Extrem-testning av barbackpad

Igår hjälpte jag mamma med fodring på Raudhetta och jag fick låna Erja av Margret så att vi kunde rida ut. Jag tog en barbackpad eftersom jag ville testa den mer, då jag och Mike förmodligen skall köpa en av dem. Vi red Varpet och allt gick bra, även om jag och Erja diskuterade vad en skritt tur egentligen innebar. Det kändes dock väldigt skumt att sitta på en häst med så kort steg efter att ha ridit Vinur samma dag. Fast Erja är bekväm på sitt sätt, som en soffa och bara tuffar på i sitt eget tempo.

Hur som helst gick allt bra, tills vi kom till en backe där hon troligen är van att gallopera. Hur som helst så ropade jag back till mamma att "nu drar vi" och sedan bar det av. Först försökte jag få henne att stanna, men det är ganska många svängar på vägen där och jag vet att det är lätt att åka av om man försöker stanna med en tygel. Så jag koncentrerade mig på att sitta kvar och när vi kom fram till backen kunde jag börja rida henne igen (då var hon ju lite trött också, tur att hon inte har så bra kondis...) och till slut stannade hon. Mamma hade tydligen ramlat av i början (tårta!) så Silja travde lös efter oss. Erja ville inte gå tillbaka och leta efter mamma, utan hon sa tydligt att nu skulle vi hem! Som tur var gick det bra för mamma också och vi kunde ta oss helskinnade hem.