"Anders slaskar, julen blaskar"

Jag undrar om ordspråket gäller åt andra hållet också? För i så fall verkar det som det faktiskt blir fint väder till jul.

Glad första advent! =)

Vikt-minskning

Jag har letat efter olika övningar som skall hjälpa Vinur att gå ner i vikt. En jag hittade var att lägga upp cavalettibommar och sedan rida snett över dessa så hästen måste höja bakbenen och trampa snett under sig.
En sak som jag tror är viktig (och nyttig) är att bygga magmusklerna på honom. Dels för att hjälpa honom hålla in magen och dels för att minska trycket på ärret. Den bästa övningen är väl "rygglyftet", där man trycker med fingrarna bakom där sadelgjorden ligger så att hästen lyfter ryggen. Tyvärr har vi inte bemästrat den, men övning ger färdighet!

Känslomässigt vältränad

Vi studerar "emotional fitness" i Parelli just nu och jag tror att en sak jag och Mike behöver öva på att bli mer känslomässigt vältränade är med Vinur. Vi vill gärna fortfarande linda in honom i bomull efter hans operation. Vi tycker att han kan inte göra det eller det på grund av operationen, men allt är ju faktiskt i huvudet på oss. Vinur mår toppen och skulle utan problem klara att jobba dubbelt så mycket, men jag tror att både jag och Mike fortfarande har bilden i huvudet från när han var så sjuk.

Sista dagen

Idag är sista dagen för Vinur mediciner ("Yay!" säger Vinur). Allt verkar bra, så förhoppningsvis hade han "bara" stuckit sig i munnen. Nu vill vi ha en frisk häst ett tag!

Trick

Vi håller på att lära Vinur en del olika trick. Dels för att få honom att tänka lite och dels för att det är perfekt att göra när det är för mörkt och blött för att vara ute. Han är redan grym på Yoga och Mike håller på att lära honom att buga. Vi tänkte att det hade varit ballt när vi filmar Mikes audition om han och Vinur bugade i slutet, speciellt om man kan lägga in värsta applåderna. =D
Här finns jättebra beskrivet hur man lär hästen olika trick, och här finns en massa inspiration (shettisarna är ju bara <3).

En månad till julafton

Nu är det bara en månad kvar till jul, (åtminstonde den svenska). Det känns jättekonstigt att jag inte kommer att vara hemma över julen. Det var ju i och för sig mitt eget val och jag vill inte lämna Vinur eftersom det inte direkt gick bra när vi lämnade honom förra julen.
Jag är säker på att det blir bra här också (även om det är en dag försenat) och jag vet att Bob och Janet är jätteglada att vi firar jul med dem. Dessutom skall jag ta med Vinurs tomtekläder och gå på en julritt (som om folk i stallet inte tycker att vi är tillräckligt galna).

Vinur är bäst!

Jag hade en jättemysig liten barbacka-tur på Vinur igår. Jag lekte med honom i padocken, men eftersom det var så himla fint väder bestämde jag mig för en liten ridtur. Så vi red ner till ängen och tillbaka, och som Eva sa så fick jag smaka på jordgubbssylt (fast jag är inte så förtjust i sylt så vi säger en dammsugare istället). Vi fick till en riktigt bra tölt och jag kunde verkligen känna "black-and-decker-black-and-decker".
Idag red jag Vinur i paddocken och provade Theraflex paden. Den verkar funka jätte bra, och det bästa var att för första gången (typ någonsin) så åkte sadeln inte fram ett dugg. Så idag är jag en glad Sara =)

Parelli Celebrations

Vi hade två underbara, men väldigt tröttande dagar på Celebrations. Det var verkligen jättehäftigt att se dem live, inte bara Pat och Linda, men Walter Zettl och Silke Valentin. Det var verkligen jätte inspererande och vi har fått massa nya idéer för Vinur.
Vi köpte en Theraflex pad så nu har vi sadeln hemma för rengöring inför stora provardagen i morgon.
Vi beställde en live DVD också, så när vi kommer till Sverige kan ni se det.

WIIEEE!!!

I morgon är det Parelli Celebrations!!!

Bara cordeo

I går red jag Vinur i paddocken med hjälp av bara en cordeo och carrotsticken (hade repgrimman som nödbroms). Det var ascoolt och Vinur svarade hur bra som helst. Jag behövde bara ta i repgrimman en gång innan han fattade att han skulle svänga, resten var nästan "tränslöst". Det var jättenyttigt för jag kunde verkligen koncentrera på mig själv och inte sitta och smyghålla i tyglarna.
Knölen han hade i ansiktet är i princip borta, men vi skall fortsätta med medicinerna i en vecka till.

The tao of equus

Jag har precis läst en bok som heter "the Tao of Equus", av Linda Kohanov, och den handlar mycket om hur hästar kan hjälpa oss att bli "hela" och deras speciella relation till den mänskliga rasen, från dödade för mat, till använda i krig och nu mest som hobby.
Det är en jätteintressant bok och jag rekomenderar den verkligen. Det är en hel del saker i den som jag inte förstår, forskning om fysiologi och såna saker, men när hon beskriver olika anekdoter och saker som har hänt så tänder liksom hela boken till. Det var länge sedan jag verkligen brann för läsning, som jag gjorde när jag var mindre, men i den här boken så kan jag bli helt uppslukad.

Eeek!!!

När jag pratade med mamma häromdagen så sa hon att de hade hittat en stor, död råtta på hallmattan. Problemet är att de inte vet om Findus tog med den in eller om han "hittade" den i huset och gjorde sin plikt. Förhoppningsvis kan de lösa det mysteriet innan jag och Mike kommer och hälsar på i December.
Jag är väl egentligen inte rädd för råttor, men jag kan inte låta bli att tänka på historien pappa brukade berätta om råttan som sprang över ansiktet på pigan när hon låg och sov. Dessutom tror jag att jag har fått psykologiska men från råttan (Tjoffsan) i Nils Karlsson Pyssling som jag var livrädd för när jag var liten.
Det är ju inten som har varit i mitt rum på ett tag så det är väl inte omöjligt att de har slagit sig ner där...

I dag

Jag inbillar mig att Vinur ser bättre ut idag (fast det kan vara önsketänkande). Han åt i alla fall sin mat, även om man får truga lite för han gillar inte medicinerna.
Jag lekte också lite med honom i paddocken med 12' repet och en cordeo. Vi gick mest igenom "seven games" och alla gick bra utom "circling game". Jag tror inte han fattade riktigt, vilket ju inte är så konstigt eftersom jag bara har använt cordeo för att rygga. Men det skall det snart bli ändring på! =)

Uppdatering

Nu har vi varit hos veterinären med Vinur. De kunde inte säga säkert exakt vad det var, antingen en böld i roten på tanden eller att han har stuckit sig i munnen. Veterinären undersökte och klämde en del på svullnaden och sa att det luktar inget, så det är ju inte infekterat i alla fall. Hur som helt så skall han käka antibiotika och smärtstillande i tio dagar och sedan får vi se. Blir det inte bättre måste vi kanske ta in honom för att röntga skallen på honom (=dyrt), men han verkade mycket bättre på kvällen och åt sin mat utan större besvär. Så nu är det bara att hoppas och be att svullnaden lägger sig.
Skall försöka jobba honom en del i en cordeo tills svullnaden går ner så det inte är något som trycker i ansiktet på honom. Till och med veterinären sa att han var fet så vi får nog ta rejäla tag i det där nu.

Vinur

När vi var uppe för att titta till en väldigt blöt Vinur i morse så hade svullnaden på kinden gått ner, men vi bestämde oss för att åka till veterinären i alla fall eftersom han fortfarande hade ont av den. Vi har tid klockan halv fyra, så vi får se vad de säger då. Förhoppningsvis är det bara något enkelt, så de inte måste dra tanden på honom.
Om de måste ge honom lugnande så kanse vi skall vara extra elaka och passa på att tvätta snoppen på honom. >=)

En dålig dag för Vinur

I dag var ingen bra dag för stackars Vinur. Från och med idag så måste hästarna vara inne över natten, vilket betyder att han får stå inne och banta istället för att vara ute och trycka i sig gräs. Eftersom Vinur kommer in så måste Merrik flytta, så att Vinur blir ensam igen. Det känns så himla trist eftersom Vinur verkligen uppskattade att ha sällskap, men det finns ju inte så himla mycket vi kan göra. Får försöka spendera så mycket tid med honom som möjligt.
Dessutom så klagar alla i stallet på att han är så fet. Mick tyckte vi kunde lämna honom inne över natten utan något hö alls. Han har ju en del reserver att ta av om man säger så, men jag skulle nog inte gå fullt så långt.
För att göra det hela ännu värre så har en någon slags infektion i munnen så han har en böld på ena sidan av ansiktet. Han skrämde nästan livet ur mig när jag tog in honom i boxen för han såg ut att vara på väg att lägga sig ner. Jag blev helt kall och bara tänkte "kolik". Som tur var så la han sig aldrig ner och han verkar må bra i övrigt, förutom att han s ansikte är lite missbildat då. Rachel och Mike pokade en hel del på bölden (inte uppskattat), men efter en konsultation med veterinären bestämde vi att det räcker om han kommer in i morgon. Så imorgon bär det av till veterinären, igen.

Länge sedan

Vi har börjat leka lite med Chester igen, det var himla länge sedan vi gjorde det. Jag tror att han uppskattar det i alla fall, han snappade inte luft en enda gång när jag lekte med honom häromdagen. Däremot hade vi lite duster om vad vi skulle göra och vilket håll han skulle gå. Satanigatan vad den hästen är stark! När han tröttnar på mina försök att bestäämma så kör han ner huvudet och bara går iväg. Tack för 22'-s rep säger jag...
Tyvärr så tror jag att det är något väldigt fel med hans luftvägar. När han blir anfådd så häver han liksom hela buken och får en jättetydlig linje från virveln. Dessutom så hostar han mycket, och ofta. En sak som jag tänkte på igår var att eftersom han snappar luft så har han en sån där krubbitar-rem, väldigt tight, där den sitter är ju nästan pricis där veterinären trycker för att se om hästen hostar på veterinärbesiktningen. Det finns säkert inget samband, det var bara något jag kom att tänka på.

Pedestaler

Just nu tränar vi mycket att att stå på / nudda saker med frambenen. Vinur tycker det är askul och vill gärna stå på det mesta inom synhåll (även om matte kanske inte tycker det går att stå på). Jag undrar om han har komplex eftersom han är en av de mindre i stallet nu, istället för att vara störst, som han är van vid.
Hursomhelst så finns det en hel del cement-block runt stallet och de blir utmärkta pedestaler. Vi har kommit så långt att det räcker att jag pekar på vad det är jag vill att han skall stå på, smackar lite och då bara gör han det. Så himla coolt! För ett tag sedan så bad jag honom gå upp på ett av cement-blocken, men istället för att göra det så valde han att gå upp på det bredvid (som var typ dubbelt så högt) =O Okej, det var väl kanske inte så himla bra när Mike påpekade att det Vinur faktiskt stod på var ruttet trä, men det var coolt då.
Jag tror även att han börjar våga ta lite "lek-initiativ" själv. Innan vi började med PNH så hade man väl kanske inte blivit så glad på honom om han hade börjat stampa på en bom, men nu kan jag se det för vad det är och jag tror det ger Vinur massor av självförtroende.

Bästa Mike

Jag har den bästa fästmannen i hela världen! Som en julklapp till mig så har han sparat ihop pengar för att köpa en sadelpad (theraflex-pad). Det är ganska mycket pengar, det är en Parelli sak = dyrt. Jag nämnde att jag skulle vilja ha en i framtiden, men jag väntade mig verkligen inte detta. Dessutom så skall vi gå på Parelli Celebrations i Birmingham. Bland annat så skall Walter Zetl och tjejen som vann guld i dressyr i handikapps-OS vara där. Ser jättemycket fram emot det och det blir förhoppningsvis väldigt inspirerande.

Rollkur

Såg en artikel om det på Bukefalos och en länk till en film på YouTube där en ryttare (på en World Cup tävling) rider så. Om jag skall vara helt ärligt så fattar jag inte riktigt hela fysiken bakom det, läste dock en bra artikel om det här. Det är ju helt sjukt! Att bl.a. få hästen att underkasta sig genom rollkur för att den inte kan andas! Man blir ju mörkrädd.
I filmen så var den största debatten om att hästens tunga (som hela tiden hänger ut) blir blå. Detta har lett till att FEI tog upp ärendet eftersom det "ger dressyren dåligt rykte". Dessutom säger den intervjuvade att ryttaren i filmen "rättade till det så fort han märkte det" och nämnde helt nonchalant att han själv har ridit en häst så att dens tunga blir blå. Som om det var helt OK!?!?!
Jag tror att en del av det (för de som använder sig av det) är den efterhängsna myten att hududet in = hästen går i form. Speciellt när proffisionella ryttare använder sig av det som en tränings metod, hur skall folk kunna veta vad det faktiskt gör med hästen? Ännu mera så eftersom de som rider så faktiskt fortfarande blir belönade och vinner tävlingar. Jag har alltid fått höra att det är dåligt när hästen går bakom hand och har kämpat en del med det på Vinur, men nu uppmuntrar folk det och drar in huvudet ännu mer. För visst borde rollkur och att hästen går bakom hand vara samma sak? Bakom hand betyder ju att hästen går bakom lodplanet, och det är ju vad de gör i rollkur.
Det är ju till exempel förbjudet att slå hästen på benen för att den skall hoppa högre och man blir tillsagd om man använder spö och sporrar för mycket, men ingen på tävlingen reagerar när en hästs tunga blir blå? Vad är det för fel på världen egentligen? Är det för att man inte kan se vad det gör med hästen? Eftersom det inte har några öppna sår och inte kämpar emot, för att den kan varken se eller andas ordentligt, så kan man blunda för det?

ARGH!

Färska ägg är så himla irreterande. De är omöjliga att skala och när man väl har fått bort skalet så är bara halva ägget kvar. Jag undrar om det skulle funka att lämna äggen i kylen en vecka för att göra dem lättare att skala?

Vinur = julegris ?

=




Vi klippte Vinur häromdagen. Det gick faktiskt riktigt bra och han blev bara arg en gång. Dock har jag svårt att bestämma mig för om han får en fin färg där han är klippt eller om det får honom att se ut som en julegris. Jag tror att om vi fick för oss att helklippa honom så skulle han se otroligt löjlig ut, men i kontrast till hans rödaktiga "normala" färg så är det faktiskt lite läckert.
Lägg också märke till hur bra grisens röda byxor matchar med Vinurs "normala" färg.

När?

När skall det sluta göra så ont? När skall jag sluta gå sönder för minsta lilla?
I dag är ingen bra dag. Det är underbart väder ute och jag borde vara glad. Kanske är det hösten som gör det? Jag blir alltid mera deppig framåt vintern, kanske för att min sinnesstämning skall vara lika mörk som kvällarna här. Jag vet att jag är så mycket bättre än vad jag har varit och att jag borde klara detta, men jag känner hur mörkret smyger sig på och det gör mig livrädd. Jag kan inte falla så långt ner igen.
Vinur (och Mike förståss) är min styrka, men också en del av problemet. Var skall han bo nästa år? Vi hade väl mer eller mindre räknat med att han kunde komma tillbaka till Raudhetta, men nu ser det ju inte ut att bli så. Jag hatar ovissheten, att inte veta. Vad händer om vi inte hittar en plats till honom? Vad gör vi då?

<3

Idag kom Mike upp med frukost på sängen till mig. Fattiga riddare och en kopp te. Hur sjutton lyckades jag skaffa mig en så perfekt man?

Svenska

Jag oroar mig ibland för att jag håller på att förlora kontakten med svenskan och bli mer och mer "engelsk". Jag tänker oftast på engelska och har svårt att hitta orden när jag pratar svenska. Till och med när jag är ensam med Vinur så är det nästan bara engelska som gäller. Jag får liksom anstränga mig för att prata svenska, det känns onaturligt, och innan jag vet ordet av så snackar jag engelska igen.
Okej, det kanske inte är så konstigt eftersom de enda gångerna jag riktigt pratar svenska är när mamma ringer på söndagarna. När vi kommer hem och hälsar på så tar det oftast bara en halvtimme eller så innan svenskan är först igen. Så egentligen så oroar jag mig för ingenting, men jag är ändå rädd att förlora kontakten med svenskan. (Skulle man väl aldrig kunnat tro om mig som alltid hävdat att engelska är bättre på alla sätt och vis.)

Feedback

En väligt bra sak när vi leker med Vinur är att han ger oss feedback. Inte bara när vi leker utan även nästa dag. Om han tyckte det var roligt så kommer han fram till oss i hagen, men om han inte gillade det så vill han inte bli fångad. Det är jättenyttigt och får mig att tänka tillbaka och analysera vad vi gjorde, eller inte gjorde.

DNAngel

Jag har börjat läsa DNAngel igen. Jag har inte läst den på evigheter, men den är verkligen asbra. Och att huvudpersonen är snygg gör ju inte saken värre (värsta losern som tycker en tecknad figur är snygg =S).

Tankar...

"Whoever looks int the mirror of the water will see first of all his own face. The mirror does not flatter, it faithfully shows whatever looks into it; namely the face we never show to the world because we cover it with the persona, the mask of the actor. but the mirror lies behind the mask and shows the true face. This confrontation is the first test of courage on the inner way, a test sufficient to frighten off most people, for the meeting with ourselves belongs to the more unpleasant things that can be avoided so long as we can project everything negative into the environment."

Jag tror att det är det som jag hela tiden har försökt gömma mig från. Att se mig själv, utan lögner och lekar. Jag gick till och med så långt att jag skar sönder min verkliga hud för att täcka den med en ny och tjockare. Ett bättre kamoflage. Jag tror att Susanna Kaysen slår huvudet på spiken när hon säger;

"Scar tissue has no character. It's not like skin. It doesn't show age or illness or pallor or tan. It has no pores, no hair, no wrinkles. It's like a slipcover. It shields and disguises what's beneath. That's why we grow it - we have something to hide."

Men nu börjar jag tro att kanske, kanske jag kan se en glimt av min spegelbild utan att behöva gömma mig bakom blod och ärr. Så småningom skall jag vara stark nog att se, och sedan lära mig att tycka om det jag ser.

Arg kalkon

I dag när jag och Mike var på gården där vi köper våra ägg, så hade de några kalkoner lösa. Kill-kalkonen (med illröd hals och ett blått fejs) blev arg när det kom folk till hans gård, så han fluffade upp sig och började jaga mig. Jag höll mig väldigt nära Mike och sedan kom folket som ägde gården och jagade bort honom.
Jag är väl egentligen inte rädd för kalkoner om de håller sig på anstånd, men när de är uppfluffade och alldeles i hälarna på dig så är de ruskigt stora.

"Alla vägar går till Sutton kyrka"

Igår hade jag och Vinur en mysig ridtur på några av de myriader av vägar som finns runt stallet. Just den här vägen har jag inte ridit sedan hans operation och jag var nästan rädd att vi hade ridit vilse ett tag, men som tur är så finns kyrkan i Sutton (by nära stallet). Det är en stor kyrka som ligger uppe på en kulle och man kan se tornet (spiran?) från flera kilometer bort, så det är bara att ta första bästa väg som går mot den och vips så är man tillbaka igen. =)