På lördagen åkte vi upp till Rauðhetta så att jag kunde sitta lite på Herbert. Jag p
rovade att rida honom utan nosgrimma och det verkade han trivas med, så den stannade av. Det var verkligen en jätteskillnad mot när jag red honom första gången, det mesta hos mig för att jag lärt mig hur jag skulle rida honom. Han var väldigt mjuk och fin i skritten, men styvade sig en del när det skulle gå fortare. Eyjólfur kommenterade att han var fin i munnen och tuggade bra på bettet. Andra lektionen kändes han lite trött och seg, vilket Margret också sa så hon bestämde att jag fick ha Hrannar nästa dag. Jag var väl inte själaglad över det först, men det gick bra och Hrannar är faktiskt en av mina favvisar där. Han är verkligen helt oslagbar på att känna takten i tölt.Det som nästan var bäst av hela kursen var att Eyjólfur kom fram till mig och sa att jag verkligen hade utvecklat min känsla och timeing. Även Mike fick beröm, lite på omvägar, när han red ut på Denni i bara repgrimman.
På måndagen innan kursen var jag tvungen att gå till Östra för att ta prover. De ville kolla mitt hjärta och det kunde tydligen inte vänta tills vi har flyttat tillbaka. Hur som helst var alla prover bra, så nu behöver jag inte bekymmra mig om det längre.
En annan sak som är kul är att bilden jag målade av Mentor har kommit upp. Den hänger inne i cafét och jag signerade den igen (jag var lite orolig att det skulle komma någon som trodde jag kladdade på den).
På fredagen hade Mike en lektion för Lollo (namnsdags-present från mig) och han v
ille prova flygande pass. De var uppe på travbanan och första läggningen tror jag Totte blev lika förvånad som Mike. Det var väl ett tag sedan han gick i pass, men sedan kunde man se hur han lyste upp och tyckte det var lika kul som Mike. Så nu är Mike helt inne på att ha en femgångare och tycker det är luffigt att Vinur inte kan gå i flygande pass.
Det var en härlig vecka
SvaraRadera