Besök i England

Jag och Mike har varit och hälsat på i England i några dagar. Det kändes jättekonstigt att vara tillbaka, speciellt när vi åkte förbi Bren Way. Allt var annorlunda, men på samma gång hade det inte förändrats alls.

Själva resan började ganska obra med att jag upptäckte ett stort hål i en tand, men sedan blev det bättre =) Vi besökte Ashbourne show, vilket som vanligt var kul. Vädret var lite nyckfullt, men jag och Mike fick låna John och Anitas två hundar så vi promenerade runt med dem. Nu när jag har vant mig vid att bara se islänningar så kändes hästarna där plötsligt väldigt stora.

Sedan åkte vi till Dishfield, som nog är vad jag har saknat mest. Alla mina små lamm <3>
Alla små fölisarna hade ploppat ut och speciellt en blev jag jättekär i. En mörk fux med stjärn, snopp och fyra vita strumpor, den hade gärna fått följa med hem. Det var nog det första föl jag har sett som jag skulle beskriva som vackert, annars beskrivs föl oftast som "söta" i min värld. Ett annat föl var speciellt kul att se eftersom jag har "följt" det i tre generationer. Hans mamma var föl när jag flyttade till Englad och hans mormor var en av mina favoriter i stallet.

Det hade även kommit en stor frieser häst i stallet. Det är första gången jag ser en på nära håll och gud vad de är vackra!

Självklart hade vi ju en stor portion "fish and chips" också. Jag tror att avsaknaden av dem är en välgigt stor anledning till att jag har gått ner lite till sedan vi flyttade.

Jag stödjer djurförsök O.o

Häromdagen så lämnade jag ett bidrag till djurförsök. Jag hade en fästing som jag lämnade till pappas kollega som håller på och forskar om dem. Jag är väl egentligen värsta djur rasisten eftersom jag faktiskt kan tycka att fästingar kan vara väldigt bra försöksdjur. Så nu är jag en vegetarian som "stödjer" både jakt och djurförsök (och dessutom har en skinnjacka). Shit liksom!

Why did you whisper you love me?

Jag var hos en jobbcoach igår. Det var otroligt svårt även om han verkar snäll och jag tror på Mike när han säger att allting kommer att ordna sig. Det tog säkert tio minuter innan jag vågade säga ett ord och man kunde se hur han tänkte "herregud!". Allt är så mycket svårare sedan jag träffade Mike, jag brukade klara av sådana här möten utan några problem alls. Det blir så mycket mera komplicerat nu när jag måste säga sanningen och dessutom bry mig om vad som händer. På ett sätt var det lättare innan när jag kunde gå dit, säga vad de ville höra och sedan gå hem för att fortsätta gräva ner mig i depressioner. Men nu är jag på väg framåt, mot det okända och jag vet inte än om marken bär under mina fötter. Jag har egentligen inga problem att jobba, men jag fixar inate att söka jobb.

Ute i naturen

När vi var ute med båten i helgen så såg vi en säl =) Jag har bara sett en vild innan och det måste vara 10 år sedan, så det var lite kul. Sedan när jag och mamma var ute och plockade blåbär så stötte jag på en stor snok. Jag är inte rädd för ormar, men jag fick en himla hjärtklappning ändå eftersom jag inte var beredd på det. Efter det såg jag en orm till när vi var ute med Vinur. Jag antar att jag skall vara glad att det inte är huggormar i alla fall.

Many thanks to you

Vi var och hälsade på farmor igår. Jag hade plockat lite blåbär och så fick hon några kantareller. Det tror jag att hon hade gillat. När vi åkte därifrån så hade jag en stor klump i halsen, jag saknar farmor! Min friska farmor som skulle klättra upp på berget och titta på orkidéer. Jag känner mig lite skyldig att jag inte var och hälsade på mer när hon fortfarande var frisk och bodde på Överalidsgatan. Det sägs ju att man inte uppskattar det man har förän man har förlorat det och det är nog väldigt sant.

Jag har upptäckt smink! Bara en så där tio år efter att de flesta "normala" tjejer gör det... Det skall nog bli folk av mig med så småningom. Nu gäller det bara att jag lyckas behålla det i en vettig balans, det brukar ju ofta bli lite mycket åt ena eller andra hållet.

Leave the light for me

Häromdagen var jag uppe i stallet och red Vinur barback med bara en halsrem. Det var längesedan vi gjorde det och aldrig barbacka. Tydligen hade vi glömt allt vad styrning hette så vi tränade mest på halter, men det var himla härligt ändå <3
Sedan igår var jag uppe på Raudhetta och red Silja. Det är meningen att jag eventuellt skall rida henne en del till hösten när Hanna är borta. Vi red nere på andra sidan vägen och mest lullade på, hon är ju lite annorlunda mot Vinur. Allt gick bra till vi kom fram till metallbron som var jättefarlig enligt Silja, fast när hon insåg att vi inte kunde vända tillbaka så gick det att ta sig över ändå. Det var jätteroligt att rida på Raudhetta igen och det känns som det var en evighet sedan jag gjorde det. Inte utan att man blir lite nostalgisk.

Vi har varit i Borås för att besiktiga bilen så att den kan bli registrerad i Sverige. Allt gick jättebra, men den stackars besiktnings-mannen kämpade verkligen med engelskan. Så nu skall vi bara vänta några dagar och så får vi registreringskylten i bravlådan. Mike blev jättebesviken att man inte fick välja boktsäver till skylten. Han har sagt i flera veckor att han vill ha en som säger "MOS" (som i Mike och Sara).

Arbetsskador

I fredags ramlade Mike på jobbet och slog hakan i en pumptruck (sån man har till att flytta lastpallar med) och när han kom för att hämta mig i stallet har han blod över hela hakan. Senare inser vi att han har bitit rakt igenom underläppen och dessutom spräckt några tänder. På söndagen var han riktigt dålig så jag ringde mamma så hon fick komma över och undersöka. Hon tyckte att vi skulle gå till doktorn så jag bokade en akut tid på vårdcentralen och en hos tandläkaren. Doktorn sa att Mike förmodligen hade en lätt hjärnskakning och att han skulle ta det lugnt, tandläkaren sa att vi inte skulle oroa oss för tänderna, men hålla koll om de blev någon förändring. Han sa också att om tanden var död så kanske det var ta om rotfyllning och jag kunde se hur Mike blev blekare...
Hur som helst så har han tagit det lugnt under veckan och jag tror att det har gjort honom jättegott, så idag är han tillbaka på jobbet.
Jag är inte bra på att vara den starka och vara den som tar om hand om den andra. Oftast är det ju tvärt om med Mike som hela tiden måste ta om hand om mig. Fast jag flippade ut lite i måndags och Mike fick dra ner mig på jorden igen, så det var ju inte länge jag tog hand om honom. Jag känner mig skyldig för det att jag alltid är den som måste tas om hand, det är svårt att vara stark!

Grattis på 18-års dagen, Sofia!