GOTT NYTT ÅR!!!!!

Vinur the Alligator

Nu sitter jag här med blåmärke på fingret efter att Vinur bet mig. Det var ju mitt fel, men är ändå lite retligt.
För att ta det från början så har jag börjat belöna Vinur med morotsbitar från hästryggen eftersom han blir himla motiverad av det. Enda problemet är att han förvandlas till värsta alligatorn när man gör det och mina fingrar åkte med av bara farten. Jag skulle förståss ha dragit undan handen när jag såg en vidöppen käft med tänderna blottade, men det är lätt att vara efterklok.

Under den kalla kniven

Idag är det exakt ett år sedan Vinurs operation. Jag har varit jätteparanoid inför idag (symbolik att det händer något på just ettårs-dagen), men nu när det är här känns det som en vanlig dag.
Det känns svårt att fatta att det har gått ett helt år, dels för att det har hänt så mycket under tiden och dels för att jag fortfarande har svårt att smälta hur nära det var att vi faktiskt förlorade honom. Det är också konstigt att med tanke på att de skar upp halva buken på honom så kan man knappt se ärret. Om man tittar på Vinur så är det nästan som om ingenting hade hänt. På ett sätt så tror jag nästan att koliken var en bra sak, dels så räddade den ju faktiskt livet på honom, men jag tror att den har också fått mig att inse att mitt förhållande till Vinur är så mycket viktigare för mig än att ha en häst som jag kan vinna tävlingar med.

Leka i frihet rules!

Jag har haft några riktigt bra lekdagar med Vinur trots min mycket efterhägnsna hosta. Jag har börjat träna en del med klickern och det verkar funka bra. Jag är dock inte helt säker på om Vinur fattar att "klicket" är berömmet och inte att jag stoppar handen i fickan, men det funkar så jag tror inte att det spelar någon större roll.
I dag lekte vi med det långa repet och tränade åttor i trav och lite andra saker. Jag tror att vi gjorde en av tanterna i stallet lite förskräckt, Vinurs nya trick (inte speciellt uppskattat av mig) är att lägga ett framben över en tunna och eftersom att det är alldeles för jobbigt att gå över med de andra tre sparkar han med frambenet tills tunnan flyttar sig och han enkelt kan få ner benet igen. =S I alla fall så tog jag av repet efter ett tag bara för att se vad som hände (Mike har lekt en del med det) och han följde efter mig! Jag kunde till och med be honom om saker utan att han gick iväg. Vi kunde göra touch it, vår nya lek "krossa isen" och han ställde sig med ett framben på vår pedestal. Det är en så himla häftig känsla och egentligen helt otroligt att han väljer att stanna med mig ocg göra saker även om han kan gå iväg och äta gräs istället. Bästa Vinur <3

Jul, jul, jul

Jag har haft en bra jul (även om det var konstigt att inte vara hemma och öppna presenter den 25). Jag fick DVD:er med en Parelli-person som specialicerar sig på gångartshästar och en jättefin bok av Mike. Mike fick bland annat en Galenskaparna DVD av mig, så nu har han upptäckt Carl-Einar Häckner.
Vinur fick en julmiddag med äpple och morötter och molass. Det tyckte han var smaskigt. Sedan har vi skaffat en klicker också (formad som ett rosa hundben), men det är ju mer en present till oss.

Igår var vi i stallet och tittade på en jakt, inte med häster, utan de jagade till fots. Det var roligt att se alla hundarna springa omkring och jag gillade när prästen välsignade dem (babbla på latin och skvätta lite vatten), det visar hur stor del jakt har i kulturen här. En annan sak som jag tycker är ganska kul är att jag, som har varit vegetarian i snart tio år inte har så mycket emot jakt, medan ganska många av de som är emot jakt går hem till söndagsbiffen efter att de har varit ute och protesterat. Jag är ganska övertygad om att kon led en väldans massa mer än vad haren / räven gjorde.

En bra show?

Jag har kommit på en asbra idé som jag och Mike kan göra om vi vinner på Lotto någon gång. Vi skaffar en Shire häst och en liten shettis, gärna i motsatta färger, och sedan kan vi lära dem olika trick, uppträda och bli stenrika. Jag tror att det hade varit riktigt coolt, speciellt om vi kunde hitta en liten unge som kan ha Shire hästen och en stor man till shettisen. Sedan kan vi lära dem spansk skritt och shettisen kan göra åttor mellan Shire hästens ben. Vad tror ni?

God engelsk jul!!!

God svensk Jul

Dan före dopparedan

Imorgon är det julafton. Och i övermorgon med för mig =P

Fjärde advent

Romantiskt?

En annan sak jag tycker hade varit ball att ha när jag och Mike gifter oss är att ha Vinur rulla ut en matta fram till altaret. Jag hittade en hemsida där det stod hur man kan lära hästen det. Fast när jag föreslog det för Mike så skrattade han och sa att Vinur förmodligen skulle göra en stor baj i slutet. Skall jag vara ärlig så kan jag också se det, och jag vet inte, men jag skulle nog ta det som ett väldigt dåligt omen...

Secret of the Moonacre

Detta är en helt underbar film! Den handlar om en föräldralös flicka som tvingas flytta till hennes farbror efter att hennes pappa har dött. Men i dalen där hennes farbror bor vilar en förbannelse och det är upp till henne att lösa den.

Jag tycker att det är en fantastisk film. Den kanske inte har något stort budskap eller så, men den gör mig glad. Det är en sån där film som man bara kan försvinna in i och glömma den vanliga tråkiga världen för ett tag.

Farmor

Grattis på födelsedagen farmor. Jag tänker på dig även om du kanske inte vet om det.

Så här...

...fina pepparkakor kan man göra med lite (mycket) tålamod.

Räv-jakt

Vanlig, "traditionell" rävjakt är ju förbjuden här i England, vilket jag i och för sig kan hålla med om eftersom det säkert inte är kul för räven att bli södertuggad av ett gäng hundar. Vad jag däremot inte kan förstå är att det är tillåtet att jaga räv om man har med sig ett gevär och skjuter den. Men hur lätt är det på en skala att få in ett dödande skott på en liten räv från hästryggen? Så resultatet blir allt som oftast att räven skade-skjuts och sedan dör den genom att den förblöder eller av infektioner i såret, vilket kan ta flera veckor. Så ursäkta mig, men på vilket sätt är det mer humant?
En annan sak är att jag kan inte riktigt fatta att alla som är så himla emot rävjakt, efter att de har varit ute och protesterat så går de hem och äter kykling, som har fått utstå gud vet vad i en köttfabrik. Om jag (som övertygad vegetarian) skulle välja mellan att förbjuda rävjakt och köttfabriker, så ryker köttfabrikerna varje gång. Räven har i alla fall haft ett bra liv och dör snabbt, men djuren i köttfabrikerna har troligen aldrig ens satt en fot utomhus. Så att gå helt upp i varv över rävjakt, men blunda för verkligt lidande blir ungefär som att tänka som ett citat jag läste; "Jag vill förbjuda all jakt. Varför köper inte folk bara kött i affären där inga djur har kommit till skada." ?!?!?

<3

Bröllops-planer

Jag har hittat fotografen som skall ta mina och Mikes bröllopskort (det gäller att vara ute i god tid...). Kolla här. Jag vill ha lite alv / Sagan om Ringen tema, men Mike är mer inne på cowboy eller vikiga stil. Eftersom vi trots allt skall gifta oss så får vi väl kompromissa, så alla är välkomna till vårat viking-alv-cowboy-Sagan om Ringen-bröllop. Det lär ju bli "one of a kind" i alla fall... =S

(Och Lucia)

Åsså var det tredje advent

Sverige

Idag drar vi till Sverige! Det känns lite dubbel-eggat, för även om det jag bli jättekul att träffa alla så är jag inte själaglad över att åka i från Vinur och jag tror det kommer att kännas himla konstigt att komma upp till Raudhetta.

Beroende (igen)

Jag har blivit helt beroende av Labello igen. Jag hade en period när jag klarade mig utan, men sedan började Mike använda de och då var det förståss kört för mig. Jag måste ha det med mig överallt och blir galen om jag inte har det. Det blir nästan det ända man kan tänka på, torra läppar. Men jag antar att man kan vara beroende av värre saker.

Elaka Mike

Häromdagen så somnade jag på soffan medan jag och Mike tittade på en film. Så medan jag helt oskyldigt låg där och snusade (okej, jag kanske snarkade lite) så roade sig Mike med att poka mig överallt. Bland annat så upptäkte han att om han drar sitt finger över mitt ansikte så smäller jag till mig själv i fejset... Grejen är att när jag väl somnar så sover jag som en stock, och även om jag skulle vakna så somnar jag lika fort igen och kommer inte ihåg ett smack senare. Mike tycker att det är dö-kul så han hittar på en massa saker med mig när jag sover. Som tur är så har han inte kommit på att måla mig i ansiktet eller något liknande, men det är väl bara en tidsfråga. -.-

Andra advent

Mmmm, dammsugare

Idag red jag ut en sväng på Vinur (första gången på ett tag) och det blev en massa tölt! Inte så att jag fick "tvinga" (använder ordet löst eftersom jag inte kommer på något bättre) honom att tölta, utan jag frågade och han sa "javisst". Jag tror inte vi har töltat så här mycket sedan hans operation, så jag är väldigt glad. =D

"Rida, inte sitta"

I dag hade jag en uppenbarelse till när jag satt och kollade på en Parelli DVD (från Success Series) som handlade om att rida ut. Pat pratade om hur folk blir som en säck potatis så fort de kommer utanför paddocken. Det heter ju faktiskt rida, och inte sitta. Det slog an en sträng för jag vet att jag har den tendensen. Jag sitter och kollar ut över fälten utan någon som helst energi i min kropp, men samtidigt så förväntar jag mig att Vinur skall ha energi. Det går ju inte ihop, så nästa gång jag red ut tänkte jag verkligen på det och helt plötsligt hade Vinur också energi.
Det är de bästa lärdommarna tycker jag, när man tänker "varför tänkte jag inte på det här förut?". De känns så självklara och är därför nästan alltid naturliga. Parelli är en mästare på det och likaså Eyjólfur. Jag hör det ofta på hans kurser; "varför har jag inte tänkt på det?". Jag tycker att det är en av de saker som utmärker en riktigt bra lärare.

Galna gamlingar

Ponnyn som bor granne med Vinur är typ helt knäpp. Han är 20+ men beter sig som han vore tre. När man leder honom så dansar han runt en och han far gärna runt hagen som om han hade eld i baken. Jag försöker tala om för honom att han kanske borde ta det lite lugnare på äldre dar, men det går in genom ett öra och ut genom det andra. Dessutom är han en lurig liten j*vel, han kan gå hur lugnt som helst bredvid en och sedan, när du minst anar det far han iväg igen.
Fast han är himla läcker och hans trav är bara <3

Tölt i paddocken

Igår blev det plötsligt smällkallt (inte så illa, men jag har blivit en vekling av att bo här). Hur som helst så förs marken, så mycket att jag för första gången sedan vi flyttade hit kunde köra lite tölt i paddocken.

En uppenbarelse

Det heter det väl när man inser något? Eller är det bara i religösa sammanhang?

Hur som helst så red jag Vinur i paddocken och vi jobbade med att följa staketet. Jag har ju det eviga problemet med var jag skall ha ögonen, inte på Vinurs öron, så jag försökte tänka på att kolla upp.
När vi kom till grinden så stannade Vinur. Först trodde jag att det var för att utgången var där, men sedan tänkte jag lite mer på det och insåg att jag hade inte "kollat i svängen", m. a. o. jag vred inte på huvudet så att jag tittade vart vi skule gå. Vinur kände det och stannade helt riktigt när han kom till hörnet med grinden. Min duktiga häst <3 Så nästa gång vi kom dit så tittade jag riktigt ordentligt vart vi skulle gå och Vinur svängde hur fint som helst.
Jag exprimenterade med det under passet, men det blev inte lika bra som första gången. Så jag tror att det räcker inte att bara titta, man måste fokusera också. Man måste använda sin energi (eller fokus eller vad man nu väljer att kalla det).

"Anders slaskar, julen blaskar"

Jag undrar om ordspråket gäller åt andra hållet också? För i så fall verkar det som det faktiskt blir fint väder till jul.

Glad första advent! =)

Vikt-minskning

Jag har letat efter olika övningar som skall hjälpa Vinur att gå ner i vikt. En jag hittade var att lägga upp cavalettibommar och sedan rida snett över dessa så hästen måste höja bakbenen och trampa snett under sig.
En sak som jag tror är viktig (och nyttig) är att bygga magmusklerna på honom. Dels för att hjälpa honom hålla in magen och dels för att minska trycket på ärret. Den bästa övningen är väl "rygglyftet", där man trycker med fingrarna bakom där sadelgjorden ligger så att hästen lyfter ryggen. Tyvärr har vi inte bemästrat den, men övning ger färdighet!

Känslomässigt vältränad

Vi studerar "emotional fitness" i Parelli just nu och jag tror att en sak jag och Mike behöver öva på att bli mer känslomässigt vältränade är med Vinur. Vi vill gärna fortfarande linda in honom i bomull efter hans operation. Vi tycker att han kan inte göra det eller det på grund av operationen, men allt är ju faktiskt i huvudet på oss. Vinur mår toppen och skulle utan problem klara att jobba dubbelt så mycket, men jag tror att både jag och Mike fortfarande har bilden i huvudet från när han var så sjuk.

Sista dagen

Idag är sista dagen för Vinur mediciner ("Yay!" säger Vinur). Allt verkar bra, så förhoppningsvis hade han "bara" stuckit sig i munnen. Nu vill vi ha en frisk häst ett tag!

Trick

Vi håller på att lära Vinur en del olika trick. Dels för att få honom att tänka lite och dels för att det är perfekt att göra när det är för mörkt och blött för att vara ute. Han är redan grym på Yoga och Mike håller på att lära honom att buga. Vi tänkte att det hade varit ballt när vi filmar Mikes audition om han och Vinur bugade i slutet, speciellt om man kan lägga in värsta applåderna. =D
Här finns jättebra beskrivet hur man lär hästen olika trick, och här finns en massa inspiration (shettisarna är ju bara <3).

En månad till julafton

Nu är det bara en månad kvar till jul, (åtminstonde den svenska). Det känns jättekonstigt att jag inte kommer att vara hemma över julen. Det var ju i och för sig mitt eget val och jag vill inte lämna Vinur eftersom det inte direkt gick bra när vi lämnade honom förra julen.
Jag är säker på att det blir bra här också (även om det är en dag försenat) och jag vet att Bob och Janet är jätteglada att vi firar jul med dem. Dessutom skall jag ta med Vinurs tomtekläder och gå på en julritt (som om folk i stallet inte tycker att vi är tillräckligt galna).

Vinur är bäst!

Jag hade en jättemysig liten barbacka-tur på Vinur igår. Jag lekte med honom i padocken, men eftersom det var så himla fint väder bestämde jag mig för en liten ridtur. Så vi red ner till ängen och tillbaka, och som Eva sa så fick jag smaka på jordgubbssylt (fast jag är inte så förtjust i sylt så vi säger en dammsugare istället). Vi fick till en riktigt bra tölt och jag kunde verkligen känna "black-and-decker-black-and-decker".
Idag red jag Vinur i paddocken och provade Theraflex paden. Den verkar funka jätte bra, och det bästa var att för första gången (typ någonsin) så åkte sadeln inte fram ett dugg. Så idag är jag en glad Sara =)

Parelli Celebrations

Vi hade två underbara, men väldigt tröttande dagar på Celebrations. Det var verkligen jättehäftigt att se dem live, inte bara Pat och Linda, men Walter Zettl och Silke Valentin. Det var verkligen jätte inspererande och vi har fått massa nya idéer för Vinur.
Vi köpte en Theraflex pad så nu har vi sadeln hemma för rengöring inför stora provardagen i morgon.
Vi beställde en live DVD också, så när vi kommer till Sverige kan ni se det.

WIIEEE!!!

I morgon är det Parelli Celebrations!!!

Bara cordeo

I går red jag Vinur i paddocken med hjälp av bara en cordeo och carrotsticken (hade repgrimman som nödbroms). Det var ascoolt och Vinur svarade hur bra som helst. Jag behövde bara ta i repgrimman en gång innan han fattade att han skulle svänga, resten var nästan "tränslöst". Det var jättenyttigt för jag kunde verkligen koncentrera på mig själv och inte sitta och smyghålla i tyglarna.
Knölen han hade i ansiktet är i princip borta, men vi skall fortsätta med medicinerna i en vecka till.

The tao of equus

Jag har precis läst en bok som heter "the Tao of Equus", av Linda Kohanov, och den handlar mycket om hur hästar kan hjälpa oss att bli "hela" och deras speciella relation till den mänskliga rasen, från dödade för mat, till använda i krig och nu mest som hobby.
Det är en jätteintressant bok och jag rekomenderar den verkligen. Det är en hel del saker i den som jag inte förstår, forskning om fysiologi och såna saker, men när hon beskriver olika anekdoter och saker som har hänt så tänder liksom hela boken till. Det var länge sedan jag verkligen brann för läsning, som jag gjorde när jag var mindre, men i den här boken så kan jag bli helt uppslukad.

Eeek!!!

När jag pratade med mamma häromdagen så sa hon att de hade hittat en stor, död råtta på hallmattan. Problemet är att de inte vet om Findus tog med den in eller om han "hittade" den i huset och gjorde sin plikt. Förhoppningsvis kan de lösa det mysteriet innan jag och Mike kommer och hälsar på i December.
Jag är väl egentligen inte rädd för råttor, men jag kan inte låta bli att tänka på historien pappa brukade berätta om råttan som sprang över ansiktet på pigan när hon låg och sov. Dessutom tror jag att jag har fått psykologiska men från råttan (Tjoffsan) i Nils Karlsson Pyssling som jag var livrädd för när jag var liten.
Det är ju inten som har varit i mitt rum på ett tag så det är väl inte omöjligt att de har slagit sig ner där...

I dag

Jag inbillar mig att Vinur ser bättre ut idag (fast det kan vara önsketänkande). Han åt i alla fall sin mat, även om man får truga lite för han gillar inte medicinerna.
Jag lekte också lite med honom i paddocken med 12' repet och en cordeo. Vi gick mest igenom "seven games" och alla gick bra utom "circling game". Jag tror inte han fattade riktigt, vilket ju inte är så konstigt eftersom jag bara har använt cordeo för att rygga. Men det skall det snart bli ändring på! =)

Uppdatering

Nu har vi varit hos veterinären med Vinur. De kunde inte säga säkert exakt vad det var, antingen en böld i roten på tanden eller att han har stuckit sig i munnen. Veterinären undersökte och klämde en del på svullnaden och sa att det luktar inget, så det är ju inte infekterat i alla fall. Hur som helt så skall han käka antibiotika och smärtstillande i tio dagar och sedan får vi se. Blir det inte bättre måste vi kanske ta in honom för att röntga skallen på honom (=dyrt), men han verkade mycket bättre på kvällen och åt sin mat utan större besvär. Så nu är det bara att hoppas och be att svullnaden lägger sig.
Skall försöka jobba honom en del i en cordeo tills svullnaden går ner så det inte är något som trycker i ansiktet på honom. Till och med veterinären sa att han var fet så vi får nog ta rejäla tag i det där nu.

Vinur

När vi var uppe för att titta till en väldigt blöt Vinur i morse så hade svullnaden på kinden gått ner, men vi bestämde oss för att åka till veterinären i alla fall eftersom han fortfarande hade ont av den. Vi har tid klockan halv fyra, så vi får se vad de säger då. Förhoppningsvis är det bara något enkelt, så de inte måste dra tanden på honom.
Om de måste ge honom lugnande så kanse vi skall vara extra elaka och passa på att tvätta snoppen på honom. >=)

En dålig dag för Vinur

I dag var ingen bra dag för stackars Vinur. Från och med idag så måste hästarna vara inne över natten, vilket betyder att han får stå inne och banta istället för att vara ute och trycka i sig gräs. Eftersom Vinur kommer in så måste Merrik flytta, så att Vinur blir ensam igen. Det känns så himla trist eftersom Vinur verkligen uppskattade att ha sällskap, men det finns ju inte så himla mycket vi kan göra. Får försöka spendera så mycket tid med honom som möjligt.
Dessutom så klagar alla i stallet på att han är så fet. Mick tyckte vi kunde lämna honom inne över natten utan något hö alls. Han har ju en del reserver att ta av om man säger så, men jag skulle nog inte gå fullt så långt.
För att göra det hela ännu värre så har en någon slags infektion i munnen så han har en böld på ena sidan av ansiktet. Han skrämde nästan livet ur mig när jag tog in honom i boxen för han såg ut att vara på väg att lägga sig ner. Jag blev helt kall och bara tänkte "kolik". Som tur var så la han sig aldrig ner och han verkar må bra i övrigt, förutom att han s ansikte är lite missbildat då. Rachel och Mike pokade en hel del på bölden (inte uppskattat), men efter en konsultation med veterinären bestämde vi att det räcker om han kommer in i morgon. Så imorgon bär det av till veterinären, igen.

Länge sedan

Vi har börjat leka lite med Chester igen, det var himla länge sedan vi gjorde det. Jag tror att han uppskattar det i alla fall, han snappade inte luft en enda gång när jag lekte med honom häromdagen. Däremot hade vi lite duster om vad vi skulle göra och vilket håll han skulle gå. Satanigatan vad den hästen är stark! När han tröttnar på mina försök att bestäämma så kör han ner huvudet och bara går iväg. Tack för 22'-s rep säger jag...
Tyvärr så tror jag att det är något väldigt fel med hans luftvägar. När han blir anfådd så häver han liksom hela buken och får en jättetydlig linje från virveln. Dessutom så hostar han mycket, och ofta. En sak som jag tänkte på igår var att eftersom han snappar luft så har han en sån där krubbitar-rem, väldigt tight, där den sitter är ju nästan pricis där veterinären trycker för att se om hästen hostar på veterinärbesiktningen. Det finns säkert inget samband, det var bara något jag kom att tänka på.

Pedestaler

Just nu tränar vi mycket att att stå på / nudda saker med frambenen. Vinur tycker det är askul och vill gärna stå på det mesta inom synhåll (även om matte kanske inte tycker det går att stå på). Jag undrar om han har komplex eftersom han är en av de mindre i stallet nu, istället för att vara störst, som han är van vid.
Hursomhelst så finns det en hel del cement-block runt stallet och de blir utmärkta pedestaler. Vi har kommit så långt att det räcker att jag pekar på vad det är jag vill att han skall stå på, smackar lite och då bara gör han det. Så himla coolt! För ett tag sedan så bad jag honom gå upp på ett av cement-blocken, men istället för att göra det så valde han att gå upp på det bredvid (som var typ dubbelt så högt) =O Okej, det var väl kanske inte så himla bra när Mike påpekade att det Vinur faktiskt stod på var ruttet trä, men det var coolt då.
Jag tror även att han börjar våga ta lite "lek-initiativ" själv. Innan vi började med PNH så hade man väl kanske inte blivit så glad på honom om han hade börjat stampa på en bom, men nu kan jag se det för vad det är och jag tror det ger Vinur massor av självförtroende.

Bästa Mike

Jag har den bästa fästmannen i hela världen! Som en julklapp till mig så har han sparat ihop pengar för att köpa en sadelpad (theraflex-pad). Det är ganska mycket pengar, det är en Parelli sak = dyrt. Jag nämnde att jag skulle vilja ha en i framtiden, men jag väntade mig verkligen inte detta. Dessutom så skall vi gå på Parelli Celebrations i Birmingham. Bland annat så skall Walter Zetl och tjejen som vann guld i dressyr i handikapps-OS vara där. Ser jättemycket fram emot det och det blir förhoppningsvis väldigt inspirerande.

Rollkur

Såg en artikel om det på Bukefalos och en länk till en film på YouTube där en ryttare (på en World Cup tävling) rider så. Om jag skall vara helt ärligt så fattar jag inte riktigt hela fysiken bakom det, läste dock en bra artikel om det här. Det är ju helt sjukt! Att bl.a. få hästen att underkasta sig genom rollkur för att den inte kan andas! Man blir ju mörkrädd.
I filmen så var den största debatten om att hästens tunga (som hela tiden hänger ut) blir blå. Detta har lett till att FEI tog upp ärendet eftersom det "ger dressyren dåligt rykte". Dessutom säger den intervjuvade att ryttaren i filmen "rättade till det så fort han märkte det" och nämnde helt nonchalant att han själv har ridit en häst så att dens tunga blir blå. Som om det var helt OK!?!?!
Jag tror att en del av det (för de som använder sig av det) är den efterhängsna myten att hududet in = hästen går i form. Speciellt när proffisionella ryttare använder sig av det som en tränings metod, hur skall folk kunna veta vad det faktiskt gör med hästen? Ännu mera så eftersom de som rider så faktiskt fortfarande blir belönade och vinner tävlingar. Jag har alltid fått höra att det är dåligt när hästen går bakom hand och har kämpat en del med det på Vinur, men nu uppmuntrar folk det och drar in huvudet ännu mer. För visst borde rollkur och att hästen går bakom hand vara samma sak? Bakom hand betyder ju att hästen går bakom lodplanet, och det är ju vad de gör i rollkur.
Det är ju till exempel förbjudet att slå hästen på benen för att den skall hoppa högre och man blir tillsagd om man använder spö och sporrar för mycket, men ingen på tävlingen reagerar när en hästs tunga blir blå? Vad är det för fel på världen egentligen? Är det för att man inte kan se vad det gör med hästen? Eftersom det inte har några öppna sår och inte kämpar emot, för att den kan varken se eller andas ordentligt, så kan man blunda för det?

ARGH!

Färska ägg är så himla irreterande. De är omöjliga att skala och när man väl har fått bort skalet så är bara halva ägget kvar. Jag undrar om det skulle funka att lämna äggen i kylen en vecka för att göra dem lättare att skala?

Vinur = julegris ?

=




Vi klippte Vinur häromdagen. Det gick faktiskt riktigt bra och han blev bara arg en gång. Dock har jag svårt att bestämma mig för om han får en fin färg där han är klippt eller om det får honom att se ut som en julegris. Jag tror att om vi fick för oss att helklippa honom så skulle han se otroligt löjlig ut, men i kontrast till hans rödaktiga "normala" färg så är det faktiskt lite läckert.
Lägg också märke till hur bra grisens röda byxor matchar med Vinurs "normala" färg.

När?

När skall det sluta göra så ont? När skall jag sluta gå sönder för minsta lilla?
I dag är ingen bra dag. Det är underbart väder ute och jag borde vara glad. Kanske är det hösten som gör det? Jag blir alltid mera deppig framåt vintern, kanske för att min sinnesstämning skall vara lika mörk som kvällarna här. Jag vet att jag är så mycket bättre än vad jag har varit och att jag borde klara detta, men jag känner hur mörkret smyger sig på och det gör mig livrädd. Jag kan inte falla så långt ner igen.
Vinur (och Mike förståss) är min styrka, men också en del av problemet. Var skall han bo nästa år? Vi hade väl mer eller mindre räknat med att han kunde komma tillbaka till Raudhetta, men nu ser det ju inte ut att bli så. Jag hatar ovissheten, att inte veta. Vad händer om vi inte hittar en plats till honom? Vad gör vi då?

<3

Idag kom Mike upp med frukost på sängen till mig. Fattiga riddare och en kopp te. Hur sjutton lyckades jag skaffa mig en så perfekt man?

Svenska

Jag oroar mig ibland för att jag håller på att förlora kontakten med svenskan och bli mer och mer "engelsk". Jag tänker oftast på engelska och har svårt att hitta orden när jag pratar svenska. Till och med när jag är ensam med Vinur så är det nästan bara engelska som gäller. Jag får liksom anstränga mig för att prata svenska, det känns onaturligt, och innan jag vet ordet av så snackar jag engelska igen.
Okej, det kanske inte är så konstigt eftersom de enda gångerna jag riktigt pratar svenska är när mamma ringer på söndagarna. När vi kommer hem och hälsar på så tar det oftast bara en halvtimme eller så innan svenskan är först igen. Så egentligen så oroar jag mig för ingenting, men jag är ändå rädd att förlora kontakten med svenskan. (Skulle man väl aldrig kunnat tro om mig som alltid hävdat att engelska är bättre på alla sätt och vis.)

Feedback

En väligt bra sak när vi leker med Vinur är att han ger oss feedback. Inte bara när vi leker utan även nästa dag. Om han tyckte det var roligt så kommer han fram till oss i hagen, men om han inte gillade det så vill han inte bli fångad. Det är jättenyttigt och får mig att tänka tillbaka och analysera vad vi gjorde, eller inte gjorde.

DNAngel

Jag har börjat läsa DNAngel igen. Jag har inte läst den på evigheter, men den är verkligen asbra. Och att huvudpersonen är snygg gör ju inte saken värre (värsta losern som tycker en tecknad figur är snygg =S).

Tankar...

"Whoever looks int the mirror of the water will see first of all his own face. The mirror does not flatter, it faithfully shows whatever looks into it; namely the face we never show to the world because we cover it with the persona, the mask of the actor. but the mirror lies behind the mask and shows the true face. This confrontation is the first test of courage on the inner way, a test sufficient to frighten off most people, for the meeting with ourselves belongs to the more unpleasant things that can be avoided so long as we can project everything negative into the environment."

Jag tror att det är det som jag hela tiden har försökt gömma mig från. Att se mig själv, utan lögner och lekar. Jag gick till och med så långt att jag skar sönder min verkliga hud för att täcka den med en ny och tjockare. Ett bättre kamoflage. Jag tror att Susanna Kaysen slår huvudet på spiken när hon säger;

"Scar tissue has no character. It's not like skin. It doesn't show age or illness or pallor or tan. It has no pores, no hair, no wrinkles. It's like a slipcover. It shields and disguises what's beneath. That's why we grow it - we have something to hide."

Men nu börjar jag tro att kanske, kanske jag kan se en glimt av min spegelbild utan att behöva gömma mig bakom blod och ärr. Så småningom skall jag vara stark nog att se, och sedan lära mig att tycka om det jag ser.

Arg kalkon

I dag när jag och Mike var på gården där vi köper våra ägg, så hade de några kalkoner lösa. Kill-kalkonen (med illröd hals och ett blått fejs) blev arg när det kom folk till hans gård, så han fluffade upp sig och började jaga mig. Jag höll mig väldigt nära Mike och sedan kom folket som ägde gården och jagade bort honom.
Jag är väl egentligen inte rädd för kalkoner om de håller sig på anstånd, men när de är uppfluffade och alldeles i hälarna på dig så är de ruskigt stora.

"Alla vägar går till Sutton kyrka"

Igår hade jag och Vinur en mysig ridtur på några av de myriader av vägar som finns runt stallet. Just den här vägen har jag inte ridit sedan hans operation och jag var nästan rädd att vi hade ridit vilse ett tag, men som tur är så finns kyrkan i Sutton (by nära stallet). Det är en stor kyrka som ligger uppe på en kulle och man kan se tornet (spiran?) från flera kilometer bort, så det är bara att ta första bästa väg som går mot den och vips så är man tillbaka igen. =)

För ett tag sedan hyrde jag och Mike film och vi hyrde en som kallades "Mr. Magorium's Wonder Emporium". Vilken fin film! Den handlade om att tro på sig själv och var en sån där film som man blir glad av att kolla på.

Omvänd psykologi...

...har vi börjat använda på Vinur. Det funkar asbra! Så när han vill snigla fram i skritten så får jag honom att gå ännu långsammare, tills han säger att han inte vill gå lånsamt längre. Vi gör precis likadant när han blir stressad och inte vill skritta ordentligt, då springer vi istället. Så vi tar hans idé och "lägger på" lite till. =)

Har precis fått resultatet från min audition. Jag fick Level 2+!!! Jag är asglad eftersom jag siktade på Level 1 någonstans. =D

Jag måste bara klaga lite på en tjej i stallet. (Hon är ungefär den där bortskämda flickan som alltid finns i hästböcker.)
Hur som helst så köpte de en ponny för ungefär ett år sedan. Han var inriden, men väldigt grön och hade i princip spenderat hela sitt liv utomhus (så pälsen såg ut därefter). Det första det gör är att slänga på ett tjockt täcke, utan att klippa honom, vilket leder till att han får ohyra i pälsen och blir "flintis". Senare fastnar han i täcket och får ett sår, som de inte behandlar eftersom han sparkar efter dem om de försöker pilla på det (duh?).
Hoppa fram i tiden tills nu och hon har bytt upp sig till ett skarpare bett tre gånger (på mindre än ett år). Han har hudflagor i mungiporna och man kan se att skinnet börjar tjockna där. För tillfället har de ett pelham som han hatar. Jag såg när de prvade det och han hade öronen bakåtstrukna hela passet. Jag blev nästan illamående.
Till sken hör också att han är någon form av gångartshäst, men en hel del pass. När han börjar passa så har folk sagt till henne att korta tyglarna och skänkla på =S Vi skall se om jag och Mike kan ge en hint om att det kanske inte är det allra smartaste.

Den julgranskulan måste jag ju bara ha =)

Suck...

Vi har det fortfarande ganska varmt här och jättefint väder, men om man kollar på Vinur så ser det ut som en ny istid. Han har till och med långt hår där han är klippt. Man skulle ju kunna tro att han inte behövde fullt så mycket päls eftersom vi trots allt är söder om Göteborg, men icke. Det ser ut som en mammut har flyttat in i hagen. =S

Vi har (äntligen) fått ändan ur vagnen och skickat iväg min audition. *Nervös* Så nu är det bara att vänta...
Här är länken i alla fall. Jag hoppas att det inte går för dåligt.

It's ecstasy to fly again, surrounded by the warm lavender light of my first blooming. The strange luminosity feels like the caress of a or the kiss of a pearl. I know this new landscape is too fragile to sustain a numinous garden.
Too soon it fades and shrivels, leaving fragrant memories. I gather the dried petals into a sacred place and wait for a future rejuvenation fertilized by all this sin and pain and refuse. Now that I've embraced the sky and set my house on fire, your swords will never pierce so deep again. I have tasted the rose. She may be sleeping in her bottomless grave but I can still hear her dreaming, whispering my name in the night.

Jag tror att jag kanske sätter för mycket press på mig och Vinur över tölten. Jag vill så gärna ha en klockren tölt nu, som det var innan operationen, men jag tror inte att någon av oss är redo för det egentligen. Vinur har tappat så mycket av styrka och kondition, coh det är först nu vi har börjar rida honom lite seriöst.
Jag skulle förmodligen kunna få honom att tölta rent, men jag vill inte pressa fram det ur honom. Som Eyjólfur sa så "det du vill att hästen skall vara bra på måste den älska att göra". Jag och Vinur har ett riktigt bra förhållande just nu och jag vill inte förstöra det genom att pressa oss båda med något som faktiskt inte är hela världen.

Usch!

Jag är fortfarande sjuk och ligger här och hostar. I går så sov jag nästan hela dagen. Att vara sjuk suger verkligen!

Rauđhetta

Jag läste precis på Margrets blogg att Raudhetta skall säljas. Usch vad det gjorde mig ledsen. Det är kul att de kan få vad de vill ha och jag tror de kommer att få det jättebra hos Nisse, men det känns himla sorgligt ändå. Raudhetta har varit en jättestor del av mitt liv och det känns så tråkigt att det kommer ändras. Jag väntade mig typ (naivt) att det skulle vara kvar precis som jag lämnade det när jag och Vinur flyttade hit.

Ebay

Vi säljer en del saker på Ebay just nu. Det är ganska kul och väldigt beroendeframkallande. Jag är inne och kollar hur det går för våra grejer hela tiden. Hittills har vi tjänat över 500 kronor. =)

Stackars mig

Jag har typ svin-influensan idag så det är jättesynd om mig just nu.

Dåligt?

Jag har en massa blåmärken över hela låren, ungerfär lika stora som 50-öringar. Jag undrar om det är dåligt. De gör inte ont eller så, men det är hur många som helst. Fast det är väl mest troligt att det beror på allt fett där... =S

Grann(o)sämja

Vinur har värsta fighten med Micks ponny som står i hagen bredvid, jag tror att han till och med har hittat lite testosteron av bara farten. De står på varsinn sida av staketet blåser upp sig, skriker och bajsar i högar. Sedan får en av dem en stöt och hoppar iväg, men är tillbaka lika fort igen. Det är ganska kul att kolla på och Vinur blir ganska maffig när han blåser upp sig och håller in magen =)

Idag...

...har jag och Mike bottihop i två år. Det är konstigat att tänka på det; att det var så länge sedan jag bodde i Sverige. Jag saknar er allihopa <3

Min älskling

Vinur var bara bäst idag. Han har varit lite "off" de senaste dagarna och bara tyckt vi var tråkiga, så jag testade lite nya saker. Till exempel sadlade vi honom och tog in honom i paddocken, redan på vägen dit kunde man se hur han stängde av mentalt, så när vi kom in i paddocken tog jag av sadeln igen och vi lekte lite "touch it". Det fick honom att bli intresserad! På vägen ut ur paddocken bad jag honom gå före mig genom grinden och då ställde han sig med ett framben och ett bakben på stocken där, sedan kollade han på mig "visst är jag duktig mamma?". Då kan man ju inte annat än att hålla med.

8 månader...

...är det sedan Vinurs operation idag. Jag blir fortfarande rädd när jag tänker på hur nära jag var att förlora honom och jag är evigt tacksam att jag har min älskade häst kvar.

Merrick

Det är så han heter. Unghästen som är Vinurs nya kompis. Jag tycker det låter himla fint. Merrick.
Första dagen han var inne med Vinur var han super RB. Livrädd och började föltugga så fort Vinur kollade på honom (det är väl inte normalt när han är såpass gammal?), men idag så verkade de ha blivit kompisar och stog och skrek på sin granne tillsammans.
Jag och Mike försöker också jobba lite med honom (hemligt eftersom vi inte har frågat Mick), bara lite typ lyfta fötterna och så. Jag tror det blir en bra erfarenhet och jobba med en unghäst. Försöka behålla den fina balansen mellen "respect and repoar".

Tankar för dagen

Jag läste precis artikeln om Anna-Stina och det fick mig att tänka på mina egen sjukhusvistelser. Fast jag var ju snarare där för att jag inte var stark nog. Första gången jag kom in (akut) så tror jag det tog några dagar innan jag ens fattade var jag var, andra gången var det mer som ett gömställe för ett tag.
Ibland skrämmer det mig att jag aldrig kommer bli av med det (om jag missar ett piller så blir jag jättedålig), men då försöker jag tänka att det spelar ingen roll om jag måste käka piller för det fungerar ju faktiskt. Jag mår ju faktiskt bra.

Hel-knäppt

Vissa regler här i England är helt knäppa och jag tror att en del har fått storhetsvansinne.
Vi pratade lite om det i stallet idag och till exempel så får en scoutledare inte stryka på solkärm på ungarna, däremot efter de har bränt sig är det ok, för då räknas det som första hjälpen. Rachel som jobbar som äldrevårdare sa också att hon får inte klippa naglarna på sina patienter (det måste man tydligen ha utbildning för att göra?!), men det är helt ok för henne at ge dem ögondroppar.
Veterinärklinikerna har nog också drabbats för när jag och Mike skulle dit och köpa sprej för Vinurs hovar (dras fortfarande med den där j*vla strålrötan, även om det är mycket bättre) var det ett himla om och men innan vi fick det. Tydligen är hovslagaren inte kvalificerad att se om han har strålröta, så vi skulle bli tvugna att ta ut en veterinär (som kostar nästan 500 bara för att komma dit). De försöker även konkurrera ut tandläkarna. Inte vet jag, men om jag måste dra en tand så går jag nog hellre till tandläkaren än till vårdcentralen.

I dag...

...har vi varit på häst-loppis och sålt en massa saker. Charlies gamla täcken och en massa skräp som alla hästmänniskor har liggande. Det var riktigt kul och jag tror till och med att vi tjänade en hacka. När vi var där såg vi en som sålde "carrotsticks" så vi köpte en så'n och jag hittade en bok om islandshästar.

Idag har jag också tagit mod till mig och frågat Mick om vi kunde låna en av hans ponnyer som kompis till Vinur. Så nu har han världens barnsligaste ettåring som sällskap.

"Pattern maps"

De korten man fick med Patterns är verkligen as-bra. Jag var inte så tänd på den först, men nu när vi faktiskt har börjat använda dem är de toppen. Det är jätte-praktiskt att kunna fylla i och se hur långt man har kommit. Dessutom känner man sig himla duktig för varje bock man sätter dit.

Vi...

...har haft besökt av grannkatten igen. Mike lekte med den ute i trädgården ett tag och sedan vågade den sig in hit. Den är fortfarande lite skygg, men det är himla mysigt att ha en kissemiss i huset.
Vi borde egentligen ge den ett namn (asexuellt, eftersom vi inte vet om det är en kille eller tjej). Det känns lite taskigt att säga "den".

WKD

Jag har hittat en alkoholdryck som jag faktiskt gillar. Det är någon slag Vodka och ser ut som en potion från någon galen professor, men är faktiskt ganska god. Jag kan inte dricka mycket av den, men den är god att smutta på.

Vinur

Det känns som om det var ett tag sedan Vinur figurerade här, men nu kommer han tillbaka =)

För det första så har han blivit en halv nakenfis. Vi klippt honom idag och det gick så mycket bättre än förra året. Det är häftigt vad lite psykologi och morötter kan göra.

Det andra är att han är väldigt, väldigt asfet. Jag har jobbat en del för att jag skall gå ner i vikt, men tyvärr glömde vi bort Vinur i hanteringen. Jag skall inte säga hur mycket han väger, men om måttbandet stämmer skulle han må bra av att gå ner ungerfär 100 kilo. Så nu skall vi börja kolla hans vikt och operation megabantning skall påbörjas snarast.

AlQuaida i Hilton?

I helgen fick jag veta att campingplatsen i stallet har blivit utvald som en potentiell terrorist bas. Det hade kommit en pols till Mick med en massa officiella papper. Han sa att eftersom det kommer ganska många lågflygande plan över där iband och då kan man skjuta ner dem från campingplatsen. Så nu har Mick en "hot-line" som han skall ringa om han ser något misstänkt. (Till exempel det gamla nudist paret som bor där ibland.) Egentligen är det väl ganska allvarliga saker, men det är så surrealistiskt att man kan inte låta bli att skratta.

The Big Apple

Macken har varit i New York.

Jag och Mike var och handlade häromdagen och då såg jag att de har börjat sälja julsaker. Argh! Det är ju inte ens oktober.

Tråkiga nyheter

I stallet har det hänt tråkiga saker medan vi har varit borta. John berättade att han kommer att förlora sin tår (han har diabetes och allt möjligt). Dessutom har en av shettisarna har dött och den andra har varit jättesjuk, dock verkar han må bättre nu.

Resten av resan

Nu när jag har skrivit om det bästa, tänkte jag rapportera lite om resten av resan. Den här gången var Mikes föräldrar med, de åkte till Stockholm och kom ner till Göteborg på tisdagen. Största anledningen att vi åkte till Sverige var ju Eyjólfur kursen, coh den var lika bra som vanligt.

På lördagen åkte vi upp till Rauðhetta så att jag kunde sitta lite på Herbert. Jag provade att rida honom utan nosgrimma och det verkade han trivas med, så den stannade av. Det var verkligen en jätteskillnad mot när jag red honom första gången, det mesta hos mig för att jag lärt mig hur jag skulle rida honom. Han var väldigt mjuk och fin i skritten, men styvade sig en del när det skulle gå fortare. Eyjólfur kommenterade att han var fin i munnen och tuggade bra på bettet. Andra lektionen kändes han lite trött och seg, vilket Margret också sa så hon bestämde att jag fick ha Hrannar nästa dag. Jag var väl inte själaglad över det först, men det gick bra och Hrannar är faktiskt en av mina favvisar där. Han är verkligen helt oslagbar på att känna takten i tölt.
Det som nästan var bäst av hela kursen var att Eyjólfur kom fram till mig och sa att jag verkligen hade utvecklat min känsla och timeing. Även Mike fick beröm, lite på omvägar, när han red ut på Denni i bara repgrimman.

På måndagen innan kursen var jag tvungen att gå till Östra för att ta prover. De ville kolla mitt hjärta och det kunde tydligen inte vänta tills vi har flyttat tillbaka. Hur som helst var alla prover bra, så nu behöver jag inte bekymmra mig om det längre.

En annan sak som är kul är att bilden jag målade av Mentor har kommit upp. Den hänger inne i cafét och jag signerade den igen (jag var lite orolig att det skulle komma någon som trodde jag kladdade på den).

På fredagen hade Mike en lektion för Lollo (namnsdags-present från mig) och han ville prova flygande pass. De var uppe på travbanan och första läggningen tror jag Totte blev lika förvånad som Mike. Det var väl ett tag sedan han gick i pass, men sedan kunde man se hur han lyste upp och tyckte det var lika kul som Mike. Så nu är Mike helt inne på att ha en femgångare och tycker det är luffigt att Vinur inte kan gå i flygande pass.

Det är helt sjukt...

...det som hände i Sverige. På tisdagen så skulle vi in till Nisse terminalen och hämta Mikes föräldrar, men Mike propsade på att äta polkaglass på Lejontrappan först. När vi sitter där och mumsar så går Mike plötsligt ner på ett knä och friar till mig!!!! Han hade en ring i handen och hade frågat Margret så att han kunde säga det rätt på svenska. <3
En av mina vildaste drömmar har blivit sann; jag får vara tillsammans med min prins för alltid. Jag kan fortfarande inte fatta det och jag måste ibland kolla på ringfingret bara för att se så det inte var en dröm.

Sverige

På lördag åker vi till Sverige igen. Yay! Jag skall vara med på Eyjólfur kursen och Mike skall förmodligen rida en lektion också. Denna gången följer även Mikes föräldrar med. De åker till Stockholm först och kommer ner till Göteborg på tisdag. Åtminstonde Mikes mamma tror att Sverige=Antarktis så vi får se hur det går =S

Här har det varit pissväder de senaste dagarna med regn, åska och hagel. Mike säger att vinden blåser åt nordost också så det är en ganska stor chans att vi får njuta av detta väder igen snart.

I går...

...tog vi ut Vinur och lekte på den stora ängen för första gången i år. Mick har gjort ensilage av gräset där och balarna är perfekta att leka runt. Jag tror att Vinur tyckte det var kul också. Dock upptäckte vi att vi måste träna mycket mer på cirklar till höger.

Måndag

I går red jag ut en sväng med Vinur. Jag provade att stanna och vänta varje gång han träffade ett "threshold". Han blir inte speciellt rädd, så varje gång han stannade så väntade jag bara tills han slappnade av eller började gå igen själv. Det tyckte han var konstigt.
En annan sak jag testade var att när han börjar skritta "för fort" (han springer liksom ifrån sig själv och skritten blir oren) så fick han börja springa. Ungefär som omvänd psykologi, istället för att tvinga honom att gå långsammare så fick han gå fortare tills han valde att sakta ner själv. Det är en jättebra idé, men tyvärr är det svårt att göra på engesla vägar med bilar överallt.
Vi hade också en RB incident med några hästar som galopperade runt i en hage bredvid vägen. I efterhand tror jag att jag skulle ha hoppat av, men det är lätt att vara efterklok och vi klarade oss.

Oj, oj, oj...

...i helgen har det hänt mycket.

På lördagen filmade vi som sagt min audition. Det hela började inte så bra när Vinur inte ville bli fångad i hagen (tror det var tandläkarbesöket från i fredags som spökade). Jag försökte ha en "hmmm, how interesiting" attityd, men det är irreterande när man skall iväg. Dock kompenserade Vinur mer än väl det hela med att resa som en dröm. Han brukar vara ganska RB i transporten, men nu stog han och mumsade på sitt hö nästan hela tiden=)
Själva auditionen gick också bra även om det kanske inte gick helt enligt planen och trav blev det inte mycket av (bättre att visa alla gångarter man har på en gång tyckte Vinur). Nu skall vi bara fixa musik och lägga upp det på YouTube (länk kommer), sedan är det bara att vänta.

På söndagen hjälpte vi till på en körtävling. Det är typ som fälttävlan med tre olika grenar - dressyr, terräng och "köra-mellan-konor"-grenen. Vi hade hand om det första "hindret" på terrängbanan. Poängen var att de skulle köra mellan olika stolpar i en speciell ordning på tid. Jag kollade så att de körde rätt och Mike var tidtagare. De flesta klarade det utan problem, men vi hade en del action. Några ekipage fastnade och välte stolparna (staketstolpar som var ordentligt nergrävda) och för ett ekipage välte vagnen =O men det gick bra som tur var.
Vi hade kul hur som helst och det regnade inte. Alla körmänniskor verkar jättetrevliga och förhoppningsvis kan vi hjälpa till mer i framtiden.

WTF?!

I morgon gäller det!

I dag fick Vinur besök av tandläkaren, det var meningen att hon skulle komma i januari, men då hade vi ju lite annat att tänka på. Hon trodde hon skulle fixa Charlie och frågade efter ett stroppigt "thouroghbreed". Isället fick hon en tjock islänning som inte alls tyckte det var kul att få tänderna filade. Han stegrade sig till och med några gånger, inte våldsamt-fäkta-med-frambenen utan bara rakt upp, nästan som levade (vem hade trott att vår fetknopp kunde det?).
Hur som helst så lugnade han ner sig och blev fixad. Enligt tandläkaren så såg han inte så illa ut i munnen, men han hade ganska lite utrymme i munnen (jag läste någonstans att det är vanligt att islänningar har det). Kanske jag skall skaffa ett smalare bett, typ Myler, och se om han gillar det?

I morgon skall vi till Marie och filma vår audition for "level 1 on-line". Jag är inte så nervös än, men jag misstänker att jag kommer att vara värsta nervvraket innan vi får tillbaka resultatet. Håll tummarna för oss!

='(

Det här är typ de sorligaste sångerna som finns. Jag är egentligen inte en person som gråter mycket, men jag har en klump i halsen varje gång jag hör dem. Den ena är "Blue Bird av Hull" som jag har kunnat länge (jag väntar på någon smart kommentar om att det är en svensk sång och Thåström, mamma), den andra heter "13 Horses" och jag hittade den ganska nyss.

Tisdag

Vinur är tillbaka i sin gamla betesreducerare "hinken", eftersom greenguarden hade gett honom skav på mulen. Han verkade inte speciellt bekymrad över skavet, men var han nog inte själaglad att vara tillbaka i "hinken". Jag känner mig typ som världens värsta hästägare för att jag inte märkte att han hade skav =(

Jag flippade också ut ganska rejält. Jag vill inte säga varför, men det var fobi-relaterat, så jag tror ni kan lista ut var det var. Hur som helst, jag fick värsta paniken, började gråta (som tur var så var Mike hemma) och sedan började jag hyperventilera. Det var läskigt! Jag tror inte jag har gjort det förut, och jag hoppas det aldrig händer igen. Det hela slutade med att Mike bar mig upp och jag kollapsade i sängen.

Barn...

...ska jag nog aldrig ha.
Marie har en liten dotter på två år som heter Keileigh (stavning?). Hur söt som helst, men vilken handfull... Vi var där igår för att lämna lite saker och stannade kanske tio minuter, det räckte mer än väl för mig. Hon är lika bedårande som alla små barn; i små doser!
Keileigh var där på lekdagen också, och hon hjälpte mig att sätta på transportskydden på Vinur. Kardborren hade fastnat så tre av dem satt ihop och hon fick ta i av alla krafter för att kunna hämta dem <3
Som sagt, söt i små doser. Så mamma och pappa får räkna med Johan och Sofia för barnbarn.

Lekdag #3

Igår var det "playday" hos Marie igen. Som vanligt var det jättekul och denna gången hade vi varsinn häst. Jag fick låna en liten shettis som heter Sophie, helt svart och sockersöt. Eftersom jag inte kände henne så gick jag igenom "7 Games" och eftersom det gick bra, provade jag lite svårare saker. Bland annat skickade jag upp henne på den stora pedestalen, det såg jättekul ut för den är typ lika hög som hennes ben <3 style="font-style: italic;">igenom ett däck som stod på högkant. Hon var inte säker först, men när jag gick runt på andra sidan så att hon kom till mig så gick hon igenom. Marie sa, när jag visade henne kortet, att hon hade aldrig gått igenom där. Ooopppsss....
På eftermiddagen var det utmaningar igen, och denna gången peppade Mike mig så jag gjorde dem. Bland annat så ingick det att "Yo-Yo Game" med en 45' lina (jag har bara sett sådana förut) och "stick to me" i frihet. Vinur var jätteduktig även om vi inte klarade allt. Jag tror att jag äntligen har gjort mig av med min försiktighet runt Vinur. Han kan så mycket och jag tror han tycker det är kul att visa vad han kan.
Som en extra bonus lastade Mike Vinur från marken och han gick rätt in utan att blinka =D

Kul

http://travisab1.multiply.com/video/item/69

Jag tycker denna filmen är ganska kul. Är inte säker på om det är taskigt mot shettisarna dock.

"Det blir extra kallt...

...när vintern är här, om rönnen har ovanligt rikligt med bär"
Om man skall tro på alfabets-sångerna kommer det att bli smäll-kallt här i vinter. Okej, jag har väl inte direkt koll på hur mycket rönn-bär som är normalt, men det ser ut att vara mycket.

Varmt...

Igår hade vi värmebölja, det var nästan 25 grader. Jag hade egentligen tänkt träna lite för auditionen med Vinur, men när jag ställde in honom i boxen i väntan på lite svalka så somnade han över dörren <3 Då hade jag ju såklart inte hjärta att väcka honom, så han fick sova där medans vi fixade med trailern. I morgon är det en snubbe som skall komma och kolla på den så förhoppningsvis får vi sålt den snart.

"The wonders of a mounting-block"

I går red jag Vinur i paddocken och vi tränade på att flytta hans bogar eftersom han är ganska stel i dem. När vi skrittade runt och hade paus så började han skrapa i marken och jag trodde att han ville rulla, så jag hoppade av och tog av sadeln, men då hade han ändrat sig. Typiskt män! Hur som helst så orkade jag inte sadla om så jag ledde över honom till "mountig-blocket" (typ en pall som man står på). Egentligen tänkte jag bara göra lite "Friendly Game" eftersom såna är farligaenligt Vinur, men det gick så bra så jag bestämde mig för att sitta upp och ta en ridtur. Jag är ju inte speciellt smidig om man säger så, men tack vare "mounting-blocket" tog jag mig upp utan problem. Vinur har alltid varit som ett hustak att sitta barbacka på, men några lager fett kan göra underverk för komforten. När jag började känna mig mer stabil provade jag lite tölt. Det var verkligen häftigt för jag kunde känna hur hans ryggmuskler reste sig och började jobba. Han var lite ömfotad eftersom han blev verkad igår, men han var så duktig, min älskade lilla häst <3