Rulla bör man, annars dör man

Skäcken i hagen har bestämt att han inte vill vara tvåfärgad längre och gått in för någon slags lergrå färg över hela kroppen. Suck...

P.S. Citat överst från nya favoritsidan Mullebloggen.

Cavaletti

Igår invigde vi cavaletti bommarna som vi fixade häromdagen. Jag satt på Hreyfill för första gången på evigheter och det var roligt, även om han inte är Vinur. Han känns så mycket bättre att rida jämför med innan och det blev bara några minde kontrollerade ökningar.

Cavalettin tog vi oss över utan att dö eller stupa i backen det minsta, så det går framåt. Över den första bommen lyfte han högt på benen ifall den skulle bitas, när den inte gjorde det så snubblade han lite halvhjärtat över de andra två; varje gång i båda varven.

Vidare kan vi konstatera att han har usel kondis och blev genomsvettig efter typ en halvtimmes ridning. Vi borde nog ta tag i det någon gång...

Det känns som jag kanske borde byta blogg-bilden till något mer våraktigt...

Avmaskning

Nu är det dags att kolla masken på hästarna igen eftersom de snart skall flytta ifrån sin leråker och in i sommarhagen (äntligen!). Jag och Mike bestämde oss för att plocka bajset själva då det blir mindre felmarginal då. Just den dagen hade de tydligen precis bajsat innan vi tog in dem för vi fick vänta närmare fyra timmar innan de behagade göra det igen.

Det ärgjort nu i alla fall. Vinur har ingen mask, men Hreyfill har lite. Vi förbereder honom med smaskiga saker i avmasknings sprutan ut i fall att vi måste avmaska honom. Just nu är svårigheten mest att få honom att äta innehållet och inte hela sprutan.

Bild-bomb!!!

Fullt ös, medvetslös

Vinur har varit så himla pigg de senaste dagarna så idag red vi ut en snabb tur. Mycket tölt och galopp. Han börjar få en riktigt rund galopp och arbetet med långa tyglar börjar ge resultat. Vinur tyckte det var jättejobbigt och var genomsvettig när vi kom tillbaka, men jag tror att han tyckte det var ganska roligt också.

P.S. Jag såg vitsippor när vi var ute och red =D

Fästingj*vlar!

Jag hittade säsongens första fästing på Vinur. GGGRRRRRRRRR!!!!!! Så fort snön försvann så vaknade tydligen de små j*vlarna till liv, så nu skall vi hälla Switch på Vinur och Hreyfill imorgon.

VÅR!!!!!

Pre-flight checks

Jag hade lite av en "aha-stund" igår när jag red Hreyfill. Enligt Parelli så skall man leka / kolla hästen en del på marken innan man faktiskt sitter upp, men jag har alltid tyckt att det var onödigt, alternativt varit för lat. Men igår tog jag mig faktiskt i kragen (efter lite påtryckning från Mike) och gjorde det ordentligt med Hreyfill. Vilken skillnad det blev! Han som inte brukar vara helt ok med att rida ut själv var helt plötsligt ko-lugn och även om han stannade några gånger så var jag inte tvungen att sitta och vänta på att han skulle bli kontakt bar igen. Så även om Vinur inte behöver så mycket genomgång på marken så är det ganska uppenbart att Hreyfill gör det.

När vi var ute och red så passade vi på att träna lite galopp, vilket är Hreyfills stora problem. Just nu tränar vi att sakta av till trav direkt från galoppen utan att det blir en massa pass emellan. Något som var intressant att notera var att det är tydligen lättare att sakta av till trav från pass-galopp än från ren galopp. Man kunde ju tycka att det borde vara tvärt om.

Träningsvärk

Jag är inte van att rida runda soff-hästar som sticker så nu har jag träningsvärk och allmänt ont både här och där. Dessutom hade jag ridit Hreyfill dagen innan så Vinur var väldigt hög helt plötsligt. Jag insåg mina begränsningar och använde en pall för att komma upp...

Extrem-testning av barbackpad

Igår hjälpte jag mamma med fodring på Raudhetta och jag fick låna Erja av Margret så att vi kunde rida ut. Jag tog en barbackpad eftersom jag ville testa den mer, då jag och Mike förmodligen skall köpa en av dem. Vi red Varpet och allt gick bra, även om jag och Erja diskuterade vad en skritt tur egentligen innebar. Det kändes dock väldigt skumt att sitta på en häst med så kort steg efter att ha ridit Vinur samma dag. Fast Erja är bekväm på sitt sätt, som en soffa och bara tuffar på i sitt eget tempo.

Hur som helst gick allt bra, tills vi kom till en backe där hon troligen är van att gallopera. Hur som helst så ropade jag back till mamma att "nu drar vi" och sedan bar det av. Först försökte jag få henne att stanna, men det är ganska många svängar på vägen där och jag vet att det är lätt att åka av om man försöker stanna med en tygel. Så jag koncentrerade mig på att sitta kvar och när vi kom fram till backen kunde jag börja rida henne igen (då var hon ju lite trött också, tur att hon inte har så bra kondis...) och till slut stannade hon. Mamma hade tydligen ramlat av i början (tårta!) så Silja travde lös efter oss. Erja ville inte gå tillbaka och leta efter mamma, utan hon sa tydligt att nu skulle vi hem! Som tur var gick det bra för mamma också och vi kunde ta oss helskinnade hem.

Aj, aj i ryggen

Jag har haft himla ont i ryggen den senaste veckan och börjar överväga om jag faktiskt skulle ta mig iväg till en kiropraktor jag också. Det vill jag inte, men som det är nu när jag knappt kan sitta är ju inte heller så kul. Tre timmar tur och retur på bussen idag lär ju inte hjälpa så mycket heller... Vad som däremot hjälper är promenader, så jag skall nog försöka ge mig ut och knata när jag kommer hem från stallet.

P.S. Jag älskar sommartid! Det är helt underbart att det fortfarande är ljust ute vid åtta!

Hreyfill

Jag red ut en tur på Hreyfill häromdagen och det gick avsevärt bättre än senast, helt utan katter... Han tjafsade och stannade några gånger i början ("måste vi verkligen rida ut alldeles själva?"), men sedan gick det bättre och jag tror han tyckte det var ganska kul. Jag planerade egentligen att träna hans galopp lite, men det gick ju sådär. Om marken är för plan så klarar han att hålla en ren galopp max två steg innan det blir korsgalopp eller pass, så vi får träna ett tag i uppförsbackar. Planen är att han skall få "galopp-muskler" och även kunna sakta ner direkt till trav för att sedan gradvis börja galoppera på plattare mark. Att galoppera i svängar är nog extrem överkurs ett bra tag till.

Kreativitet

Jag har broderat en kudde (det tog bara sådär fem år att göra färdigt den =3). Jag ändrade lite på den ursprungliga designen, så det skall föreställa Vinur och Charlie. Som alltid när jag håller på med något kreativt så blir jag helt besatt av det och tänker på det hela tiden. Det var nästan det jobbigaste när jag gjorde Mikes halsduk, att jag "bara" satt och tänkte på att sticka när jag var med Mike.

Nu har han beställt en stickad tröja, som jag har börjat med. Det är ju lite med avancerat än en halsduk, men mamma hjälper mig och vi har kommit en bra bit på väg utan större katastrofer.

The Hobbit

De har börjat filma the Hobbit. YAY!!! Jag vill gå upp på vinden och leta rätt på mina Sagan om Ringen böcker genast. Men jag är inte säker på vilket som väger tyngst, glädjen över den här nyheten, eller fasan över nyheten att Mikael Persbrandt har fått en roll....

Långa tyglar

Igår gick jag ut en promenad med Vinur med långa tyglar. Vi hade glömt skorna hemma och eftersom det fortfarande finns en hel del is så fick vi vackert hålla oss på vägarna. Eftersom Vinur har blivit så grym på långa tyglar så tänkte jag att vi testar om det går att springa lite. Det gjorde det, först blev det pass, men sedan hittade Vinur en riktigt fin trav. Han var lätt på framdelen och det gick tillräckligt långsamt för att jag skulle kunna springa med. Vi har ett tag kvar till jag kan gå bredvid, men på det här sättet får jag ju motion också, så det gör inte så mycket.
Sedan bytte vi sida. Då var det svårt att trava tyckte Vinur, så han erbjöd klockren tölt istället =O Då skulle jag ju egentligen slutat och gått hem, men det går ju inte när det är så roligt. Så innan vi kom hem blev det både tölt och trav från båda sidorna. Klart häftigt!

Hreyfill

Vågade mig ut på en ridtur själv med Hreyfill häromdagen och det gick väl sådär.... Han har fortfarande en massa överskottsenergi och är inte speciellt säker att rida ut på själv även i bästa fall. Det gick hur som helst hyfsat, tills vi träffade en katt; det var värsta monstret enligt Hreyfill. Han brydde sig inte speciellt om bussen eller fyrhjulingen vi träffade, men den här lilla katten var ju en förklädd tiger enligt honom =3 Man kan ju inte göra så mycket annat än skratta, antar jag.

Bella Notte

Jag red för mamma på ridskolan i fredags och fick testa en häst från Italien (!). Hon heter Leppa, men kallas Bella, jättekäck och jag gillade henne skarpt. Mjuk och fin i munnen, glad och ambitiös. Det enda problemet var att så fort vi skulle tölta så for huvudet rätt upp i vädret, nästan värre än Freyja. Hon kunde sänka sig jättefint i skritt och trav, men tölten gick inte! Ändå är hon helt klart en av de roligaste jag har ridit på Raudhetta. Jag hade gärna ridit henne igen, men hon skall säljas =( Jag kan förstå varför, men, men...
En annan rolig grej i fredags var att Mike red Silja medan jag red lektion, han red barbacka med repgrimma, och det var nästan som han var Pat Parelli själv enligt ridskoletanterna.... Bästa kommentaren; men... vad håller han fast sig med?!!?? För som alla vet sitter ju balansen i tyglarna.

Motivation

Jag läser ofta om andra som skriver hur de behöver mer motivation med sina hästar, och jag kom bara att tänka på hur längesedan det var jag behövde det med Vinur. I början när han var lite allmänt trist och tråkig så kunde jag känna så ibland, men nu när han har utvecklat / börjat visa en hel massa personlighet och jag har gjort en stor modifiering i vad jag vill uppnå med honom så är det så mycket roligare. Nu har jag oftare problemet att jag vill göra för mycket med honom....
Hreyfill är det lite svårare med just nu. Han har börjat få konis och då räcker det inte att bli riden 3-4 dagar i veckan för att göra sig av med all energi. Energin i sig har jag väl inget emot, men han blir väldigt spänd och frustrerad av att ha sån överskottsenergi. Då känns det inte roligt att rida honom när han hela tiden känns som han skall explodera. Han är inte hundra att rida ut med själv heller så jag vill oftast ha någon med mig, och dessutom har Cissi börjat ge honom kraft med en massa havre och melass i..... Bekymmer, bekymmer.

Dumma, dumma, dumma snö

Jag skulle ju skriva ett glatt, vårigt inlägg idag, att vintern är slut och vi (äntligen) går mot ljusare tider. Igår red jag och Mike ut i solsken och jag hade mina isländska ridbyxor, fåglarna kvittrade och jag tänkte "äntligen!". Så idag när jag vaknar så är det värsta snöstormen ute. Det har kommit över en centimeter snö och ser inte ut att avta. AAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGHHHHH!!!!!!!!!!!

Hagmans Konditori

I helgen inkasserade jag och Mike vår julklapp och gick på AfterShave-föreställningen Hagmans Konditori med mamma och pappa. Som vanligt var de helt grymma (dock äldre och rundare). Det är inte utan att man blir lite nostalgisk. Åtminstonde så älskar jag att sitta på kondis, och ju fler kakor desto bättre!

"Ja... alltså, när var det bättre förr? Jag menar bara att om det var bättre förr, som ni säger, då kan vi ju inte mena allt "förr" som överhuvudtaget har existerat, utan då måste det ju ha funnits ett speciellt "förr", en speciell tidpunkt när alla slutade säga: "Det var bättre förr" och istället sa "Nu är det som bäst! Så här bra har det aldrig varit. Bättre än såhär kan det inte bli." Och det är det "förret" menar jag, som vi måste mena då när vi säger att det var bättre förr. När var det?"

Ur föreställningen

Det är ju så lätt att säga "det var bättre förr", men jag undrar om det var det. I den mänskliga historien, så tror jag det. Det var bättre innan man uppfann storstäder och stress och allt sånt jävligt. Eller om man skall vara sådan så var jorden väldigt mycket bättre innan människan blev uppfunnen. Men för mig personligen så var det inte bättre förr. Nu har jag Mike och Vinur, och det är det bästa jag kan få.

Fina hästarna

Red ut på Hreyfill med Maria och hennes (stora) hund. Hreyfill var riktigt duktig och hunden var bara farlig ibland. Jag var nog mer nervös än Hreyfill om man skall vara ärlig eftersom hunden inte har speciellt mycket respekt för hästar och nästan hoppade in i rumpan på Hreyfill.
Vinur är på hårdträning med långa tyglar och det går helt grymt bra. Vi har övergett det i padocken och kör ute, så får jag i alla fall energin gratis. Han kan gå med huvudet nere i backen och jobba med ryggen utan problem. Det är svårt att korta stegen däremot, på vägen hem skall det gå fort! Kanske skall testa det på väg ut nästa gång...

Långa tyglar

Igår var det en långa tyglar kurs i stallet. Det var jätteroligt, och nyttigt. Jag har aldrig gjort det med Vinur så för oss gick det väl mindre bra, men Emma fick Saga att trava medan hon gick bredvid. Ascoolt! Om man tränar tillräckligt kan man göra samma sak i galopp; alltså hästen galopperar och du går bredvid.

Ulla-Karin (läraren) gick från att säga att Vinur var fin, till att han var byggd som en travare till att fråga om han verkligen var renrasig. Stackars Vinur har blivit degraderad från engelskt fullblod...

Vi tränade en del att Vinur skall sänka sig och att han inte skall slänga upp huvudet varenda gång man ber honom att gå fortare. Det är viktigt att jag kan jobba honom "nerifrån-och-upp" istället för tvärt om, eftersom när han går med huvudet högt / slänger upp det blir han spänd och sedan tar han med sig den spänningen. Vi tränade att han skall gå långsamt på kortsidorna och öka på långsidorna, det var mest då han slängde upp huvudet. Det blir som om han går och halvsover på kortsidorna och plötsligt vaknar till när man lägger på spöet för att han skall öka, eller för att det är lättare att slänga upp huvudet än att samla sig...

Vi tränade också på något hon kallade bogen in, vilket innebär att jag skulle ställa honom lite innåt. Det var jätteeffektivt, men Vinur tyckte att det var jobbigt så han började rinna iväg med baken istället =S Det var svårt att korrigera när man inte har en ytterskänkel, men tills lut lyckades jag och han kunde faktiskt gå rak.

Som tur är för mig behöver Hreyfill jobba lite på samma sak, så jag har två hästar att träna med =)

Blogginlägg av Findus

gtfopfffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffpoooooooooooooooooooooooooo
öppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp
ppppppppppppppppppppppppppppäåååååååååååååååååååh/

10 good reasons to stay alive

1. Mysa framför TVn med Mike


2. Vinur-pussar


3. Mike-pussar


4. Kladdkaka med vit choklad i


5. Barbacka ridturer i snö


6. Tända en brasa på Lillbäcken när det är minusgrader inne


7. Att Vinur kommer till mig i hagen


8. Hästarnas andedräkt när de äter granris


9. De första vitsipporna


10. Sitta på café med Mike

Gothenburg Horse Show

Igår när jag pysslade med Hreyfill så gäspade han för första gången sedan vi började med honom. Det blev jag himla glad för, och tydligen är han lite som Silja; har han väl börjat gäspa så kan man gäspa tio gånger på raken.

Sedan ringde Cissi och sa att hon köpt biljetter till Gothenburg Horse Show åt oss för all hjälp vi ger henne med Hreyfill (är väl mer vi som skall betala för att ha honom...). Jag blev jätteförvånad och det tog ett tag innan jag fattade vad hon pratade om. Så på fredag eftermiddag skall jag gå på Horse Show för första gången på nästan tio år =D

Vinur-effekten

Jag red ut på Hreyfill med Vinur som handhäst igår. Bara skogsslingan eftersom jag inte vill ge mig ut på vägarna på en stissig Hreyfill när jag suger såpass på handhästridning. Efter att vi halkat oss ner för backen så gick det faktiskt riktigt bra, Vinur skötte sig och Hreyfill verkar inte ha traumatiserats för mycket av att släpa runt på Gáta. Jag tror att Vinur har en väldigt positiv effekt på Hreyfill (och mig). Om hreyfill blir helknäpp när vi rider ut med Hengill så är han lugn som en filbunke (nästan) när Vinur är med.

Vinur tycker att det är tråkigt i hagen nu när vi inte kan rida, så han blir jätteglad så fort vi gör något med honom. Det känns härligt eftersom förr när han vilade var det hans bästa tid på året. Han förvandlades till en vildhäst och gick oftast knappt att komma nära. Nu kommer han fram till mig och frågar "kan vi inte gå ut idag? Snäääällla....."

Smörjandet av världens hjul

Jag ser gamla mönster som kommer tillbaka. Jag trodde att jag var något nytt, men saker verkar upprepa sig i det oändliga. Det som är mest frustrerande är att jag inte kan göra något åt det. Jag vill ha en förändring och bli annorlunda, men världen verkar hela tiden dra tillbaka mig i de gamls hjulspåren. Fait accompli...

Myshelg

Jag och Mike red ut med Annas medryttare i helgen och Hreyfill ramlade ner i en bäck =3 Allt som vanligt på hjärnkontoret där...
Sedan åkte jag och Mike upp till Lillbäcken och myste för oss själva lite. Det var bara två minus inne när vi kom dit så det var nästan sommarvärme. På söndag morgon så stekte Mike pannkakor till frukost på öppna spisen åt mig. Har jag världens goaste fästman eller? Vi gick upp och hälsade på hästarna på Glädjefrid också. Det ser ut som Nanna har gått ner en hel del i vikt, så det här kanske blir hennes sista vinter. Lite sorgligt...

Första ridturen utan jacka =D

Jag hade en underbar ridtur på Vinur häromdagen. För en gångs skull var det fint väder i Landvetter också och vi njöt i fulla drag av solen. Jag tog min första ridtur för året i bara fleecetröja, även om det kanske var väl optimistiskt att inte ha med vantar.
Sedan red jag ut på Hreyfill med Anna och Hengill runt Lilla Håltet. När vi töltade förbi sumpmarken så började det knaka och braka som bara den i isen, och det var jättefarligt! Båda hästarna for iväg ganska mycket fortare än vi hade tänkt oss och sedan var de helt uppstissade under resten av ridturen. Lärdom för dagen; två mesiga hästar är inte bra ensamma på en ridtur.

Sommarminnen

Ridtur

Vi red ut ett stort gäng från stallet i lördags. Det var jättekul och för en gångs skull var både Vinur och Hreyfill sansade, på samma gång till och med =3 Vi travade genom ett ställe där det fortfarande låg djup snö kvar och sh*t vilket steg de får. Vinur har ju inte så stor trav från början, men Mike hade det kul med Hreyfill...
Sedan svängde jag och Mike av och fortsatte ridturen ett tag till. Det var jättehärligt och nästan vår i luften. Vi hittade till och med ett ställe med gräs där hästarna kunde beta. På vägen hem när vi skrittade av hästarna blev jag och Vinur helt plötsligt utprejade i diket av Hreyfill. Ena sekunden sitter jag och pratar med Mike och i nästa sekund simmar vi i snö upp till magen XD Det var jag inte riktigt beredd på. Lille Riffen börjar bli uppstudsig.

Sudoko

Jag har upptäckt sudoko, men eftersom jag är lite efterbliven så har det inte blivit förän nu. Det är nästan mer beroendeframkallande än tetris...

"Thy soul shall find itself alone

'Mid dark thoughts of the grey tombstone

Not one, of all the crowd, to pry

Into thine hour of secrecy"

Onsdag

Igår red jag ut med Hreyfill. Jag var så glad när jag åkte hemifrån för solen sken och det låg vår i luften, men så fort jag kom av bussen vid Håltet var himlen blygrå och det regnade non-stop. Vi trotsade vädret i alla fall (det är inte så farligt när man väl kommer ut) och jag hade en jättemysig tur på Hreyfill. Det brukar ju inte vara så poppis att rida ut själv, men det gick hur bra som helst. Det vill säga ända tills vi var på väg hem genom skogen då det började gå väldigt, väldigt o-bra. Jag tror att älgen som bodde där ett tag har flyttat tillbaka för Hreyfill blev spänd som en fjäder och hoppade nästan ur skinnet för en pinne som låg på vägen -.- Då tyckte jag att det var bäst att hoppa av ett tag och gå. Jag gick på stigen (pratandes väldigt högt för att skrämma bort eventuella älgar) och Hreyfill fick pulsa i djupsnön. Det är ett bra sätt för honom att bränne lite energi plus att om han står på näsan så är det hans problem eftersom jag gick bredvid. Jag han med en kortis tur barbacka på Vinur också och hade en ganska mysig dag.

Men när vi kom hem efter att Mike hämtade mig gjorde jag en störtdykning djupare ner i mörkret än vad jag har varit på ett bra tag. Det kändes skrämmande, men också tryggt välbekant så jag får se var det tar mig.

Just because I'm paranoid doesn't mean they're not after me

Hade en jättemysig barbacka tur med Anna igår. Det regnade massa hemma så det var väl lite si och så med entusiasmen, men när man väl kommer ut så är det helt OK. Däremot så blev väl ridturen lite äventyrligare än vi tänkt oss när vi kom fram till en bäck. Jag, som inte har någon balans barbacka hoppade av Vinur och tur var väl det eftersom han tog värsta jättehoppet över. Lite väl stort hopp eftersom jag tappade tyglarna. Shit Pommfritt, nu måste jag också hoppa över! Smidig som jag är gjorde jag ett snyggt svanhopp, men misslyckades med landningen och gjorde ett magplask i snön. Tur att min overall är (ganska) vattentät och att Vinur är snäll.

Ridskola

Jag har ridit för mamma två gånger på ridskola medan de har varit i Afrika. Första gången red jag en häst som heter Bliki. Han är ganska ny och en av mammas favoriter. Jag kan ärligt säga att jag inte var speciellt impad i skritten utan satt mer och undrade varför alla tycker han är så fantastisk, men sadan när vi travade så hände något. Han tände liksom till och man kunde känna att han trots allt hade en del gnista. Så om jag skall rida honom igen kör vi bara snabbare gångarter. Andra gången blev jag degraderad (åtminstonde i de flestas ögon) till Petur, jag tror mamma var lite besviken för hon hade nog gärna ridit Bliki på fredag. Jag tyckte tvärt om och gillar Petur bra mycket bättre än Bliki, även om jag kan se varför de flesta andra inte gör det. Eftersom han inte har töltat på typ ett år och traven går i 190 så körde vi bara skritt. Jag koncentrearde mig på att få honom att sänka sig och slappna av istället, lite svårt när de andra travar förbi... Sedan fick hästarna något ryck och en elev ramlade av, så resten av lektionen blev väldigt lugn. Men det är alltid kul att rida andra hästar och om inte annat så övar man ju upp sin känsla.

Varför är allt så svårt?!

Tror man att man har löst ett problem så kommer hundra nya istället och jag vet inte hur vi skall lösa något av dem. Just nu vill jag bara försvinna ut i skogen med Vinur och inte komma tillbaka. Men det går ju inte heller för han har inga skor. ARGH!

Torsdag

Nina har varit och skott Hreyfill så nu har han fyra broddhål istället. Vi behöver bara skruva i brobbarna och köra. Det blir bra eftersom han har väldigt mycket överskottsenegi just nu. Jag red ut med Maria häromdagen och det gick himla fort, åtminstone tills vi försökte galoppera genom djupsnö. Det var så jobbigt att han bara orkade tre språng =3

And if your darkness blinds me I could never be more lost

Allt kändes allmänt pestigt igår och jag var bara så trött på alla problem vi har hela tiden. Sedan åkte vi upp till stallet där jag tog en promenad med Vinur och på ett magiskt sätt försvann alla problem och all deppighet. Vi gick runt i skogen och jag lät honom stanna när han ville och äta blåbärsris (smaskens). Hur skulle jag någonsin klara mig utan min underbara vackra?

En önskan

Jag vill att all den här isen skall smälta nu. Jag vill kunna rida ut, eller åtminstone gå ut på en promenad med Vinur. Jag behöver lite Vinur-medicin...

aj, aj, AJ!!!

Jag har en infektion/inflammation/håller på att få en ny tand i munnen, och det gör så j*vla ont! Det gör ont, när jag äter, det gör ont, när jag pratar, det gör ont när jag håller käften, ARGH! En sak som är bra antar jag är att jag inte kan äta speciellt mycket så jag kommer gå ner i vikt och bli smal som en supermodell om det här fortsätter. "Every cloud has a silver lining" och allt det där...

T.T

Idag är min sista dag på biblioteket. Det känns lite sorgligt och jag har en hel del ångest eftersom jag inte har en susning om vad som kommer att hända nu. Dessutom går det ju inte att rida när det är så himla halt. Om det inte är helt livsfarligt ute ger jag mig nog ut på en tur med Hreyfill. Vinur uppskattar ju att vila lite, men det gör inte Riffen. Lilla herr ADHD håller på att få spader av att inte göra något. Vi föreslog för Cissi att han kunde vara ute över natten eftersom det var fint väder, men det tyckte hon inte eftersom han behöver sin mat....
Hur som helst så fick jag ett par Champange-glas i hejdå present från Rouiha. Shit Pommfritt!!!

Det är tö ute (igen) och snorhalt. Vinur höll på att slå ihjäl sig bara den korta vägen från hagen till stallet. Fortsätter det så här måste vi nog sätta skor på honom så att han kan ha broddar. Det blir första gången på över två år och känns väl inte jättebra, men det är bättre än ett brutet ben. Jag skall ringa Nina ikväll och se om hon har några smarta idéer.

Ja, se det snöar....

Jag tror det var ett väldigt bra beslut att höja mina mediciner till 150 mg. Jag känner mig på något sätt stabilare nu, dalarna blir inte riktigt lika djupa och inte så plötsliga. Det betyder visserligen att topparna inte blir så höga, men jag tycker ändå att detta är bättre. Jag gillar att kunna bli galet glad för saker, men det gör ju att man går sönder lätt också. Dessutom har ju dalarna alltid varit väldigt många fler än topparna.

Väldigt glad, och lite orolig

Det har snöat en massa i natt så nu ser världen ut som ett "winter-wonderland" igen. Tyvärr hann inte all is smälta först, så nu ligger den och lurar under snön. Hoppas att snön varar tills imorgon så att vi kan rida ut på Hreyfill. Vinur har lite oplanerad vila eftersom hans skor har gått sönder och jag vill inte ge mig ut med honom när det är så halt.

Findus har husarrest några dagar. Han har fått sy två stygn i munnen och ser ut som han har fått påssjuka, stackarn. Dessutom får han ganska kraftiga smärtstillande med morfin i. Han vill inte äta heller, så vi han turats om att trycka i honom fil med en spruta så att han får i sig lite i alla fall.

I dag har vi lämpat av Findus hos tandläkaren. Det var första gången för honom och minst sagt välbehövligt. Jag och Mike har borstat tänderna några gånger på honom, men han stinker ur munnen ändå. Vilket jag kan förstå när veterinären visade hur det faktiskt såg ut där inne. Massor av tandsten och två spruckna tänder, den ena måste de dra ut. Han var lagom glad eftersom han inte har fått äta sedan igårkväll. Innan vi åkte gjorde han sig nästan färdig att ringa djurskyddsföreningen och klaga på oss. Stackars Findus-Pindus...

Jag och Mike har bestämt oss för att Hreyfill nog har ADHD. Han kan vara både hyper och har stora koncentrationssvårigheter. Man kan hålla på att lära honom något och så får han syn på något mer intressant och helt plötsligt är allt man gjorde innan som bortblåst ur skallen på honom. Sedan, när det andra inte är intressant längre, kollar han helt frågande på en -"vad var det vi höll på med?". Det är ju en lite annorlunda utmaning mot vad vi har med Vinur, men jag är inte säker på vilken som är svårast.

Tack Universum!

Vi får sluta tidigare så jag kan åka ut och rida i alla fall =D

Snälla, snälla, snälla låt det fortsätta vara kallt så att snön ligger kvar....

Dumma samhälle! Varför måste jag sitta instängd här inne när det är så mycket underbar snö ute och jag inte vill något hellre än att ge mig ut på en barbacka-tur med Vinur? Finns det något underbarare än att rida barbacka i snö liksom? Dessutom har Vinur blivit förvånansvärt bekväm att sitta barbacka på. Han som alltid har känts som ett hustak har gått och utvecklat ryggmuskler och blivit alldeles rund och go att sitta på.

Sjukligt facinerande

Mike har haft ont i ryggen ett tag så vi passade på att boka tid hos kiropraktorn i mellandagarna. Det var lite skrämmande och sjukt facinerande att se honom knäcka och böja Mike åt alla möjliga håll, de flesta visste jag inte ens att man kunde böja kroppen så. Jag satt i rummet bredvid och jag kunde ändå höra hur det knakade i Mikes ryggrad.
Nu har jag bestämt att jag skall träna upp min rygg så att jag aldrig behöver utsätta mig för ett besök hos en kiropraktor. Mike sa att det var det smärtsammaste han gjort i sitt liv....

Razors pain you

Rivers are damp

Acid stain you

Drugs cause cramp

Guns aren't lawful

Nooses give

Gas smells awful

You might as well live....

Gott Nytt År!