Min älskling

Vinur var bara bäst idag. Han har varit lite "off" de senaste dagarna och bara tyckt vi var tråkiga, så jag testade lite nya saker. Till exempel sadlade vi honom och tog in honom i paddocken, redan på vägen dit kunde man se hur han stängde av mentalt, så när vi kom in i paddocken tog jag av sadeln igen och vi lekte lite "touch it". Det fick honom att bli intresserad! På vägen ut ur paddocken bad jag honom gå före mig genom grinden och då ställde han sig med ett framben och ett bakben på stocken där, sedan kollade han på mig "visst är jag duktig mamma?". Då kan man ju inte annat än att hålla med.

8 månader...

...är det sedan Vinurs operation idag. Jag blir fortfarande rädd när jag tänker på hur nära jag var att förlora honom och jag är evigt tacksam att jag har min älskade häst kvar.

Merrick

Det är så han heter. Unghästen som är Vinurs nya kompis. Jag tycker det låter himla fint. Merrick.
Första dagen han var inne med Vinur var han super RB. Livrädd och började föltugga så fort Vinur kollade på honom (det är väl inte normalt när han är såpass gammal?), men idag så verkade de ha blivit kompisar och stog och skrek på sin granne tillsammans.
Jag och Mike försöker också jobba lite med honom (hemligt eftersom vi inte har frågat Mick), bara lite typ lyfta fötterna och så. Jag tror det blir en bra erfarenhet och jobba med en unghäst. Försöka behålla den fina balansen mellen "respect and repoar".

Tankar för dagen

Jag läste precis artikeln om Anna-Stina och det fick mig att tänka på mina egen sjukhusvistelser. Fast jag var ju snarare där för att jag inte var stark nog. Första gången jag kom in (akut) så tror jag det tog några dagar innan jag ens fattade var jag var, andra gången var det mer som ett gömställe för ett tag.
Ibland skrämmer det mig att jag aldrig kommer bli av med det (om jag missar ett piller så blir jag jättedålig), men då försöker jag tänka att det spelar ingen roll om jag måste käka piller för det fungerar ju faktiskt. Jag mår ju faktiskt bra.

Hel-knäppt

Vissa regler här i England är helt knäppa och jag tror att en del har fått storhetsvansinne.
Vi pratade lite om det i stallet idag och till exempel så får en scoutledare inte stryka på solkärm på ungarna, däremot efter de har bränt sig är det ok, för då räknas det som första hjälpen. Rachel som jobbar som äldrevårdare sa också att hon får inte klippa naglarna på sina patienter (det måste man tydligen ha utbildning för att göra?!), men det är helt ok för henne at ge dem ögondroppar.
Veterinärklinikerna har nog också drabbats för när jag och Mike skulle dit och köpa sprej för Vinurs hovar (dras fortfarande med den där j*vla strålrötan, även om det är mycket bättre) var det ett himla om och men innan vi fick det. Tydligen är hovslagaren inte kvalificerad att se om han har strålröta, så vi skulle bli tvugna att ta ut en veterinär (som kostar nästan 500 bara för att komma dit). De försöker även konkurrera ut tandläkarna. Inte vet jag, men om jag måste dra en tand så går jag nog hellre till tandläkaren än till vårdcentralen.

I dag...

...har vi varit på häst-loppis och sålt en massa saker. Charlies gamla täcken och en massa skräp som alla hästmänniskor har liggande. Det var riktigt kul och jag tror till och med att vi tjänade en hacka. När vi var där såg vi en som sålde "carrotsticks" så vi köpte en så'n och jag hittade en bok om islandshästar.

Idag har jag också tagit mod till mig och frågat Mick om vi kunde låna en av hans ponnyer som kompis till Vinur. Så nu har han världens barnsligaste ettåring som sällskap.

"Pattern maps"

De korten man fick med Patterns är verkligen as-bra. Jag var inte så tänd på den först, men nu när vi faktiskt har börjat använda dem är de toppen. Det är jätte-praktiskt att kunna fylla i och se hur långt man har kommit. Dessutom känner man sig himla duktig för varje bock man sätter dit.

Vi...

...har haft besökt av grannkatten igen. Mike lekte med den ute i trädgården ett tag och sedan vågade den sig in hit. Den är fortfarande lite skygg, men det är himla mysigt att ha en kissemiss i huset.
Vi borde egentligen ge den ett namn (asexuellt, eftersom vi inte vet om det är en kille eller tjej). Det känns lite taskigt att säga "den".

WKD

Jag har hittat en alkoholdryck som jag faktiskt gillar. Det är någon slag Vodka och ser ut som en potion från någon galen professor, men är faktiskt ganska god. Jag kan inte dricka mycket av den, men den är god att smutta på.

Vinur

Det känns som om det var ett tag sedan Vinur figurerade här, men nu kommer han tillbaka =)

För det första så har han blivit en halv nakenfis. Vi klippt honom idag och det gick så mycket bättre än förra året. Det är häftigt vad lite psykologi och morötter kan göra.

Det andra är att han är väldigt, väldigt asfet. Jag har jobbat en del för att jag skall gå ner i vikt, men tyvärr glömde vi bort Vinur i hanteringen. Jag skall inte säga hur mycket han väger, men om måttbandet stämmer skulle han må bra av att gå ner ungerfär 100 kilo. Så nu skall vi börja kolla hans vikt och operation megabantning skall påbörjas snarast.

AlQuaida i Hilton?

I helgen fick jag veta att campingplatsen i stallet har blivit utvald som en potentiell terrorist bas. Det hade kommit en pols till Mick med en massa officiella papper. Han sa att eftersom det kommer ganska många lågflygande plan över där iband och då kan man skjuta ner dem från campingplatsen. Så nu har Mick en "hot-line" som han skall ringa om han ser något misstänkt. (Till exempel det gamla nudist paret som bor där ibland.) Egentligen är det väl ganska allvarliga saker, men det är så surrealistiskt att man kan inte låta bli att skratta.

The Big Apple

Macken har varit i New York.

Jag och Mike var och handlade häromdagen och då såg jag att de har börjat sälja julsaker. Argh! Det är ju inte ens oktober.

Tråkiga nyheter

I stallet har det hänt tråkiga saker medan vi har varit borta. John berättade att han kommer att förlora sin tår (han har diabetes och allt möjligt). Dessutom har en av shettisarna har dött och den andra har varit jättesjuk, dock verkar han må bättre nu.

Resten av resan

Nu när jag har skrivit om det bästa, tänkte jag rapportera lite om resten av resan. Den här gången var Mikes föräldrar med, de åkte till Stockholm och kom ner till Göteborg på tisdagen. Största anledningen att vi åkte till Sverige var ju Eyjólfur kursen, coh den var lika bra som vanligt.

På lördagen åkte vi upp till Rauðhetta så att jag kunde sitta lite på Herbert. Jag provade att rida honom utan nosgrimma och det verkade han trivas med, så den stannade av. Det var verkligen en jätteskillnad mot när jag red honom första gången, det mesta hos mig för att jag lärt mig hur jag skulle rida honom. Han var väldigt mjuk och fin i skritten, men styvade sig en del när det skulle gå fortare. Eyjólfur kommenterade att han var fin i munnen och tuggade bra på bettet. Andra lektionen kändes han lite trött och seg, vilket Margret också sa så hon bestämde att jag fick ha Hrannar nästa dag. Jag var väl inte själaglad över det först, men det gick bra och Hrannar är faktiskt en av mina favvisar där. Han är verkligen helt oslagbar på att känna takten i tölt.
Det som nästan var bäst av hela kursen var att Eyjólfur kom fram till mig och sa att jag verkligen hade utvecklat min känsla och timeing. Även Mike fick beröm, lite på omvägar, när han red ut på Denni i bara repgrimman.

På måndagen innan kursen var jag tvungen att gå till Östra för att ta prover. De ville kolla mitt hjärta och det kunde tydligen inte vänta tills vi har flyttat tillbaka. Hur som helst var alla prover bra, så nu behöver jag inte bekymmra mig om det längre.

En annan sak som är kul är att bilden jag målade av Mentor har kommit upp. Den hänger inne i cafét och jag signerade den igen (jag var lite orolig att det skulle komma någon som trodde jag kladdade på den).

På fredagen hade Mike en lektion för Lollo (namnsdags-present från mig) och han ville prova flygande pass. De var uppe på travbanan och första läggningen tror jag Totte blev lika förvånad som Mike. Det var väl ett tag sedan han gick i pass, men sedan kunde man se hur han lyste upp och tyckte det var lika kul som Mike. Så nu är Mike helt inne på att ha en femgångare och tycker det är luffigt att Vinur inte kan gå i flygande pass.

Det är helt sjukt...

...det som hände i Sverige. På tisdagen så skulle vi in till Nisse terminalen och hämta Mikes föräldrar, men Mike propsade på att äta polkaglass på Lejontrappan först. När vi sitter där och mumsar så går Mike plötsligt ner på ett knä och friar till mig!!!! Han hade en ring i handen och hade frågat Margret så att han kunde säga det rätt på svenska. <3
En av mina vildaste drömmar har blivit sann; jag får vara tillsammans med min prins för alltid. Jag kan fortfarande inte fatta det och jag måste ibland kolla på ringfingret bara för att se så det inte var en dröm.

Sverige

På lördag åker vi till Sverige igen. Yay! Jag skall vara med på Eyjólfur kursen och Mike skall förmodligen rida en lektion också. Denna gången följer även Mikes föräldrar med. De åker till Stockholm först och kommer ner till Göteborg på tisdag. Åtminstonde Mikes mamma tror att Sverige=Antarktis så vi får se hur det går =S

Här har det varit pissväder de senaste dagarna med regn, åska och hagel. Mike säger att vinden blåser åt nordost också så det är en ganska stor chans att vi får njuta av detta väder igen snart.

I går...

...tog vi ut Vinur och lekte på den stora ängen för första gången i år. Mick har gjort ensilage av gräset där och balarna är perfekta att leka runt. Jag tror att Vinur tyckte det var kul också. Dock upptäckte vi att vi måste träna mycket mer på cirklar till höger.

Måndag

I går red jag ut en sväng med Vinur. Jag provade att stanna och vänta varje gång han träffade ett "threshold". Han blir inte speciellt rädd, så varje gång han stannade så väntade jag bara tills han slappnade av eller började gå igen själv. Det tyckte han var konstigt.
En annan sak jag testade var att när han börjar skritta "för fort" (han springer liksom ifrån sig själv och skritten blir oren) så fick han börja springa. Ungefär som omvänd psykologi, istället för att tvinga honom att gå långsammare så fick han gå fortare tills han valde att sakta ner själv. Det är en jättebra idé, men tyvärr är det svårt att göra på engesla vägar med bilar överallt.
Vi hade också en RB incident med några hästar som galopperade runt i en hage bredvid vägen. I efterhand tror jag att jag skulle ha hoppat av, men det är lätt att vara efterklok och vi klarade oss.