Den ena värre än den andra

Jag var uppe och hjälpte mamma med Silja igår. Inte heller denna gång hade hästkräket hållt sig helt, jag tror att vi är uppe i fem nu. Hon är nästan värre än mig på att skada sig själv...
Sedan när vi skulle åka såg jag att Tyr hade hela näsan full med blod. De hade tagit av bandaget för att såret skulle lufta och så hade han varit och grävt runt där. Det var blod både högt och lågt så det vara bara att tvätta och lägga på ett nytt bandage. Jag hatar att lägga bandage, jag är alltid så himla rädd att jag skall lägga för hårt och sabba benet (speciellt efter att ha sett vad de gjorde med Duke).
Djurs smärthantering facinerar mig verkligen. Hade det varit en människa som hade Tyrs sår hade man ju varit halt medvetslös av smärta, men han är pigg som en mört och inte ens halt. Jag har oftast inga problem med blod och sår, men hans tyckte jag faktiskt var lite läbbigt, det blir en slags sjuklig facination.
Jag får väl vara glad så länge Vinur håller sig hel i alla fall...

Vinur börjar bli grym på det nya tricket "bergsgeten"! Han ställer sig till och med så själv för att få en godis. Däremot är det inte lika mysigt att pussa på honom längre eftersom han börjar bli bättre på det och hans överläpp är sticksigare än Mikes, och jag tror inte att jag kan få Vinur att raka sig...

Dessa hästar

När jag åkte upp till Raudhetta igår för att rida Silja såg jag att hon hade fått ett nytt sår, igen. Då blev jag lite trött. Nu tycker jag faktiskt att det kan räcka. Men sedan gjorde hon mig glad igen efter en jättehärlig ridtur. För första gången på evigheter känns det som sken solen och alla löv var höströda. Sådana stunder känner jag att alla annan skit kanske inte spelar så stor roll.

Jag och mamma var ute och plockade massa svamp häromdagen så vi skallgöra svamprisotto. Jag är inte så kräsen längre så jag tycker det är gott, Mike är inte livrädd att bli förgiftad så han tycker också det är gott. Kommer ihåg första gången vi gjorde något med svamp och man kunde se på hela Mike att han var livrädd. Sötaste <3

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Hela helgen när vi har varit på landet har jag varit så ridsugen. Det har varit blå himmel och jag ville bara upp til Vinur. Sedan fick jag ett SMS av Anna som sa att vi kunde låna Hengill så att vi dessutom kunde rida ut tillsammans. Men sedan när vi kommer upp till stallet visar sig vädrets makter återigen nyckfulla och det regnar. Dessutom har Vinur fått skav av sina Old Mac's så nu måste de läka innan vi kan rida ut på vägarna igen. Blä!

Raudhetta

Jag följde med mamma till Raudhetta häromdagen för att se om Silja var hel för en gångs skull. Ridskolan har börjat nu och jag insåg hur mycket jag har saknat att hjälpa till med det. Jag älskar att stå i stallet och ta emot nya elever.

Eftersom Silja var snäll och höll sig hel kunde jag rida lektion för Suss idag. Det var jättegrymt och gick så himla bra =) Vädergudarna sammarbetae och Silja gick som en klocka. Det var helt otroligt hur stor inverkan några pytteändringar i sitsen kan göra!

It's a great big white world

Igår upptäckte jag en av mina "talanger" som jag hade glömt att jag hade. Jag kan få hela världen att försvinna. Jag gömmer mig hemma, helst uppe i vårt rum och låter världen utanför lösas upp. Sedan flyter jag omkring i tomheten utan ångest och utan beslut.

1 år

I dag har jag och Mike varit förlovade i ett år. Det är sjukt vad fort tiden går och jag har fortfarande svårt att fatta att vi skall vara tillsammans för alltid. Jag har min prins <3

Eyjólfur kurs

Nu har vi varit på den sista kursen för året och det gick så galet bra! Jag är så nöjd och Vinur var bäst även om han hade värsta träningsvärken. Vi gjorde våra första steg i sluta någonsin. Dessutom fick jag beröm av Eyjolfur som sa att min koordination och timeing har blivit bättre varja gång han ser oss. Kan det bli bättre?

Tandläkaren

Igår var jag hos tandläkaren! Jag är himla noga med att Vinur blir kollad varje år, men själv har jag inte varit där sedan jag fyllde 18. I alla fall så lagade de hålet och sa att jag nog borde komma tillbaka för att kolla igenom resten av munnen också. Jag känner inte att jag har så himla bråttom tillbaka när jag blev bedövad upp över öronen (bokstavligen) och knappt kunde öppna munnen igår. Dessutom har jag fått Mikes förkylning så det är riktigt synd om mig just nu.
Däremot är Vinur bäst som alltid och tricken går frammåt med stormsteg. Han börjar fatta "kram" och bli grym på "bergsgeten", när musklerna i ryggen blir ordentligt utstretchade på honom kommer det att bli asbra!

Det finns en ny älg bakom stallet som dessutom har två kalvar. Självklart är Mike eld och lågor och han och Vinur skall ut på älgjakt idag. Jag kan ju bara hoppas att de har vett på att vara försiktiga. Jag är inte helt säker på vem det är mest troligt kommer att hamna i trubbel.

"Sikta mot månen, om du missar hamnar du bland stjärnorna"

I dag är det åtta år sedan jag satt på bron (tror jag i alla fall, är inte stensäker på datum).
Hur som helst så tror jag att jag efter många krokiga omvägar faktiskt har hittat fram till ett liv som jag kan leva. Ett liv där jag inte hatar mig själv och ångrar att jag inte hoppade. Visst finns det fortfarande dagar när jag tänker så och det tar mycket på både mig och Mike när jag ibland går "upp som en sol och ner som en pannkaka", men de dagar jag mår bra väger så mycket tyngre. Jag vet inte om jag vågar säga det, men jag kan känna att jag klara mig även om depressionen skulle smyga sig på igen. Dessutom är det numera en fråga om "om" och inte "när" depressionen kommer tillbaka. Jag tror att jag har hittat fram till min styrka och att jag faktiskt kan finna ro i livet, inte bara i döden.

Ärren och andra märken kommer ju alltid att finnas kvar, som en påminnelse, men de bleknar ju mer tiden går och jag hoppas att minnena gör det samma. Alla som vill stirra och undra över mina armar kan dra åt fanders;

"I wear my scars proudly, they represent the battles through which I have gone
And I am proud, because those battles have I won."

Visst kan jag önska att jag skulle sluppit gå igenom allt det där, speciellt eftersom jag vet hur illa det gjorde alla runt omkring mig, men sammtidigt är jag tacksam eftersom det ledde mig fram till min största skatt; Mike.

Nu har vi varit på Apoteket och skaffat ett speciellt sorts munskölj mot inflammationer i tandköttet. Jag har nämligen fått en stor j*vla inflammation precis vid hålet så det är värsta blodbadet varenda gång jag borstar tänderna. Munsköljet smakar apa och har färgat min tunga knallgul...