Jag har världens bästa fästman!

Jag spenderade gårdagen hos Mikes föräldrar eftersom vindrutan i lastbilen behöver fixas och jag skulle "överse" detta (*host* jag vet ju sååå mycket om sånt). I alla fall så hade jag Maja med mig som sällskap och sedan glömde vi henne där =O Då bestämmer Mike att han skall åka tillbaka till sina föräldrar och hämta henne. Han vet hur mycket hon betyder för mig och han ville att jag skulle ha henne när han var på jobbet. Hur lyckades jag håva in en så perfekt man?


P.S. Jag har matat 14 (!) lamm idag.

Då var den fristen slut

Jag har klarat min fobi väldigt bra ett tag nu. Sett flera stycken och inte flippat ut det minsta, men som man säger "all good things must come to an end", så även detta. Det var en inne i huset och det skrämde mig rejält, dubbelt problem eftersom Mike är på jobbet. Om jag skall vara ärlig så har jag väntat på att detta skulle hända. Senast jag var ok med fobin så kom den stora j*veln i trappan. I och för sig flippade jag inte ut fullt så mycket idag, men det känns lite som att det kommer för att knuffa ner mig ett pinnhål eller två, så jag inte får för mycket självförtroende...

(Usch, vad förvirrat det blev.)

The bird with the paper wings,
Leaves the nest and as he does he sings.
For this is the day he becomes a bird,
Off he flies to find his flock, his herd.

Every day that passes, his quest becomes harder,
With the others he can’t keep up for their wings are harder.
At the back of the pack he stays, frightened and alone,
Too scared to go back for he has lost his way home.

With nowhere to turn to, no friends to call his own,
He sits atop a chimney breast and his sweet song becomes a moan.
Suddenly, all around, the sky begins to darken,
The storm begins with lightning flashes that make the night sky brighten.

He tries to fly… higher, so high,
To escape the rain falling from the sky.
But his wings are wet, and start to break,
Piece by piece, his wings seperate.

With no wings for flight, he crashes to the ground,
Broken and twisted he now lays unable to make a sound,
For the bird that once had paper wings,
No more he flies, no more he sings.

Hovslagare

I dag har Vinur (äntligen) fått sina hovar verkade. De börjar se jättefina ut och mittstrålfåran på ena bak har läkt ihop helt. YAY!!! Sedan när jag sprejade honom med flugmedel så att han kunde gå ut igen så bestämde han helt plötsligt att han kan leda sig själv ut till hagen, så han knallar helt sonika ut och jag kommer kutande efter. Självklart har han ingen grimma eftersom jag inte orkade sätta på den över flugmasken (aja baja, Sara) och på väg till Vinurs hage står stallets pissmärr. Som tur är var Vinur smart nog att flytta sig innan han blev sparkad och jag kunde haffa honom när han luktade på alla intressanta dofter i gödselstacken. Men nu säger jag som Vinur; "hejdå, nu går jag..."

Puss

Håller ju på att lära Vinur lite trix och han börjar bli riktigt grym på "puss" nu. Så nu har jag två män att pussa på när jag känner mig nere =)

Tjaaa....

Det här med att bara ta piller varannan dag gick inte så himla bra. De första veckorna funkade fint, men sedan märkte jag (och Mike) hur jag började falla tillbaka i depressionen, så efter att ha arbetat upp en rejäl ångest-episod som slutade med att jag var tvungen att banka huvudet i väggen bestämde jag att jag skall nog käka piller ett tag till. Det är rätt irreterande att det går så himla fort att falla, men det tar en evighet att hitta tillbaka. Det märkte jag extra mycket idag när vi var och handlade, vi kom ut från Tesco och jag var helt utmattad! Det var länge sedan jag blev sån och det känns så korkat, det skall inte ta så mycket på mig att bara gå och handla. Men jag har haft en bra dag ändå för vi hjälpte Mick att ta in några lamm som inte fick tillräckligt med mat och då fick jag mata ett. Så imorgon skall jag vänta på något taktiskt ställe och se om jag kan mata dem igen.

Frieser

Idag när vi var på väg hem så träffade vi en Frieserhäst. Det var första gången jag har sett en live. De är verkligen maffiga!

Ponny-Expressen

Häromdagen red jag Vinur in till Hatton för att hämta ett paket eftersom posten bara är öppen medans Mike jobbar. Jag hade en ryggsäck (väldigt obekvämt att rida med) och vi red över en bro över motorvägen och mötte flera väldigt stora lastbilar utan att Vinur lyfter ett ögonbryn, men när vi såg en svart fyrkant i asfalten så höll han på att svimma. Dummskalle <3 Som vanligt var Vinur stjärna och vi fick många blickar, det är kul när folk kollar när jag rider och det inte alltid är jag som ser ut genom bilrutan. De tyckte nog att jag var en skummis på postkontoret, men jag tror de tyckte det var rätt kul också. Vinur var lika duktig på hemvägen även om det var massa trafik och vissa kör som idioter. Tölt är en överlägset bäst gångart när man transporterar saker i ryggsäck!

Tandläkaren

Igår var tandläkaren ute och kollade Vinurs tänder. Tyvärr kunde jag inte vara med hela tiden eftersom jag var tvugen att hjälpa Mick fånga ett lamm som inte fått tillräckligt med mat (jag har äntligen fått mata ett, yay!). Hur som helst så uppskattede Vinur som vanligt inte alls våra omsorger och surade ganska rejält. Jag förväntade mig samma bemötande när vi skulle ta in honom på kvällen, men till min stora förvåning kom han galopperande till mig igen! Älskade häst!!!

Min allvarliga sjukdom "jag-tänker-här-vill-jag-rida-vart-jag-än-är" har nu nått kritiska nivåer. Jag ser nu inte bara ridvägar överallt utan jag vill också leka med allt. De har sågat ner ett träd i närheten av Tesco och jag vill, vill, vill ha det som en pedestal, men Mike säger att det får jag inte =(

I går kom Vinur GALOPPERANDE när jag hämtade honom i hagen. Låt gå för att det var lite flackt och avslutades i bästa grisepass, men det är ju tanken som räknas. Jag älskar min häst!!!

Jag är nog ändå ganska duktig

De senaste veckorna har jag bara tagit min medicin varannan dag (finns inte mindre dosering så det är ett sätt att trappa ner). Jag har känt mig helt ok, men igår var en jobbig dag. Jag har normalt en eller två svackor i veckan, men jag tror jag klämde in tre bara igår. Jag blir så trött! Fast när jag kan se det i normalt ljus så kan jag ju se hur otroligt långt jag har kommit. Borta är Sara som måste skära sig för att hantera minsta lilla, jag kan faktiskt klara mig igenom även om suget finns där. Jag hoppas att jag kan fortsätta klättra uppåt, men samtidigt är jag medveten om att ju högre jag klättrar ju längre är det att falla. Kanske någon gång i framtiden kan jag få må helt bra, och unna mig det också. Man säger ju att tiden läker alla sår, förhoppningsvis blir det inga nya.

11 maj

Vi har bokat färjan för vår resa till Sverige! Förutsatt att allt går vägen så lämnar vi England den 11 maj och kommer fram i Göteborg någon gång nästa dag. Det är så himmla spännande att det faktiskt händer nu, men samtidigt skitläskigt. Jag saknar verkligen Sverige och kan knappt bärga mig. Så om fyra dagar och en månad åker vi!!!!!!!

Lilla Jerry

Stackars lilla shettisen i stallet börjar bli väldigt gammal och skröplig nu. Fötterna har ju aldrig varit bra, men han verkar ha tappat aptiten och äter nästan ingenting. Det känns himla sorgligt för han är en av mina favoriter och så snäll och gó. Han stal mammas hjärta också när de var här och hälsade på.
Om någon undrar så har skäcken på bilden en ögonsjukdom, så det är därför ögat ser så läskigt ut.

Nyfödda lamm är slemmiga

Har haft en jättemysig helg. I går red jag och Mike ut tillsammans för första gången på evigheter. Vi lånade Caddie och testade en ny ridväg som går längs med ett gammalt järnvägs spår. Det var jättefint där och väldigt kul att rida på en väg som inte är asfalt! Vi skrittade nästan bara eftersom jag red Caddie och kände mig inte speciellt säker i någon snabbare gångart, men det var himla kul i alla fall och jag tror vi var ute i en tre timmar. På vägen tillbaka så genade vi genom fälten och blev förföljda av femtio får som trodde vi skulle ge dem mat. Det var en lite skum känsla eftersom det oftast är vi som driver dem och inte tvärt om.
När vi kom tillbaka så blev vi fångade av Mick som ville ha hjälp att hämta ett får som precis hade fått ett lamm så att han kunde ta in dem. De var längst borta i hörnet på en av hagarna så vi klämde ihop oss i traktorn och körde dit. Efter lite om och men brottades fåret ner och jag tog lammet. Det var väldigt slemmigt (borde jag kanske ha räknat ut eftersom det var nyfött) och jag är väldigt glad att människor inte slickar rent sina ungar. Sedan fick jag sitta på fåret på vägen tillbaka för att se till att hon inte hoppade ur vagnen (vilket var väldigt bekvämt). Så nu är det första lammet inne och vi får se hur länge det dröjer innan de börjar komma både högt och lågt. (Skall man vara lite hemsk så hoppas jag också att något får dör så att jag kan ta hand om lammen, fast det kan man ju inte säga högt.)

Glad Påsk...?

Nu är det Påsk. Affärerna här har sålt påskägg sedan tjugondaknut, så det är nästan bra att det är slut. Dessutom måste de ju göra plats för Halloween snart. Jag säger som Ebonezer Scrooge; "Bah, humbug"! Men i alla fall...

Mikes faster och hennes man är här och hälsar på från Nya Zeeland. Enligt dem så kallas Nya Zeeland "den södra hemisfärens Sverige" - tydligen av folk som aldrig har varit i Sverige.