Á Sprengisandi

Jag älskar denna sången. Jag tycker den passar så bra in med Island.

http://www.islandssidan.se/island/songridum.htm

Äntligen!

Nu har jag smält detta i nästan en vecka och jag hittar verkligen inga ord, så det blir bara en bild.
Första gången jag sitter på honom på nästan ett halvår. Han var så duktig och jag är jättestolt.

Charlie

Mike övertalade mig att rida lite på Charlie innan han åker. Egentligen ville han att jag skulle rida barbacka, men riktig så modig var jag inte. Jag har inte suttit på honom på över ett halvår så det var lite läskigt, men han skötte sig jätte bra. Jag red runt lite i paddocken och sedan red vi ner till huset. Jag på Charlie och Mike barbacka på Vinur.

World Fengur

Äntligen har vi WF igen =) Jag har roat mig med att fortsätta kolla upp Vinurs föräldrar. Det är jätte intressant. Det finns ganska många bilder på hans pappa på Internet.

Roligt och tråkigt på samma gång

Vi har sålt Charlie. Det kom ett par och tittade på honom i lördags och de gillade honom uppenbarligen jättemycket för de köpte honom där och då. De kommer och hämtar honom på söndag.
Charlie ska bli killens första häst och han ska ha honom att rida ut med. De hade redan fyra hästar, men de var för svåra för honom så han ville ha något lugnare.
Det känns både bra och dåligt. Bra eftersom han är såld och det verkar som han kommer att få det jättebra, men dåligt eftersom vi kommer att sakna honom och jag känner mig ganska skyldig eftersom jag har kvar Vinur.

En presentation

Jag tänkte att jag skulle presentera mig lite här, även om jag skriver mest för mig själv och inte direkt räknar med att någon läser.
Jag heter Sara och sedan drygt ett och ett halvt år bor jag, min häst Vinur med min sambo Mike och hans häst Charlie i England, men jag och Mike planerar att flytta tillbaka till Sverige.
Jag träffade Mike på ett forum på Internet för snart två år sedan, vi började prata och så småningom kom han och hälsade på mig i Sverige. Vi klickade jättebra och jag tror att han är min tvillingsjäl. Det känns som en modern saga.
Min häst heter Vinur fra Vorupør och fyllde nyss tretton. Han är en fux med bläs och jag fick honom på min arton års dag. Sedan ungefär ett halv år jobbar vi med Parelli NH och det är jätte kul. Vinur räknas som mest RBI och blir lätt osäker, men han älskar mat så det går oftast att övertala honom med något smaskigt. Han gör verkligen skäl för sitt namn (Vinur = vän) och har hjälp mig klara av mycket.
Bilden är av mina två älsklingar <3

Konspirations-teorier

Min korkarde fobi (för spindlar, men jag får ångest bara av ordet så jag kommer inte at skriva det igen) gjorde sig påmind idag igen. När vi var uppe hos hästarna i morse var det en asstor inne i Vinurs box. Mike dödade den, men jag fick jättemycket ångest. Han tog med den ut och grävde ner den i gödselstacken och sen hjälpte han mig att slappna av igen.
Jag var förvånansvärt ok under dagen, men när jag kom upp till stallet på kvällen för att släppa ut hästarn var det en till vid Vinurs boxdörr. Som tur var märkte jag inte det för än hästarna redan var ute, annars hade de förmodligen inte kommit ut. Men eftersom Mike var på jobbet och inte kunde ta ner mig på jorden igen skenade fobin iväg med mig. Jag lämnade allt och åkte hem igen. Jag har tagit några lugnande, men jag har fortfarande konspiratins-teorierna i huvudet. Trots att mitt förnuft säger att jag är knäpp, tror jag på dem ändå. (I korthet går de ut på att de vill hämnas för att jag fick Mike att döda en av dem, eftersom den var stor var det säkert en sorts ledare.)

Vad f*n?!

I dag när vi kom upp till stallet för att ta in hästarna såg vi Mick nere i hagen bredvid våran där han jagade runt Vinur på sin fyrhjuling. Förmodligen hade Vinur gått ut eftersom Mick lämnar grinden öppen och eftersom han är svår att fånga för folk han inte känner (om Mick ens försäkte) drev Mick honom precis som han gör med fåren.

Så Vinur sprang runt i den första hagen med Mick efter sig och Charlie sprang runt i den andra hagen och ropade på Vinur, men när vi kom ner till hagen hade Mick fått tillbaka Vinur i rätt hage och de stog och betade. Man kunde se att marken var alldeles uppriven efter att Vinur hade galopperat runt, men tack och lov verkade hästarna inte skadade, bara lite uppjagade.

Vinur ville inte komma fram till mig, men han stog åtminstonde still och lät mig sätta på grimman. Bara det är så annorlunda mot för bara några veckor sedan, så vi gör i alla fall framsteg någonstans. Jag hade typ väntat mig ett gigantiskt bakslag och att vi skulle bli tvugna att tränga honom igen.

Det som gjorde mig arg var att Mick inte ens nämnde det till oss. Han vet att Vinur fortfarande återhämtar sig efter operationen. Vi var där i över två timmar och Mike pratade till och med med Mick, men han sa inte ett ord. >=(

2009,01,13

Nu har svullnaden gått ner så nu försvinner stygnen. Jag hade mardrömmar om att såret skulle öppna sig och alla hans tarmar skulle ramla ut, men det gick jättebra.
Veterinären gav Vinur en spruta lugnande (det gillade han inte) och efter några minuter hängde huvudet nästan nere vid golvet. Trots att han var helt groggy sparkade han under magen några gånger när veterinären skar stygnen och ramlade nästan på kuppen.
Veterinären tvättade honom också med Hibi-Scrub eftersom såret hade börjat flaga. Hon föreslog att vi skulle fortsätta med det, om han tillät oss. Jag föreslog nåton slags mjukgörande kräm eftersom det hjälper med mina ärr och veterinären tyckte det var en bra idé, dock inte för än det har läkt helt.
Vi fick tillbaka Vinur i boxen med viss svårighet och sedan satt vi med honom medans han vaknade upp.

Jag hade lite "Undemanding Time" med honom också. Jag satte mig på en hink i hans box oxh läste en bok. Vinur var jättenyfiken och undersökte boken grundligt. När han hade tröttnat på det vilade han mulen på boken i mitt knä och somnade nästan. <3

Vi har också köpt en ny "leksak" till honom eftersom han måste vara inne så länge.

2009,01,09

I dag var det meningen att Vinurs stygn skulle tas, men veterinären bestämde att det var bättre att vänta ett tag till eftersom han fortfarande var ganska svullen. Hon sa att hon skulle komma tillbaka på tisdag och titta på dem igen.

2009,01,07

I dag kom Vinur hem!
Klockan ett var vi uppe vid Liverpool i Mikes kompis Tims skitstora hästlastbil (plats för typ sex hästar och boende). De gav oss massa information om Vinurs vård och sen skrev de ut honom.
Han fick ha Charlies transportskydd som var alldeles för stora, men han gick på fint ändå.
Resan gick bra och när vi kom tillbaka till Dishfield lät jag Vinur beta i ungefär tio minuter medan Mike åkte tillbaka med Tim.
Vi ställde in honom i boxen (som hade nytt spån och massa Stalosan) och åkte hem. Mick lovade att kolla till honom innan han gick och la sig.

2009,01,05

Vi hälsade på Vinur igen på eftermiddagen och han verkade må bra även om han var ganska tillbakadragen. Han tillät oss inte nära rumpan så det får bli massor av "Friendly Game" när han kommer hem.
Det var ashalt ute så vi gick inte så mycket, men vi betade med honom ett tag.
Vi pratade med veterinären igen och han sa att Vinur såg bra ut och såret läker jättefint. De planerar att börja ge honom normala fodergivor och så snart de var säkra på att han var ok med det så kan han komma hem =D

2009,01,03

Idag var vi uppe och hälsade på Vinur igen. Veterinären sa att Vinur mådde så bra man kunde vänta sig och att de hade börjat öka på hur mycket han får röra sig och äta. Han hade bajsat minst en gång och det var tydligen ett jätte bra tecken. De sa också att han förmodligen kunde komma hem i mitten på nästa vecka.
Det enda problemet de hade med honom var att han inte tyckte om studenterna, eftersom det var de som gav honom alla sprutor, och han ville inte ha någon nära sin bakdel. Jag och Mike tog det som ett gott tecken att han verkade komma tillbaka till sitt gamla jag.
När vi gick ut till Vinurs box hade han lite hö och stog och plockade med det. Vi hade fått tillstånd att beta med Vinur i tio minuter och han verkade jätte glad att komma ur boxen och få äta gräs. Han hade två tjocka täcken på sig och en baby-blå grimma som var alldeles för stor.

2008.12,31

I dag åkte vi upp till Liverpool för att hälsa på Vinur för första gången sen operationen.
Jag var jätte nervös och hade alla möjliga skräckbilder i huvudet, men han verkade förvånansvärt pigg och glad med tanke på omständigheterna
Vi pratade också med veterinären och fick förklarat vad som hade hänt under operationen.
De hade öppnat upp honom och försökt massera bort stoppet, men det fungerade inte så de hade varit tvugna att skära bort det. Hans tjocktarm hade också vridit sig 180 grader. De rättade till det och gick igenom resten av tarmarna för att se till så det inte fanns några mer problem innan de sydde ihop honom. På tunntarmen upptäckte de att ett område på cirka 10*20 centimeter hade dött. De sa att det var typ grönt och kunde ha gått sönder när som helst, vilket troligen hade tagit livet av honom på ett mycket plågsamt sätt.
Så, på ett lite ironiskt vis, räddade kolik Vinur liv.

2008.12,30

På morgonen försökte Vinur lägga sig ner igen så vi gick en stund med honom. När vi släppte in honom i boxen försökte han lägga sig rulla, så vi tog ut honom igen. När vi kom ut på gårdsplanen såg han ut att få jätte ont och klämde ut en torr, hård baj. Mick stack ut huvudet genom fönstret och sa till oss att ringa veterinären igen, så det gjorde vi.
Medan vi väntade på att de skulle komma fortsatte vi att gå med Vinur. Han verkade intresserad av gräset, men åt inte av det. Han bajsade två gånger till innan veterinären kom.
De gav Vinur mer smärtstillande och sa att vi borde ta med honom in till kliniken för en grundligare undersökning. Vi ordnade en transport och åkte till Scarsdale. De sa att våra två alternativ var operation, vilket betydde att vi måste ta den två timmar långa resan upp till Liverpool, eller så kunde de försöka behandla honom där. Jag var inte så tänd på att operera honom med tanke på hur det gick med Mentor, men vi disskuterade det med veterinären och bestämde oss för att försöka i alla fall.
Mike ringde vårt försäkringsbolag och de informerade oss om att han inte var försäkrad för kolik (på grund av att han hade haft det en gång innan, även om vi aldrig tog det på försäkringen och inte ens var försäkrade med dem). Detta betydde att vi skulle bli tvugna att bekosta allt själva.
Vi ordnade med en ny transport och bestämde att jag skulle åka med Vinur, medan Mike kom efter i bilen tillsammans med Janet.
Medan jag väntade fick jag gå in och träffa Vinur. Han stog inne i deras stall-del och skakade jätte mycket. Sköterskan som var med mig sa att det var en vanlig reaktion på det lugnande medlet som de hade gett honom och ingenting att oroa sig för.
Vi åkte vid fyra-tiden efter att Vinur fått mera smärtstillande för resan.
Det var en kamera monterad i hästlastbilen så jag kunde se Vinur hela tiden. Han verkade ta resan med ro, men de sista fem-tio minuterna började han visa kolik-symptom igen. Uppenbarligen hade de smärtstillande slutat verka.
När vi äntligen var framme kom det folk och lastade av honom och tog in honom i ett undersökningsrum medan jag fyllde i alla formulär.
De stoppade ner en slang i näsan på honom för att tömma och tvätta ur hans mage, stoppade upp en arm i rumpan på honom och undersökte den vägen och stack honom under magen för att försökta få som bukvätska. Han fick också en spruta med antibiotika och en med smärtstillande.
Efter det förberedde de honom för operation, han fick en nål i halsen för dropp och de rakade och tvättade hela buken.
De tog iväg honom runt sju och lovade att ringa och rapportera när han hade vaknat upp efter operationen.
Vi åkte hem igen, utmattade och ganska chockade. Vi stöp i säng så fort vi kom hem och trots all oro för Vinur somnade jag somen stock. Jag vaknade inte ens när de ringde från Liverpool och berättade att allt hade gått bra.

2008.12,29

När vi kom upp till stallet efter har varit hemma i Sverige över julen låg Vinur ner i boxen och reste sig inte upp även när vi gick in till honom. Okej, tänkte jag, det var ju ovanligt, och tänkte inte mer om det. Han hade krubban full med mat, hönätet var fullt och boxen mockad så vi antog at John och Anita (som hade tagit hand om hästarna) redan hade varit där, men inte släppt ut dem eftersom de visste att vi skulle komma.
Men sedan när vi gick över till Charlie började det ringa varningsklockor eftersom hans box inte var mockad och han hade ätit all sin mat. Vi tog tempen på Vinur och han reagerade knapt på det vilket gjorde mig ännu mera övertygad om att något var fel med tanke på hur mycket han hatar det i vanliga fall. Han hade 38,4.
Vi pratade med Mick och Rachel och de tyckte vi skulle ringa veterinären, så det gjorde vi. Då var klockan ungefär tio.
Medan vi väntade på veterinären gick vi runt med Vinur. Han var jätte orolig och högljudd. När vi hade gått ett tag så bajsade han och jag tänkte att det var ett gott tecken. Vi tog med bajen in i stallet om veterinären ville se den och sedan fortsatte vi gå. Efter ungefär en timma kom de äntligen. Vinur fick en spruta med smärtstillande och en med muskelavslappnande. De tog tempen igen på Vinur, och igen så reagerade han knappt. Veterinären åkte, men sa att vi skulle ringa igen om det inte gav med sig. Snart började medicinerna och verka och Vinur verkade ok så vi åkte hem i några timmar.
När vi kom upp på kvällen så låg han ner igen så vi ringde veterinären och började gå med honom. Han verkade mycket sämre nu och försökte lägga sig ner och rulla flera gånger. Han var också mycket svårare att leda och stegrade sig några gånger när vi försökte få honom att gå fram.
Veterinären kom ut igen och Vinur fick starkare smärtstillande. När han fick sprutan försökte han lägga sig ner och rulla på betong golvet utanför boxarna. Så fort medicinen började verka såg Vinur bättre ut igen, dock bestämde jag och Mike oss för att stanna över natten.
Vi gav Vinur två kilo hö och en skopa vetekli. Vi tog två timmars skift att vakta Vinur medan den andra sov i baksätet.
Under natten gick Mike en del med Vinur efter att han började skrapa med hove