunde öppna munnen igår. Dessutom har jag fått Mikes förkylning så det är riktigt synd om mig just nu.
Däremot är Vinur bäst som alltid och tricken går frammåt med stormsteg. Han börjar fatta "kram" och bli grym på "bergsgeten", när musklerna i ryggen blir ordentligt utstretchade på honom kommer det att bli asbra!

Det finns en ny älg bakom stallet som dessutom har två kalvar. Självklart är Mike eld och lågor och han och Vinur skall ut på älgjakt idag. Jag kan ju bara hoppas att de har vett på att vara försiktiga. Jag är inte helt säker på vem det är mest troligt kommer att hamna i trubbel.

"Sikta mot månen, om du missar hamnar du bland stjärnorna"

I dag är det åtta år sedan jag satt på bron (tror jag i alla fall, är inte stensäker på datum).
Hur som helst så tror jag att jag efter många krokiga omvägar faktiskt har hittat fram till ett liv som jag kan leva. Ett liv där jag inte hatar mig själv och ångrar att jag inte hoppade. Visst finns det fortfarande dagar när jag tänker så och det tar mycket på både mig och Mike när jag ibland går "upp som en sol och ner som en pannkaka", men de dagar jag mår bra väger så mycket tyngre. Jag vet inte om jag vågar säga det, men jag kan känna att jag klara mig även om depressionen skulle smyga sig på igen. Dessutom är det numera en fråga om "om" och inte "när" depressionen kommer tillbaka. Jag tror att jag har hittat fram till min styrka och att jag faktiskt kan finna ro i livet, inte bara i döden.

Ärren och andra märken kommer ju alltid att finnas kvar, som en påminnelse, men de bleknar ju mer tiden går och jag hoppas att minnena gör det samma. Alla som vill stirra och undra över mina armar kan dra åt fanders;

"I wear my scars proudly, they represent the battles through which I have gone
And I am proud, because those battles have I won."

Visst kan jag önska att jag skulle sluppit gå igenom allt det där, speciellt eftersom jag vet hur illa det gjorde alla runt omkring mig, men sammtidigt är jag tacksam eftersom det ledde mig fram till min största skatt; Mike.

Nu har vi varit på Apoteket och skaffat ett speciellt sorts munskölj mot inflammationer i tandköttet. Jag har nämligen fått en stor j*vla inflammation precis vid hålet så det är värsta blodbadet varenda gång jag borstar tänderna. Munsköljet smakar apa och har färgat min tunga knallgul...

Besök i England

Jag och Mike har varit och hälsat på i England i några dagar. Det kändes jättekonstigt att vara tillbaka, speciellt när vi åkte förbi Bren Way. Allt var annorlunda, men på samma gång hade det inte förändrats alls.

Själva resan började ganska obra med att jag upptäckte ett stort hål i en tand, men sedan blev det bättre =) Vi besökte Ashbourne show, vilket som vanligt var kul. Vädret var lite nyckfullt, men jag och Mike fick låna John och Anitas två hundar så vi promenerade runt med dem. Nu när jag har vant mig vid att bara se islänningar så kändes hästarna där plötsligt väldigt stora.

Sedan åkte vi till Dishfield, som nog är vad jag har saknat mest. Alla mina små lamm <3>
Alla små fölisarna hade ploppat ut och speciellt en blev jag jättekär i. En mörk fux med stjärn, snopp och fyra vita strumpor, den hade gärna fått följa med hem. Det var nog det första föl jag har sett som jag skulle beskriva som vackert, annars beskrivs föl oftast som "söta" i min värld. Ett annat föl var speciellt kul att se eftersom jag har "följt" det i tre generationer. Hans mamma var föl när jag flyttade till Englad och hans mormor var en av mina favoriter i stallet.

Det hade även kommit en stor frieser häst i stallet. Det är första gången jag ser en på nära håll och gud vad de är vackra!

Självklart hade vi ju en stor portion "fish and chips" också. Jag tror att avsaknaden av dem är en välgigt stor anledning till att jag har gått ner lite till sedan vi flyttade.

Jag stödjer djurförsök O.o

Häromdagen så lämnade jag ett bidrag till djurförsök. Jag hade en fästing som jag lämnade till pappas kollega som håller på och forskar om dem. Jag är väl egentligen värsta djur rasisten eftersom jag faktiskt kan tycka att fästingar kan vara väldigt bra försöksdjur. Så nu är jag en vegetarian som "stödjer" både jakt och djurförsök (och dessutom har en skinnjacka). Shit liksom!

Why did you whisper you love me?

Jag var hos en jobbcoach igår. Det var otroligt svårt även om han verkar snäll och jag tror på Mike när han säger att allting kommer att ordna sig. Det tog säkert tio minuter innan jag vågade säga ett ord och man kunde se hur han tänkte "herregud!". Allt är så mycket svårare sedan jag träffade Mike, jag brukade klara av sådana här möten utan några problem alls. Det blir så mycket mera komplicerat nu när jag måste säga sanningen och dessutom bry mig om vad som händer. På ett sätt var det lättare innan när jag kunde gå dit, säga vad de ville höra och sedan gå hem för att fortsätta gräva ner mig i depressioner. Men nu är jag på väg framåt, mot det okända och jag vet inte än om marken bär under mina fötter. Jag har egentligen inga problem att jobba, men jag fixar inate att söka jobb.

Ute i naturen

När vi var ute med båten i helgen så såg vi en säl =) Jag har bara sett en vild innan och det måste vara 10 år sedan, så det var lite kul. Sedan när jag och mamma var ute och plockade blåbär så stötte jag på en stor snok. Jag är inte rädd för ormar, men jag fick en himla hjärtklappning ändå eftersom jag inte var beredd på det. Efter det såg jag en orm till när vi var ute med Vinur. Jag antar att jag skall vara glad att det inte är huggormar i alla fall.

Many thanks to you

Vi var och hälsade på farmor igår. Jag hade plockat lite blåbär och så fick hon några kantareller. Det tror jag att hon hade gillat. När vi åkte därifrån så hade jag en stor klump i halsen, jag saknar farmor! Min friska farmor som skulle klättra upp på berget och titta på orkidéer. Jag känner mig lite skyldig att jag inte var och hälsade på mer när hon fortfarande var frisk och bodde på Överalidsgatan. Det sägs ju att man inte uppskattar det man har förän man har förlorat det och det är nog väldigt sant.

Jag har upptäckt smink! Bara en så där tio år efter att de flesta "normala" tjejer gör det... Det skall nog bli folk av mig med så småningom. Nu gäller det bara att jag lyckas behålla det i en vettig balans, det brukar ju ofta bli lite mycket åt ena eller andra hållet.

Leave the light for me

Häromdagen var jag uppe i stallet och red Vinur barback med bara en halsrem. Det var längesedan vi gjorde det och aldrig barbacka. Tydligen hade vi glömt allt vad styrning hette så vi tränade mest på halter, men det var himla härligt ändå <3
Sedan igår var jag uppe på Raudhetta och red Silja. Det är meningen att jag eventuellt skall rida henne en del till hösten när Hanna är borta. Vi red nere på andra sidan vägen och mest lullade på, hon är ju lite annorlunda mot Vinur. Allt gick bra till vi kom fram till metallbron som var jättefarlig enligt Silja, fast när hon insåg att vi inte kunde vända tillbaka så gick det att ta sig över ändå. Det var jätteroligt att rida på Raudhetta igen och det känns som det var en evighet sedan jag gjorde det. Inte utan att man blir lite nostalgisk.

Vi har varit i Borås för att besiktiga bilen så att den kan bli registrerad i Sverige. Allt gick jättebra, men den stackars besiktnings-mannen kämpade verkligen med engelskan. Så nu skall vi bara vänta några dagar och så får vi registreringskylten i bravlådan. Mike blev jättebesviken att man inte fick välja boktsäver till skylten. Han har sagt i flera veckor att han vill ha en som säger "MOS" (som i Mike och Sara).

Arbetsskador

I fredags ramlade Mike på jobbet och slog hakan i en pumptruck (sån man har till att flytta lastpallar med) och när han kom för att hämta mig i stallet har han blod över hela hakan. Senare inser vi att han har bitit rakt igenom underläppen och dessutom spräckt några tänder. På söndagen var han riktigt dålig så jag ringde mamma så hon fick komma över och undersöka. Hon tyckte att vi skulle gå till doktorn så jag bokade en akut tid på vårdcentralen och en hos tandläkaren. Doktorn sa att Mike förmodligen hade en lätt hjärnskakning och att han skulle ta det lugnt, tandläkaren sa att vi inte skulle oroa oss för tänderna, men hålla koll om de blev någon förändring. Han sa också att om tanden var död så kanske det var ta om rotfyllning och jag kunde se hur Mike blev blekare...
Hur som helst så har han tagit det lugnt under veckan och jag tror att det har gjort honom jättegott, så idag är han tillbaka på jobbet.
Jag är inte bra på att vara den starka och vara den som tar om hand om den andra. Oftast är det ju tvärt om med Mike som hela tiden måste ta om hand om mig. Fast jag flippade ut lite i måndags och Mike fick dra ner mig på jorden igen, så det var ju inte länge jag tog hand om honom. Jag känner mig skyldig för det att jag alltid är den som måste tas om hand, det är svårt att vara stark!

Grattis på 18-års dagen, Sofia!

J+vla Arbetsförmedlingen!!!!!

Idag hade jag äntligen skaffat mig tillräckligt med mod för att våga ring och skaffa en jobbcoach, men då säger de att jag måste prata med arbetsförmedlingen först, något som de "glömde" nämna på mötet. Så jag försöker att peppa upp mig igen och ringer till arbetsförmedlingen där jag för vänta i över en halvtimme bara för att få ett nytt telefonnummer. Upprepar peppningen och ringer bara för att få ett meddelane om att människan är på semester. Vad f+n?! Så nu sitter jag här och väntar igen och önskar att jag var en sådan person som vågade säga vad jag verkligen tycker.

Igår var jag och Sofia uppe på Lillbäcken och grattade mormor. Det var ett tag sedan jag var där och det har ju hänt en del. Pappa har börjat bygga om lekstugan till en bastu (Mike blev väldigt lycklig) och de skall spränga bergsknallar. Nästa helg planerar jag och Mike att åka upp och då skall lekstugan flyttas eftersom den inte står bra där den är nu. Jag håller mig på behörigt avstånd från eventuella "ni-vet-vad".
Jag och mamma gick upp till Glädjefrid och hälsade på hästarna. Fernando har blivit urhäftig nu när han har fått en massa mörka fläckar, Elton ser också jättefin ut, men det ser ut som han har fått exem =(

I tisdags var jag uppe i stallet för Vinur blev verkad och jag passade på att rida ut en tur. Det är inte så ofta vi är ute bara jag och Vinur, så jag passade på att träna lite övergångar. Vinur blev jättetaggad och det verkade som han tyckte det var lika kul som jag. På väg hem testade jag lite T2 och det gick hur bra som helst. Nina tyckte att jag skulle tävla honom på KM och jag måste erkänna att jag är lite sugen.

Grattis mormor!!!

The rain often makes me lonely

Jag önskar att jag kunde få finnas några dagar utan ångest, att jag kunde se allt det underbara jag har istället för att se det jag inte har. Jag vill inte gå den här balansgången längre. Jag är nästan inte självdestruktiv alls längre, men jag har inget knep att hantera ångesten istället. När ångesten kommer vet jag inte vad jag skall göra längre. Jag känner mig bara gammal och trött på att kämpa. Skall jag ge upp kämpande, eller kämpande ge upp?

Bad!

Hos doktorn

I fredags var jag hos doktorn för att få ett nytt recept på mina piller. Dagarna innan var jag så nervös att jag skakade och kvällen innan jag skulle gå håll jag på att flippa ut (tack gode gud att jag har Mike!). Jag lyckades klara mig hela tiden utan att göra något dumt och tog mig hela vägen ut dit jag skulle (trodde jag) utan några större bekymmer. Problemet var bara att när jag kom fram med bussen visade det sig att hållplatsen var i andra ändan av en väldigt, väldigt lång gata så jag fick mig en långpromenad. Det kan väl vara OK i och för sig, dock inte oplanerat när det är värmebölja och jag har en tid att passa, så jag var lite lagom irreterad när jag kom dit. Det visade sig vara värsta lyckokastet för jag blev så irreterad att jag helt glömde att vara nervös så allt gick helt smärtfritt =)

Ett badställe

I går red jag ut med några i stallet och vi hittade ett ställe där man kan gå ner i sjön och bada med hästarna. Vi gick inte så långt ut eftersom vi hade sadel o.s.v. men nu jäklar skal här badas! Vinur är ju lite feg i vattnet fast han tycker att det är himla kul på samma gång. Han älskar att köra ner hela nosen och vispa runt, sedan tror jag att han får vatten i näsan för han flemar alltid =3 Efter ett tag började han sparka med ett framben också, men då bestämde jag att det fick räcka eftersom jag inte ville att han skulle rulla sig med min sadel. Nästa gång får vi se till att vara barbacka!

"En liten gumma med ett stort hjärta"

I går begravdes farmor och allt det där om att jag hade bearbetat det och var förberedd visade sig bara vara skitsnack. Det är väl självklart i efterhand, men jag väntade mig verkligen inte att bli så upprörd. Nu ser jag mer min sida av saken; att jag aldrig kommer att få se farmor igen. I och för sig så vet jag ju att de sista åren så var det ju inte farmor, men jag kunde ändå ha det hoppet om att farmor fanns bakom sjukdommen och det skulle ske något mirakel så att hon kom tillbaka. Jag skulle så gärna vilja träffa henne igen och krama hennes tunna lilla kropp och berätta hur mycket jag tycker om henne. Jag hoppas bara att hon vet det ändå, att hon kan känna hur mycket jag saknar henne där hon är.

Du måste pluta med munnen såhär...

Söndag

Red ut en yur på Vinur igår tillsammans med Mike och en av de nya tjejerna i stallet. Det var svalt och riktigt behagligt ute, minus blinningar, dessutom var Vinur riktigt piggelin och började till och med trava av sig själv några gånger =O Det är så himla kul att han börjar bli så pigg och glad. Man kan se det på honom att han verkar bli gladare och gladare. Dessutom så börjar han få humör, han får "vredesutbrott" och stampar med fötterna när det är något han inte vill göra, men det kanske beror på att han är en fjortis nu?

R.I.P.

Farmor dog häromveckan. Det känns lite konstigt och jag kanske låter kall om jag säger att jag inte sörjer speciellt mycket. Dels för att hon förändrades så mycket när hon blev sjuk, det var liksom inte min farmor längre, och dels för att jag tror att hon har det så mycket bättre nu. Jag tror att hon och farfar har hittat varandra igen i himlen eller Nangiala eller vad man nu vill kalla det. Det gör mig glad att tänka så, de har varit ifrån varandra så länge och nu kan de vara tillsammans för evigt.
Jag tänker också på den där sången hon brukade sjunga; "gamla farmor skrynklig är och grå...". Hon hade verkligen ett hjärta av guld. Det är sådana saker jag vill komma ihåg, som när vi tog henne och Bettan till Ville Upp-och-Ner eller hur vi alltid snattade godis från burken i hennes kök, eller hur vi brukade spela Othello i hennes vardagsrum.

Vila i frid, Farmor

Äntligen svalka!

I dag finns det äntligen lite svalka i luften, till och med några regndroppar. Jag njuter i fulla drag och andas djupa andetag av regn-luft.

I går red jag ut barbacka på Vinur för första gången på evigheter. Nedförsbackarna kändes väldigt branta när man inte har sadel, men annars gick det bra. Vi lyckade till och med ta några galopper. Dock var det inte svalt igår och jag var helt blöt i rumpan av hästsvett. Tur att Mike kom och hämtade mig, jag tror inte jag hade blivit påsläppt på bussen!

Länge sedan

Nu var det himla länge sedan jag skrev något vettigt alls. Jag tror kanske att jag håller på att växa ifrån bloggandet.

Hursomhelst så går det bra med Vinur. Eyjólfur kursen var super som vanligt. Det var kul att se att han hade med så mycket av Parellis grejor, det måste ju betyda att vi nog är på rätt spår. Vinur skötte sig toppen, förutom att det var en himla massa grisepass istället för tölt. Men vi får väll skylla det på att vi faktiskt inte har töltat i en paddock sedan vi flyttade till England.

Häromdagen red jag ut på en av hästarna i stallet som heter Hengill och tog Vinur som handhäst. Hengill är ganska knepig att rida ut på själv, men jag tänkte att det går säkert bra eftersom att Vinur är med. Jo visst... Efter att han stannat massor av gånger och hoppat upp och ner för en stenslänt så hoppade jag av och ledde båda två en bit. Hengill fortsatte att trilskas och ett tag trodde jag att han skulle spräcka tränset. Som tur var gick det bra och jag tror Vinur diggade att göra något annorlunda.

Glad Midsommar!

...och den här gången behöver jag inte plocka sju sorters blommor, för jag vet redan vem jag skall gifta mig med =)

Imorgon gäller det!

Imorgon börjar Eyjolfur-kursen och jag är jättenervös! Det var så himla länge sedan jag red lektion med Vinur och om allt går åt h*lvete nu så är det ju mitt fel eftersom det är jag som har ridit och tränat honom. Dessutom är det första gången Vinur är på Raudhetta sedan vi kom tillbaka så jag måste visa upp honom för alla där också. Hjälp! Jag känner mig ganska sugen på att springa och gömma mig någonstans...

Ångest!

Jag måste gå till arbetsförmedlingen snart, jag skulle egentligen ha gjort det för länge sedan, men, så fort jag tänker på det så blir hela jag full med ångest. Jag klarar att ha ett jobb, men jag pallar inte att leta efter ett jobb. Jag kan höra alla möjliga gamla demoner viska och helst av allt vill jag bara dra täcket över huvudet och försvinna. Jag känner mig inte alls rustad att ta tag i den verkliga världen och jag tror aldrig att jag kommer att bli det.

Grattis på födelsedagen till mig!

Kommer ni ihåg 7 juni 2005?

Idag är det fem år sedan jag fick Vinur. Fem underbara år. Jag läste någonstans att typ 80% av alla hästägare säljer hästen innan dess, men Vinur stannar hos oss livet ut (okej, inte för att vi skulle kunnat sälja honom även om vi hade velat).
När jag tittar på videon som pappa tog blir jag fortfarande alldeles varm och glad. Jag tror aldrig någonsin att jag har grinat så mycket som den dagen, Margret sa det också; att hon hade aldrig sett någon gråta så mycket när det fick sin häst. Det var utan tvekan en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag blir fortfarande, fem år senare, alldeles varm av att säga "min häst". Min alldeles egna Vinur.

Sveriges nationaldag

Idag är det Sveriges nationaldag. Jag är inte helt säker på varför vi firar den, men hoppas att alla har en bra dag ändå. =D

3 år

I dag är det tre år sedan jag och Mike träffades för första gången. Det känns som det var igår jag och pappa var på flygplatsen ocoh väntade. Jag kommer fortfarande ihåg hur nervös jag var och hur många fjärilar jag hade i magen, och sedan när han kom genom dörren så kände jag att allt kommer att bli okej. Jag kan fortfarande inte fatta hur jag kunde hitta en så perfekt man (eller att han hittade mig snarare). Jag älskar dig Mike <3

Ute i skogen

Vi har redan lyckats med konststycket att träffa på två älgar när vi var ute med Vinur. Mike tyckte det var urhäftigt och hade gärna sett dem på närmare håll, jag var väl inte fullt så facinerad...

Torsdag

Jag hade en jättebra lekstund med Vinur igår. Jag vägrar säga att jag arbetar med honom, vi har roligt, så vi leker, så det så! Först körde vi lite hilltherapy, det var jäätte jobbigt i det höga gräset tyckte Vinur och jag tror att han har tappat en del sedan vi gjorde det sist. Sedan som nervarvning tog jag av repet och körde lite Liberty. Jag hade väl inte så höga förhoppningar eftersom vi var i sommarhagen och jag trodde att han bara skulle köra ner huvudet och äta, men han följde efter mig som en hund <3 Det känns så härligt att han fortfarande kan överraska mig efter nästan fem år.

Nu har vi varit här i två veckor

...och igår var vi och så Aftershave och Anders Eriksson i Flunsåsparken. Det var jättekul och första gången jag har sett dem live. Mike tyckte också att det var kul och det gör mig så glad när han skrattar. Bland annat så körde de lite Farbror Frej och det var häftigt att se sånt man har sett på deras filmer på riktigt. Sedan är det ju inte alla som har sett Per Fritzell hoppa runt på scenen med ett gäng kovar runt midjan.

En till engelsk fölis

Första ridturen

I går red jag Vinur för första gången sedan vi kom tillbaka till Sverige. Det var så himla ballt och gjorde mig alldeles varm och gald. Det är något alldeles speciellt att rida sin egen häst (är det löjligt att jag fortfarande blir glad av att kunna säga "min häst"?) genom skogen. Då sjönk det in lite till att vi faktiskt är tillbaka i Sverige.
Hästarna går i sommarhagen några timmar varje dag nu och Vinur har inte alls lust att komma bort från allt det goda gräset. Dessutom hittade jag en fästing på honom häromdagen! På de dryga två och ett halvt år vi har varit i England har han inte haft en enda, men nu har han fått en efter inte ens två veckor i Sverige. Äcliga små blodsugande djur! Hursomhelst så switchade vi honom i går så förhoppningsvis får han inga flera.

I dag är första dagen på Mikes svenska kurs och jag vet inte om det var han eller jag som var mest nervösa. Jag undrar om det är så här det känns att skicka iväg sin unge första dagen i skolan?

ARHG!!!

Hur kan Vinur ha så mycket päls?! Charlie hade fällt färdigt tio gånger om vid det här laget. Min nästa häst skall vara en naken-häst! Det finns ju naken-hundar, så då finns det säkert nakenhästar också.

Ett helt år

Nu har jag hållit igång min blogg i ett helt år. Vissa säger att folk som bloggar inte mår bra, men jag mår faktiskt bra. Det bevisar ju att det inte är sant eftersom jag inte bloggade när jag mådde dåligt. Det sägs också att folk som bloggar inte har något liv; det kan det väl däremot ligga en del i...

Det är en konstig känsla att se i princip hela sitt liv nerpackat i kartonger. Det känns både nostalgiskt och lite tragiskt, att det inte är mer liksom.

Nu är Vinur ute!

Nu är Vinur nästan "färdig introducerad" (hur stavar man det?) till flocken. Det blev en hel del pip och skrik, mest från Vinur, han kan vara himla högljudd när han vill. Den gulbruna hästen, Hengill bestämde att Vinur var minsann hans kompis och det var ingen annan som fick komma fram och hälsa. Jag blev lite orolig när Vinur hälsade på flockledaren, men det gick bra och Vinur håller sig någonstans i mitten på ragnordningen. Sedan när han kom in så var han lite svullen i benet och då började jag så klart oroa mig igen med tanke på hur illa det gick med Phoebe...

Häromdagen när vi var ute på en promenad med Vinur så träffade vi två älgar! Mike har sagt det hur länge som helst att han vill se en vild älg och för hans del så hade de nog fått vara ännu närmare. För min del så tycker jag ju längre bort desto bättre.

En trist sak som har hänt är att min kamera har gått sönder. Det är en stor spricka i skärmen och blir bara vitt när man sätter på den. =(

Nu är alla borta!

Nu har jag återupprepat min bragd från England och slängt alla mina rakblad. Vartenda ett åkte i soporna. Det känns jättekonstigt, och jag är inte säker på om det är skönt eller skrämmande. Det här är första gången på åratal som jag inte har haft rakblad lättåtkomliga. Jag tror det är ett steg i rätt riktning, men det är svårt och jag skulle aldrig ha klarat det själv.

Vinur börjar bli grym på att pussas! Vi brukar ha värsta pusskalaset, men Mike säger att om Vinur nu är så bra så kan han ta över Mikes "puss-plikt". Så bra blir han aldrig Mike! Aldrig någonsin.

Hemma tillslut

Nu är vi äntligen hemma och Vinur står tryggt i stallet. Hela resan har gått jättebra och Vinur tog allting med ro. Han har tappat lite vikt, men det är på väldigt lämpliga ställen så han är grymt fin i kroppen. Nu försöker vi att långsamt introducera honom till det nya gräset, men det är svårt eftersom han har en massa överskottsenergi och tycker den lilla rasthagen är alldeles för liten. När vi släppte ut honom igår for han runt som en tok och bockade, vilket ju inte direkt är typiskt honom. Jag kanske skall prata med Carina ifall han blir skogstokig när vi släpper honom i den stora hagen till helgen?

Hur som helst så gick jag och Mike en promenad med honom i skogen idag. Det var jättemysigt och det finns en massa stubbar och andra roliga saker att leka med. Jag var lite orolig att han skulle stå på näsan eftersom det var över två år sedan han var i en skog, men inte då. Vinur klarade det med glans och såg ut att trivas som fisken i vattnet.



Det enda som är ett litet problem är att Agria vill ha ett veterinär intyg innan de försäkrar Vinur. De är förmodligen inte så pigga på att ha oss som kunder efter hans operation. Så nu måste jag ha tag i en veterinär också. J*

Grattis på 50-års dagen mamma!

Grattis Vinur!!!!

Idag fyller Vinur 14 år, så han får en Miranda-björn precis som alla andra (även om han säker hellre vill ha ett äpple).

Alla mina små lamm

Mick säger att jag är hans "chefs-herdinna" för att jag tar hand om alla hans lamm. För tillfället är det 15 stycken som skall matas tre gånger om dagen. Vissa av dem är galna och klättrar på väggarna när man kommer med mjölken, medans andra måste man hälla ner det i halsen på dem och hoppas att de sväljer. De som är ute i hagen har börjat upptäcka den vida världen och vips så slinker de igenom staketet. Jag oroar mig en del för att de skall bli påkörda, men det går inte att göra så mycket om vi inte vill spika dit en slana till i staketet. Fast de är så himla söta när de sliker igenom staketet och springer upp till en; "ge mig mjölk!!"

May Day

Häromdagen var vi med John och Anita på en "May Day" nära stallet, jag tror det är någon slags blandning av valborg och midsommar. Caddie var med och gick först i paraden. Han är faktiskt himla fin och duktig när det väl gäller (även om han är en pest annars). Det var jätteroligt att se och gå runt bland stånden, alltihop var väldigt typiskt engelskt på något sätt. Jag kommer att sakna sådana saker tror jag.

Grattis pappa!!!

Det börjar närma sig!

Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi åker, men konstigt nog så är jag inte alls nervös än. Jag tror helt enkelt inte att det har sjunkit in i min hjärna att vi faktiskt skall flytta. Mike börjar bli riktigt nervös, men för ovanlighetens skull är jag lugnet själv (oftast i alla fall), det brukar ju liksom vara tvärt om.
Utanför huset står det en skylt som säger "to let" och det har redan varit två personer här och tittat på huset. En av dem var tydligen riktigt intresserad och frågade om han kunde få en andra titt ikväll. Dock jobbar Mike ikväll och aldrig i livet att jag släpper in någon skum gubbe i mjukisbyxor när jag är ensam hemma!

Söndag

Red ut med Vinur igår och kollade in en ny ridväg. Det var jätte länge sedan vi gjorde det och Vinur tycker det är grymt kul att se nya ställen. Vi övade på övergångar eftersom han har en tendens att bli framtung. Vi gjorde tölt-rygga-tölt och fick in en riktigt grym samlad tölt ett tag. Vi gjorde också skritt-galopp-(några oplanerade gångarter)-skritt och sedan när jag fattade galopp igen så kunde jag bara känna hur Vinur liksom lyfte fram och vi fick en jättefin galopp ♥ ♥ ♥

Numera sover vi på golvet. Det skumma är att madrassen är mycket bekvämare nu???

Jag har världens bästa fästman!

Jag spenderade gårdagen hos Mikes föräldrar eftersom vindrutan i lastbilen behöver fixas och jag skulle "överse" detta (*host* jag vet ju sååå mycket om sånt). I alla fall så hade jag Maja med mig som sällskap och sedan glömde vi henne där =O Då bestämmer Mike att han skall åka tillbaka till sina föräldrar och hämta henne. Han vet hur mycket hon betyder för mig och han ville att jag skulle ha henne när han var på jobbet. Hur lyckades jag håva in en så perfekt man?


P.S. Jag har matat 14 (!) lamm idag.

Då var den fristen slut

Jag har klarat min fobi väldigt bra ett tag nu. Sett flera stycken och inte flippat ut det minsta, men som man säger "all good things must come to an end", så även detta. Det var en inne i huset och det skrämde mig rejält, dubbelt problem eftersom Mike är på jobbet. Om jag skall vara ärlig så har jag väntat på att detta skulle hända. Senast jag var ok med fobin så kom den stora j*veln i trappan. I och för sig flippade jag inte ut fullt så mycket idag, men det känns lite som att det kommer för att knuffa ner mig ett pinnhål eller två, så jag inte får för mycket självförtroende...

(Usch, vad förvirrat det blev.)

The bird with the paper wings,
Leaves the nest and as he does he sings.
For this is the day he becomes a bird,
Off he flies to find his flock, his herd.

Every day that passes, his quest becomes harder,
With the others he can’t keep up for their wings are harder.
At the back of the pack he stays, frightened and alone,
Too scared to go back for he has lost his way home.

With nowhere to turn to, no friends to call his own,
He sits atop a chimney breast and his sweet song becomes a moan.
Suddenly, all around, the sky begins to darken,
The storm begins with lightning flashes that make the night sky brighten.

He tries to fly… higher, so high,
To escape the rain falling from the sky.
But his wings are wet, and start to break,
Piece by piece, his wings seperate.

With no wings for flight, he crashes to the ground,
Broken and twisted he now lays unable to make a sound,
For the bird that once had paper wings,
No more he flies, no more he sings.

Hovslagare

I dag har Vinur (äntligen) fått sina hovar verkade. De börjar se jättefina ut och mittstrålfåran på ena bak har läkt ihop helt. YAY!!! Sedan när jag sprejade honom med flugmedel så att han kunde gå ut igen så bestämde han helt plötsligt att han kan leda sig själv ut till hagen, så han knallar helt sonika ut och jag kommer kutande efter. Självklart har han ingen grimma eftersom jag inte orkade sätta på den över flugmasken (aja baja, Sara) och på väg till Vinurs hage står stallets pissmärr. Som tur är var Vinur smart nog att flytta sig innan han blev sparkad och jag kunde haffa honom när han luktade på alla intressanta dofter i gödselstacken. Men nu säger jag som Vinur; "hejdå, nu går jag..."

Puss

Håller ju på att lära Vinur lite trix och han börjar bli riktigt grym på "puss" nu. Så nu har jag två män att pussa på när jag känner mig nere =)

Tjaaa....

Det här med att bara ta piller varannan dag gick inte så himla bra. De första veckorna funkade fint, men sedan märkte jag (och Mike) hur jag började falla tillbaka i depressionen, så efter att ha arbetat upp en rejäl ångest-episod som slutade med att jag var tvungen att banka huvudet i väggen bestämde jag att jag skall nog käka piller ett tag till. Det är rätt irreterande att det går så himla fort att falla, men det tar en evighet att hitta tillbaka. Det märkte jag extra mycket idag när vi var och handlade, vi kom ut från Tesco och jag var helt utmattad! Det var länge sedan jag blev sån och det känns så korkat, det skall inte ta så mycket på mig att bara gå och handla. Men jag har haft en bra dag ändå för vi hjälpte Mick att ta in några lamm som inte fick tillräckligt med mat och då fick jag mata ett. Så imorgon skall jag vänta på något taktiskt ställe och se om jag kan mata dem igen.

Frieser

Idag när vi var på väg hem så träffade vi en Frieserhäst. Det var första gången jag har sett en live. De är verkligen maffiga!

Ponny-Expressen

Häromdagen red jag Vinur in till Hatton för att hämta ett paket eftersom posten bara är öppen medans Mike jobbar. Jag hade en ryggsäck (väldigt obekvämt att rida med) och vi red över en bro över motorvägen och mötte flera väldigt stora lastbilar utan att Vinur lyfter ett ögonbryn, men när vi såg en svart fyrkant i asfalten så höll han på att svimma. Dummskalle <3 Som vanligt var Vinur stjärna och vi fick många blickar, det är kul när folk kollar när jag rider och det inte alltid är jag som ser ut genom bilrutan. De tyckte nog att jag var en skummis på postkontoret, men jag tror de tyckte det var rätt kul också. Vinur var lika duktig på hemvägen även om det var massa trafik och vissa kör som idioter. Tölt är en överlägset bäst gångart när man transporterar saker i ryggsäck!

Tandläkaren

Igår var tandläkaren ute och kollade Vinurs tänder. Tyvärr kunde jag inte vara med hela tiden eftersom jag var tvugen att hjälpa Mick fånga ett lamm som inte fått tillräckligt med mat (jag har äntligen fått mata ett, yay!). Hur som helst så uppskattede Vinur som vanligt inte alls våra omsorger och surade ganska rejält. Jag förväntade mig samma bemötande när vi skulle ta in honom på kvällen, men till min stora förvåning kom han galopperande till mig igen! Älskade häst!!!

Min allvarliga sjukdom "jag-tänker-här-vill-jag-rida-vart-jag-än-är" har nu nått kritiska nivåer. Jag ser nu inte bara ridvägar överallt utan jag vill också leka med allt. De har sågat ner ett träd i närheten av Tesco och jag vill, vill, vill ha det som en pedestal, men Mike säger att det får jag inte =(

I går kom Vinur GALOPPERANDE när jag hämtade honom i hagen. Låt gå för att det var lite flackt och avslutades i bästa grisepass, men det är ju tanken som räknas. Jag älskar min häst!!!

Jag är nog ändå ganska duktig

De senaste veckorna har jag bara tagit min medicin varannan dag (finns inte mindre dosering så det är ett sätt att trappa ner). Jag har känt mig helt ok, men igår var en jobbig dag. Jag har normalt en eller två svackor i veckan, men jag tror jag klämde in tre bara igår. Jag blir så trött! Fast när jag kan se det i normalt ljus så kan jag ju se hur otroligt långt jag har kommit. Borta är Sara som måste skära sig för att hantera minsta lilla, jag kan faktiskt klara mig igenom även om suget finns där. Jag hoppas att jag kan fortsätta klättra uppåt, men samtidigt är jag medveten om att ju högre jag klättrar ju längre är det att falla. Kanske någon gång i framtiden kan jag få må helt bra, och unna mig det också. Man säger ju att tiden läker alla sår, förhoppningsvis blir det inga nya.

11 maj

Vi har bokat färjan för vår resa till Sverige! Förutsatt att allt går vägen så lämnar vi England den 11 maj och kommer fram i Göteborg någon gång nästa dag. Det är så himmla spännande att det faktiskt händer nu, men samtidigt skitläskigt. Jag saknar verkligen Sverige och kan knappt bärga mig. Så om fyra dagar och en månad åker vi!!!!!!!

Lilla Jerry

Stackars lilla shettisen i stallet börjar bli väldigt gammal och skröplig nu. Fötterna har ju aldrig varit bra, men han verkar ha tappat aptiten och äter nästan ingenting. Det känns himla sorgligt för han är en av mina favoriter och så snäll och gó. Han stal mammas hjärta också när de var här och hälsade på.
Om någon undrar så har skäcken på bilden en ögonsjukdom, så det är därför ögat ser så läskigt ut.

Nyfödda lamm är slemmiga

Har haft en jättemysig helg. I går red jag och Mike ut tillsammans för första gången på evigheter. Vi lånade Caddie och testade en ny ridväg som går längs med ett gammalt järnvägs spår. Det var jättefint där och väldigt kul att rida på en väg som inte är asfalt! Vi skrittade nästan bara eftersom jag red Caddie och kände mig inte speciellt säker i någon snabbare gångart, men det var himla kul i alla fall och jag tror vi var ute i en tre timmar. På vägen tillbaka så genade vi genom fälten och blev förföljda av femtio får som trodde vi skulle ge dem mat. Det var en lite skum känsla eftersom det oftast är vi som driver dem och inte tvärt om.
När vi kom tillbaka så blev vi fångade av Mick som ville ha hjälp att hämta ett får som precis hade fått ett lamm så att han kunde ta in dem. De var längst borta i hörnet på en av hagarna så vi klämde ihop oss i traktorn och körde dit. Efter lite om och men brottades fåret ner och jag tog lammet. Det var väldigt slemmigt (borde jag kanske ha räknat ut eftersom det var nyfött) och jag är väldigt glad att människor inte slickar rent sina ungar. Sedan fick jag sitta på fåret på vägen tillbaka för att se till att hon inte hoppade ur vagnen (vilket var väldigt bekvämt). Så nu är det första lammet inne och vi får se hur länge det dröjer innan de börjar komma både högt och lågt. (Skall man vara lite hemsk så hoppas jag också att något får dör så att jag kan ta hand om lammen, fast det kan man ju inte säga högt.)

Glad Påsk...?

Nu är det Påsk. Affärerna här har sålt påskägg sedan tjugondaknut, så det är nästan bra att det är slut. Dessutom måste de ju göra plats för Halloween snart. Jag säger som Ebonezer Scrooge; "Bah, humbug"! Men i alla fall...

Mikes faster och hennes man är här och hälsar på från Nya Zeeland. Enligt dem så kallas Nya Zeeland "den södra hemisfärens Sverige" - tydligen av folk som aldrig har varit i Sverige.

Galopp

Häromdagen hjälpte en av "tanterna" i stallet mig att träna lite galopp med Vinur. Det var ju ur-länge sedan jag hade någon som kollade på mig när jag red Vinur så jag var jättenervös. Men det gick så bra så och vi fick rät galopp i båda varven. Det är en annan "positiv" sak som har kommit från hans operation; att han tappade en del muskler så han är inte så grymt sned. Fast så kan jag ju inte säga. Det är ju mitt fel att han var sned från början och jag borde verkligen gjort något åt det. Men nu jäklar skall vi jobba på att bygga jämna muskler på båda sidorna.

Jag borde egentligen gå och diska, men det är en spindel i köket så jag stannar här. Dörren är stängd och jag har täckt för dörrspringan så den inte kan krypa in. De är luriga små jäklar! Men tack vare Mike och hans gulliga brytning så kan jag i alla fall skriva ordet.

O.o

I går kväll upptäckte jag att jag har glömt att ta min medicin hela helgen! Jag har alltså inte tagit ett piller sedan i fredags morse och jag känner mig helt ok. I normala fall bryter jag ihopp om jag är några timmar sen, men nu märkte jag ingenting =) Det finns nog hopp om att jag kan sluta ta dem någon gång i framtiden.

Varmt och blött

Det är nästan samma väder som i regnskogen här; varmt och 98% luftfuktighet. Det är skönt när det är vår-varmt (jag har sett en fjäril = vårtecken), men det regnar rätt mycket också. Varmt och blött blir ett perfekt recept på en miljon flugor (sedan gör väl några nergrävda döda får sitt till). Fast jag skall inte klaga så länge solen skiner och det blåser lite så flugorna inte sitter runt ögonen på mig, dock är det väl inte ett idealt väder för de två unghingstarna som blev kastrerade häromdagen.

I går tog jag in Jerry (ur-gammal shettis) och borstade honom lite. Han hade inte alls lust att komma in från det goda gräset, så han tänkte spela svår-fångad. Tyvärr för honom rör han sig ungefär lika fort som en snigel så det var ju inte direkt svårt att gå ikapp honom. Han har lite så i öronen och skulle göra sig bra i en reklam för mjällshampoo, men han är ack så söt, stal mammas hjärta totalt när de var här och hälsade på.

I helgen har en av "tanterna" i stallet lovat att hjälpa mig lite med Vinurs galopp, så att vi förhoppningsvis får lite ordning på den. Jag är lite feg att galoppera i paddocken och jag blev nog räddare än jag trodde efter att jag åkte av, men skam den som ger sig. "Det som inte dödar dig, gör dig starkare"................eller något liknande.

Grammatik

Mike börjar bli riktigt duktig på svenska, men jag börjar få ett svårare jobb att lära honom. Vi har börjat med grammatik nu, vilket betyder att jag måste börja gräva fram avlägsna små minnen från skol-tidens grammatik. Sedan blir det ännu krångligare när han börjar fråga varför man böjer ett ord på ett visst sätt och det är mycket svårare att övertyga en vuxen person att acceptera "därför" som ett svar. Det är tur att man har morfar och mormor som man kan maila såna svåra frågor till!

Måndag

Nu är vi hemma igen efter helgens äventyr. Besöket hos Bob och Janets kompisar var inte så illa som jag trodde. Vi kom dit rätt sent så det var lite "hej-godnatt", vilket jag tyckte var rätt skönt. De oroade sig hela tiden över att jag inte åt tillräkligt och trodde nästan att jag skulle tyna bort på fläcken.
Stone Henge var jättehäftigt och man kunde nästan känna gammal magi i luften. Vädret var inte direkt toppen, men vid t.ex. fullmåne så kan jag tänka mig att det är riktigt spektakulärt. Jag väntade mig inte direkt att bli så imponerad av en hög med sten, men det var verkligen något speciellt. Tyvärr kan jag inte säga det samma om hästen i berget. Det fanns inte alls känslan av magi och uråldriga saker där.

På söndagen så hjälpte vi till en del i stallet. Mike fick frågan om han kunde släppa ut en unghingst, som inte har varit ute på några veckor, men sitt speciella rep, så det skall vi ju känna oss ärade över. Det gick bra att leda ut honom, men så fort han var lös så bjöd han på en uppvisning med diverse skolor ovan mark. Sedan hjälpte vi Mick att ta in en av hans "vildhästar" som har blivit himla tunn. Hon är förmodligen över 20 och har aldrig blivit ledd, så Mike fick värsta rodeoturen när vi skulle ha in henne i boxen.
Imorgon skall veterinären komma och kastrera de två unghingstarna, så vi var tvugna att antasta den ena för att se om hans kulor har ramlat ner. Det var inte uppskattat!
Så på det hela taget har vi haft en ganska spännande helg =)

Fredag

Igår var vi inne i stan och hämtade mina ridstövlar. De har varit på lagning för ett enormt hål i ena hälen. Enda nackdelen är att de nya sulorna är högre än de gamla så stövlarna passar inte in under vårat skoställ längre.

I dag åker vi ner för att hälsa på några av Mikes föräldrars kompisar (jag är inte direkt jätte entusiastisk), men på vägen hem i morgon skall vi åka vägen om Stone Henge och den vita hästen, så det ser jag fram emot.

P.S. Som utlovat är jag nu tillbaka till mitt "normala" jag igen.

Dumma hjärna!

I dag är en dålig dag. Mike är jätteförkyld och jag är verkligen, verkligen inte bra på att vara den som skall vara stark. Det är jättefint väder ute, men jag vågar inte gå ut själv för jag tror att det lurar spindlar överallt. Jag känner mig så himla trött på allt. Det tar på krafterna att jag känner att jag måste vara stark och att åka berg-och-dal bana med humöret är också ganska påfrestande. Sedan mitt i alltihopa dyker tankar om att skära sig upp (inte så att jag skall göra något dumt, men jag tycker att de kunde försvinna någon gång).
Jag lekte jättemysigt med Vinur i frihet igår och flytten till Sverige närmar sig, men allt det bleknar liksom bort och jag ser bara svart. Dock behöver ingen oroa sig, imorgon lär jag vara tillbaka till mitt "normala" jag, det är bara så himla tröttsamt när jag är så här. Jag känner mig som han i skämtet "-Se up för stupet! -Vilket stuuuuuuuuuuuup?"

Sånt här har jag ägnat mig åt i helgen =)

I lördags överraskade Mike mig med att boka en "prova-på" lektion med damsadel. Jag tror inte ens att jag har sett en riktig damsadel, än mindre suttit i en. Jag var ganska nervös med tanke på att det var inte så himla länge sedan jag åkte i backen för att sadeln gled, men det var jättekul. Det kändes himla konstigt att rida "ordentligt" med bägge benen på samma sida och jag kunde känna hur jag försökte skänkla på bogen när jag skulle böja homon åt höger. Vinur var stjärnan där ett tag och alla var impade över hans konstiga gångarter (blev ganska många fler än de normala fyra), han impade mig också med att fixa en hel volt i ren galopp.
(Det snygga blåa bandaget är så att jag inte skall repa sadeln med dragkejan.)

I dag kom Vinur travande till mig i hagen. Bästa känslan ever!!!

Viljornas kamp

I dag har jag och Vinur haft värsta fighten. Bakgrunden är att han gärna (och ofta) vänder när vi rider iväg från stallet, så jag tänkte testa ett "Parelli-trick", låt honom gå dit han vill men med mera fart. Det tog ett bra tag och det blev både tölt, trav och galopp, men till slut kom vi till slutet av vägen. Jag trodde ett tag att det aldrig skulle funka, men skam den som ger sig! Nu återstår bara att se om det har gjort någon skillnad till nästa gång vi rider ut =)

Grymma shettisar

Jag tycker det är så himla kul att se "väldresserade" shettisar som inte bara blir en prydnad i trädgården efter att barnen har växt ur dem. Det är så himla sällan man ser välutbildade shettisar och ryktet de har (i alla fall här) om att de bara bits och går motvals hela tiden hjälper ju inte direkt.
Jag skulle vilja he en shettis någon gång i framtiden om jag och Mike får en egen gård. Jag tror att det hade varit kul att träna Parelli och olika trick med den. Om jag skall vara helt ärlig så hade jag nog fortfarande ridit shettisar om jag inte hade vuxit ur dem. De är en av mina favorit raser, och sedan att de är grymt söta gör ju sitt till.

Måndag

Filmen var jättebra, väldigt mycket Tim Burton. Den var i 3-D och det fick mig att hoppa till några gånger när det såg ut som sakerna kom emot mig (något Mike tyckte var himla kul).

I går så hjälpte vi Mick att fixa vägen upp till stallet (fylla igen hål). Det är himla tungt och jag kan känna det i ryggen idag även om jag bara gjorde hälften. Medans vi höll på så kom några som har sin husvagn hos Mick och tydligen kunde de inte vänta så gubben försöker köra om traktorn ut på gräset vid kanten. Eftersom det har regnat en del så körde de ju naturligtvis fast och Mick blir as-förbannad, men drog upp dem i alla fall och de försvann i en farlig fart.
Sedan hjälpte vi till att ta upp Micks flock av "vild" hästar eftersom hingsten behöver verkas. Det var himla synd att jag inte hade min kamera för det var himla häftigt när tio ponnyer kom galopperande, speciellt hingsten är himla läcker. Han är egentligen jätte-pluttig, men shit vad han kan lyfta på fötterna!

Jag har även gjort semlor i helgen. Jag tror inte att de jäste som de skulle, men de var smaskiga ändå. Dessutom behöver jag inte känna mig skyldig eftersom jag säkert brände massa fett när vi fixade vägen =)

I dag skall vi och se Tim Burtons nya film Alice i Underlandet. Inte nog med att Tim Burton gör sjukt bra filmer, men som grädde på moset är Johnny Depp också med <3 Det var länge sedan vi var på bio så det skall bli jättekul =)

"När en man dödar en tiger kallas det sport.
När en tiger dödar en man kallas det grymhet."

Vinurs pappa

Jag hittade några bilder på Vinurs pappa på Internet och jag tycker nog att man kan se en viss likhet. Speciellt i ansiktet.
Tyvärr har jag inte hittat några på hans mamma, men en av mina drömmar är att åka ner till Danmark och besöka Vorupor, och om vi har tur kanske de har kvar henne. Ännu bättre hade varit om vi kunde ta reda på var Vinurs pappa finns och passa på att spana in honom när vi ändå är i Danmark.

* Stolt *

Nu har Mike skickat in sin Audition Video också. Både Mike och Vinur får en massa komplimanger. Mary tycker att Mike är den bästa killen i stallet och folk säger ofta och gärna hur vacker / söt / duktig Vinur är. Häromdagen när jag var ute och red så kom en "random" tant fram och sa hur vacker Vinur var och vilken fin hårrem han hade. Så jag känner mig väldans stolt över båda mina fina killar.

Känn er avundsjuka!!!

Här börjar våren komma igång nu, det finns snödroppar och krokusar (fast jag saknar vitsippor) och det är jätteskönt när solen tittar fram. Dessutom börjar det födas lamm både högt och lågt i stallet. Jag kan ju verkligen inte säga att jag har modersinstinkter med bäbisar, men med de små lammen så smälter jag bara. De är såå söta! Jag får "hinta" lite till Mick att jag väldans gärna hjälper till med lammet de har i köket.
Två andra kul saker som hände i dag var att jag hade en underbar ridtur på Vinur. Jag kunde slappna av ordentligt i min kropp och då slappnade han också av såklart, så vi bara flöt fram i tölt <3 Sedan så fick jag lift hem från stallet med häst och vagn. John och Anita skulle ut och köra Caddie så de körde hem till oss. Det är inte varje dag man kommer hem i sådan stil =D

Baú!

I dag är Mike iväg på en lekdag med Vinur, men jag får inte vara med eftersom jag är ett psykfall. Just det gör mig inte så mycket, även om det är klart att det gör ont att bli utestängd sådär, men det är så tråkigt att vara hemma själv. Jag har städat runt lite och tvättat håret, men det är fortfarande flera timmar kvar tills Mike kommer hem. BLÄ!!!

Min död

"Kit had a head bigger than her body.
The laughs she endured rang all through the lobby.
Looking at the pool she would see her reflection.
Wishful thinking for her water friend connection.
She slipped and fell as she looked nearer.
No more laughter and jokes would she hearrr…."

Om man byter ut namnet "Kit" mot "Sara" så skulle det där säkert kunna hända mig.

Icke Fitness

Jag tror inte att de skulle göra någon större succe i Sverige

I dag blev det tårta =S

I dag åkte jag av för första gången på åratal, så nu har jag en öm rumpa och en något tilltufsad stolthet. Fast som plåster på såren så var det i alla fall inte på grund av att jag klantade mig; jag red Vinur i paddocken och vi var inte överens om vilken väg vi skulle gå vilket leder till att jag hamnar på sniskan och i nästa stund sitter jag i sanden med sadeln bredvid mig. Först funderade jag inte på hur sadeln kom av, men vid närmare inspektion så hade gjorden gått av på mitten =O Inte så att den bara hade spruckit lite, utan en snygg reva rätt över, så nu måste vi köpa en ny gjord.

En sak som är lite roligare är att vi har fått vårens första lamm i stallet. En jättesöt liten ulltott. Förhoppningsvis kommer det fler innan vi flyttar så att jag kan hjälpa till att mata dem igen.

Ovanor

Läste en artikel häromdagen om olika ovanor (på hästar). Där stod det typ att det spelar väl ingen roll om hästen väver, du kan ju få den X antal tusen billigare. Okej, det är ju bra om man kan hittat sin drömhäst utan att betala en arm och ett ben, men problemet (enligt mig alltså) är att man köper en häst med ganska seriösa psykologiska problem. Jag tycker faktiskt att det är ganska trångsynt att tänka att det "spelar ingen roll" när hästen väver, det är ju "bara" ett djur. När jag däremot satt och gungade from och tillbaka så var det ett himla hallå.
Ett annat problem som lär uppstå är att de flesta stall vill inte ta in en häst med ovanor. Dessutom så är ju de flesta ovanor ganska så skadliga fysiskt också. I och för sig så hade Charlie en del ovanor och han hade aldrig några men från det, men det är ju samma sak som att säga att rökning inte är farligt bara för att jag inte har fått lungcancer. Chester snappar ju luft och han har ganska rejäla problem med luftvägarna.

Duktigaste Vinur