Reflektioner

När jag var på studie gruppen i fredags hade jag lite av ett "aha-moment" när vi pratade om hur det är du själv som väljer hur du ser världen. Jag insåg att jag till stora delar har valt att se saker, utan att tänka på det, som inte verkade stora då, men som påverkar mig jätte mycket nu och som jag kämpar med nästan varje dag.
När jag var typ 10 så var det en tjej tillsammans med mig i stallet som jag verkligen såg upp till (hon var ganska mycket äldre än mig). Hon var rädd för *det jag är rädd för* och för att jag ville vara som henne och för att jag trodde att om hon är rädd måste det vara farligt, så valde jag att också vara rädd. Jag fortsatte välja att bli rädd och min reaktion eskalerade varje gång och nu är det helt okontrollerbart. Min reaktion är så stark och jag tror inte det handlar om val längre. Det är där gränsen till en fobi går tror jag.
Jag tror att man kan applicera den logiken på en hel del av mina andra problem också (det är lättare att se det negativa), som till exempel att jag skär mig och så. Självklart i att jag valde att göra det från början, men också hur jag valde att reagera. Jag valde att se det som en lösning på min ångest, istället för att se hur mycket det förstörde allt. Det blev ett beroende, så även där gick jag över gränsen, men jag tror jag är tillbaka nu och jag kan faktiskt välja att inte skära mig.
Jag reflekterade aldrig över något av valen och jag kämpar fortfarande med båda (det första mer än det andra). Det är nästan läskigt att tänka på hur mycket de båda små valen har påverkat mig och jag undrar hur mitt liv hade sett ut om jag hade valt annorlunda. Men, men, det är lätt att vara efterklok.