Kattungar, blåsor och mardrömmar

I tidningen idag så stod det om en brevbärare som hade blivit attakerad av ett djur. Posten hade skickat ägarna ett brev där det stod att de måste låsa in sin hund, problemet var bara att de inte hade någon hund... Dock hade de en sex månader gammal kattunge. Ägarna skrev tillbaka och undrade om det var något slags skämt, men posten svarade och hotade med att sluta leverera deras post. Det är så amerikaniserat här att det är otroligt. Det var en liten kattunge, hur illa kan det vara?

Jag har fått en blåsa i munnen, så det är synd om mig just nu. Det gör ont, men gelen som jag stryker på för att få bort den gör ännu ondare. Blä!

Jag har börjat drömma mardrömmar. Det har varit nästan varje natt i en vecka nu och det är jättejobbigt. I de flesta blir jag jagad av olika monster, men två av dem var riktigt verkliga. I den ena drömde jag att Vinur blev skadad, han fick ett stort sår så att man kunde se in till benet och den andra var att Mike sa att han inte älskade mig längre. Det som skrämmer mig mest är att jag har svårt att skilja på dröm och verklighet när jag är så här. Jag känner mig inte säker på att jag faktiskt sitter här framför datorn eller om jag bara drömmer att jag gör det.

Playday

I går var det "playday" hos Marie, på hennes mammas gård. Ett jättemysigt stall med en äng med massa "obstacles".
På förmiddagen fick vi göra typ vad vi ville, så jag och Mike passade på att prova en massa nytt eftersom vi inte har så många grejor att leka med. Vinur var hur duktig som helst och jag tror han tyckte det var kul att visa hur duktig han var. Det som verkligen imponerade var pedestalen (traktordäck fyllt med sand). Han har aldrig sett en sån och han gick upp med all fyra fötterna! Han gillade den skarp för sen stod han där uppe hur glad som helst och käkade gräs som växte där.
På eftermiddagen hade Marie hittat på några uppgifter för oss att göra från marken och uppsuttet. Jag fegade ur lite så Mike gjorde dem och Vinur var jätteduktig igen. <3
Alla bilder finns här.
Men jag tror att det roligaste av allt var att vi fick komplimanger om hur duktig Vinur var och en av dem sa att Vinur var den mest väluppfostrade hästen där. Jag är så stolt att jag kan spricka!

Kamera

I går fick jag en kamera av Bob och Janet, bara sådär. Det är en himla snofsig sak med 10.0 megapixel (inte för att jag vet vad det betyder, men Mike sa att det var bra).
Jag tror inte jag har haft en egen kamera på tio år och nu när jag är inne i en fotosväng känns det jättekul. Jag planerar att inviga den på söndag när vi är hos Marie för "playdayen".

Konstnärs-relaterade skador

Jag upptäckte för några dagar sedan att jag har fått en knöl på ringfingret på högerhanden, precis bredvid den översta leden. Den var alldeles röd och kändes ungefär som ett överben på en häst. Först fattade jag inte alls vad det var, men sedan påpekade Mike att det är där jag vilar pennan när jag ritar... =S

Tölt

Fy vad jag längtar efter att rida tölt nu. Jag sitter och kollar på bilder från Vaengurs tävlingar och jag blir så himla sugen. Har inte suttit på en töltande häst sen typ i julas.
Dock har jag och Mike bestämt att vi skall vänta med att ta upp tölten igen på Vinur tills efter flytten nästa år. Dels för att det inte finns något bra ställe att träna tölt och dels för att jag inte är riktigt säker på hur jag skall gå till väga. Planen är att jag skall ha honom på Eyjólfur kursen nästa år och få hjälp med det där, så tills dess kommer vi att köra mycket Parelli och träna upp styrka och lösgjordhet i de andra gångarterna.

Dagdrömmar

"Those who dream by day cognizant of many thing which escape those who dream only by night."
-Edgar Allan Poe

Jag tror att dagdrömmeri är lite av en förlorad konst. Alla är så himla upptagna och stressade hela tiden så det finns helt enkelt ingen tid. Jag är själv dålig på det, men i helgen har jag bestämt att jag ska ta mig lite tid och sitta i hagen med Vinur och låta fantasin flöda.

Inspiration och kalkoner

När jag red ut med Vinur häromdagen (första gången själv) så träffade vi ett helt gäng med kalkoner. De var på en av gårdarna berdvid vägen. Jag tror att jag tyckte det var läskigare än Vinur för sh*t vad de är stora!

Jag har äntligen inspiration för att rita igen. Jag har i princip inte ritat någonting sedan jag gjorde Mentor-bilden för ett och ett halvt år sedan, men nu känns det roligt igen. Jag har inte gett mig på något komplicerat, utan jag försöker vara lite rädd om min inspiration så att den inte försvinner igen.

På engelska

Om någon undrar över de engelska orden som dyker upp ibland, så skriver jag bara ordet på engelska om jag inte kan översätta det på ett bra sätt.

"Emotiona fitness"

Jag måste öva massor av "emotional fitness" just nu. En av tjejerna i stallet (som är bi-polär) har börjat skära sig. Jag vet inte om jag påverkade henne till det och jag har faktiskt inte sett det själv, utan Mike berättade det.
Jag har inte skurit mig på flera månader, men det här är ganska triggande. Inte på grund av ångest, men av mer psykologiska saker.

Vinur...

...har varit fotomodell. Vi håller på att sälja saker på Ebay och Vinur har varit modell för en del av hästgrejerna.
I början var han inte så samarbetsvillig och ville bara gå iväg och äta gräs, men sen satte vi på ett grimskaft och då gick det bättre. Han ser till och med bra ut på korten för en gångs skull.

Valmöjligheter

Vi ser inte världen som den är, vi ser världens som vi är. Det är därför olika människor reagerar på olika sätt i samma situation.
Vi väljer vår attityd mot världen och vi väljer hur vi reagerar i olika situationer, varje dag från ögonblicket vi vaknar. Andra människor, händelser eller saker får oss inte på dåligt humör - vi väljer att bli på dåligt humör på grund av dem.
Eftersom vi har den här fantastiska valmöjligheten, kan vi lika gjärna välja att se världen och alla händelser på ett positivt sätt.
Så..... om vi vill vara glada, lyckliga och positiva...... måste vi välja att ha en sådan dag - varje dag!

Service hundar och andra saker

Jag hade en bra födelsedag igår. Jag fick bland annat hela serien med 'Allo, 'Allo av Mike, halva Eyjólfur kursen av Bob och Janet och ett 22' rep. Mike sa också att han skulle baka en kaka åt mig i helgen.

Mamma och pappa har bokat biljetter så att de kommer och hälsar på oss i juli. Det känns jätteroligt. De har inte sett Vinur sedan hans operation.

I dag sitter jag och försöker samla mod för att gå till Tesco och köpa lite grejor så att jag kan laga lunch åt Mike. Det är här jag tror att en service hund skulle vara bra. Jag såg på "the Dogwispherer" en kvinna som hade psykiska problem och hon hade en service hund. Jag tror det skulle vara jättebra för att jag får oftast inte ångest runt djur, och skulle jag få det så hjälper närheten till dem att lugna ner mig.

Jag har också lagt in ett bidrag i Vaengurs fototävling för juni. Det är ett kort på Mike och Vinur. Det hade varit häftigt om det hade kommit in i kalendern, men det är kul bara att se det på hemsidan.

22

I dag fyller jag år. Jag blir hela 22.
Jag har fått ett kort från mamma och pappa. Det är ett kort med dammsugare på och jag tycker det är lite elakt att läska mig när jag inte kan få några här i England. De ser så smaskiga ut där de står på bokhyllan, men mamma sa att jag kunde få några när vi kommer hem i juli.
Vi skall gå till Bob och Janet och fira lite i kväll och sen skall vi fira hemma i Sverige i juli.

Läskigt

Jag är så himla organiserad just nu. Jag lagar lunch till Mike, städar, diskar och jag har gjort en studie bok för Parelli. Vad har det tagit åt mig?

En annan sak som är läskig, fast på ett annat sätt, är hur mycket min depression fortfarande påverkar mig. Jag och Mike var och handlade för några dagar sedan och Mike försvann i kanske fem-tio minuter. Jag var hyfsat ok, men när vi kom ut ur affären var jag alldeles yr och konstig. Det höll i sig under större delen av dagen. Det är lite otäckt att jag fortfarande är så handkappad av det.

Stretchning

Mike red ut en liten tur med Vinur idag. Han var helt lyrisk när han kom tillbaka, så det var roligt. Han sa också att Vinur hade erbjudit lite tölt.
Efter ridturen stretchade vi Vinur och det verkade som om han tyckte det var skönt. Han sträckte själv på några av övningarna. Bilder finns här.

Maten jag lagade åt Mike igår var mycket uppskattad. Det känns bra att jag inte är helt misslyckad som kock.

Jag har också börjat kolla lite på läxan tills nästa studiegrupp. Det är ganska krångligt med alla nummer. 10 av det ena, 4+4 av det andra o.s.v.

Livs-regler

Tro på dig själv.

Var modig ... men det är ok att vara rädd ibland också.

Ge många kyssar !

Skratta ofta !!

Oroa dig inte för vikten, den är ju bara en siffra.

Försök att alltid se glaset halvfullt.

Möt nya vänner, även om dom inte ser ut som du !

Ta det lungt, även när det ser hopplöst ut.

Ta många tupplurar ....

Var lite tokig när du har chansen.
Släpp loss !!

Älska dina vänner, oavsett hur dom är.

Låt inte mat förfaras.

Koppla av ... ta det lungt!!

Ta EN onödig risk någon gång !

Försök att ha lite roligt varje dag .... det är viktigt.

Arbeta tillsammans som ett team, för att uppnå resultat.

Dela en rolig historia med dina vänner.

Säg " Jag älskar dig " ofta.

Uttryck dig själv kreativt.

Var nyfiken på dina nya upptäckter.

Var alltid förbered på oväntade överraskningar !!

Älska någon av hela ditt hjärta!

Dela med dig till dina vänner !!

Se upp, var du går !!

Det blir bättre !!

Det finns alltid någon som älskar dig mer än du någonsin vet om.

Träna för att hålla formen.

Fånga ögonblicket !!

Var rädd om dina vänner som du vill behålla.

Lägg ner tid på det du verkligen tycker om.

....... och blunda
och le minst en gång varje dag !

Idag....

....har jag varit duktig och städat. Jag har diskat och gjort rent micron (mycket behövligt). Jag har också plockat undan alla kläderna i sovrummet. Senare skall jag gå till Tesco och köpa mat och lite glass.

Vi har också köpt en ny TV idag. Det är en as-modern flatscreen och sånt. Jag vet inte om jag har listat ut hur den fungerar, men den ser bra ut och det öppnar upp rummet när TVn inte tar så mycket plats. Mike älsar den i alla fall och var mycket besviken när han var tvungen att gå till jobbet och inte kunde pilla med den.

En öppning?

Jag och mina föräldrar har alltid haft svårt att prata om mina depressioner, det var bara något vi inte disskuterade. Nu tror jag dock att jag kanske ser en öppning. Även om den är mörk i sig (min morbror är på sjukhus pga utbränning och har också djup depression) så kanske vi kan klämma oss igenom och faktiskt prata om det.
När jag pratade med mamma i söndags så pratade vi om min morbror och vi kunde faktiskt prata lite om våra depressioner runt omkring hans. Det låter helt hemskt, men det kändes jättebra.
Någon gång i framtiden tror jag att jag skulle vilja ha ordentlig terapi, som inte handlar om att jag ska överleva, men att faktiskt försöka reda ut varför det blev som det blev. Jag vill förstå vad som egentligen hände.

Reflektioner

När jag var på studie gruppen i fredags hade jag lite av ett "aha-moment" när vi pratade om hur det är du själv som väljer hur du ser världen. Jag insåg att jag till stora delar har valt att se saker, utan att tänka på det, som inte verkade stora då, men som påverkar mig jätte mycket nu och som jag kämpar med nästan varje dag.
När jag var typ 10 så var det en tjej tillsammans med mig i stallet som jag verkligen såg upp till (hon var ganska mycket äldre än mig). Hon var rädd för *det jag är rädd för* och för att jag ville vara som henne och för att jag trodde att om hon är rädd måste det vara farligt, så valde jag att också vara rädd. Jag fortsatte välja att bli rädd och min reaktion eskalerade varje gång och nu är det helt okontrollerbart. Min reaktion är så stark och jag tror inte det handlar om val längre. Det är där gränsen till en fobi går tror jag.
Jag tror att man kan applicera den logiken på en hel del av mina andra problem också (det är lättare att se det negativa), som till exempel att jag skär mig och så. Självklart i att jag valde att göra det från början, men också hur jag valde att reagera. Jag valde att se det som en lösning på min ångest, istället för att se hur mycket det förstörde allt. Det blev ett beroende, så även där gick jag över gränsen, men jag tror jag är tillbaka nu och jag kan faktiskt välja att inte skära mig.
Jag reflekterade aldrig över något av valen och jag kämpar fortfarande med båda (det första mer än det andra). Det är nästan läskigt att tänka på hur mycket de båda små valen har påverkat mig och jag undrar hur mitt liv hade sett ut om jag hade valt annorlunda. Men, men, det är lätt att vara efterklok.

2 år

Igår hade jag och Mike två-års-dag. Tänk vad fort tiden går och vad mycket som har hänt under tiden. Jag tycker ofta det är otroligt hur mycket jag har förändrats. Våren innan Mike kom hade jag i princip gett upp, jag skar mig mycket och djupt och ville bara dö. Nu mår jag oftast bra och jag har inte skurit mig djupt på ett halvår. Visst kan ångesten poppa upp ibland (och sen finns ju min fobi), men livet känns bra ändå.
Det känns nästan som om det var i ett annat liv när jag träffade Mike. Jag var så nervös och jag och pappa satt och väntade på Säve. När han kom ut genom dörren och hälsade tänkte jag att "det får bära eller brista" och gav honom en kram. Han bröt igenom min blyghet ganska snabbt och på den vägen var det.
Jag tror faktiskt han räddade mitt liv.

Varmt

Det har varit asvarmt här de senaste dagarna. Stekande sol och inte minsta vindpust. Jobbigt! Dessutom har jag inte rakat benen ännu så jag kan inte ha kortbyxor heller.
Jag gillar inte värme. Mitt ideala väder skulle vara ca 10 grader, molning och lite vind.
Det enda som är bra med så här varmt är att man kan äta massor av glass. Jag har ätit vaniljglass med strössel idag. Mums!

Islänning

Jag hittade faktiskt ett citat om islänningar i boken =)

"Another behaviour that is breed-specific is homing ability which, while present in other breeds, is legendary in Icelandic ponies. Why the equines of a northern island should have a refined talent for finding their way home is not clear."
- Paul McGreevy, Why does my horse......?

BDS

Jag och Mike var på en körtillställning igår (alltså häst och vagn). Mick hade Will och John och Anita hade Caddie. Tyvärr hade alla redan kommit tillbaka när vi kom dit, så vi fick inte se någon körning, men vi hade kul ändå. Alla var super trevilga, och även om jag och Mike faktiskt inte är medlemmar var det ingen som brydde sig om det. Vi vann en bok på deras lotteri också, "The quotable horselover". Jag måste medge att jag inte förstår alla citat, men en del av dem är riktigt fina.

"A horse already knows how to be a horse; the rider has to learn to become a rider. A horse without a rider is still a horse, a rider without a horse is no longer a rider."
Anonymous

Charlie

I går åkte Charlie till sina nya ägare. Det känns lite tomt, men bra också.
De verkar jätte trevliga och jag tror att han kommer att få det jätte bra där. De ringde igår kväll och sa att resan hade gått bra (de bor över två timmar från oss) och att Charlie gick runt med deras hästar som han alltid hade varit där.
Vi kommer att sakna honom, men vi har ju Vinur att pussa på också.