Jag oroar mig ibland för att jag håller på att förlora kontakten med svenskan och bli mer och mer "engelsk". Jag tänker oftast på engelska och har svårt att hitta orden när jag pratar svenska. Till och med när jag är ensam med Vinur så är det nästan bara engelska som gäller. Jag får liksom anstränga mig för att prata svenska, det känns onaturligt, och innan jag vet ordet av så snackar jag engelska igen.
Okej, det kanske inte är så konstigt eftersom de enda gångerna jag riktigt pratar svenska är när mamma ringer på söndagarna. När vi kommer hem och hälsar på så tar det oftast bara en halvtimme eller så innan svenskan är först igen. Så egentligen så oroar jag mig för ingenting, men jag är ändå rädd att förlora kontakten med svenskan. (Skulle man väl aldrig kunnat tro om mig som alltid hävdat att engelska är bättre på alla sätt och vis.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag tror att du kommer ha god kontakt med både svenskan och engelskan i framtiden
SvaraRaderaIdag är Johan på besök hos mig. ´Han ger mig läxor i datakunskap. Jag måste medge att jag inte klarar av dem alla gånger men han är begåvad med tålamod och gott humör och det är jag tacksam för.
SvaraRaderaHälsningar till Mike och Dig
Ernst och Johan