Jag är nog ändå ganska duktig

De senaste veckorna har jag bara tagit min medicin varannan dag (finns inte mindre dosering så det är ett sätt att trappa ner). Jag har känt mig helt ok, men igår var en jobbig dag. Jag har normalt en eller två svackor i veckan, men jag tror jag klämde in tre bara igår. Jag blir så trött! Fast när jag kan se det i normalt ljus så kan jag ju se hur otroligt långt jag har kommit. Borta är Sara som måste skära sig för att hantera minsta lilla, jag kan faktiskt klara mig igenom även om suget finns där. Jag hoppas att jag kan fortsätta klättra uppåt, men samtidigt är jag medveten om att ju högre jag klättrar ju längre är det att falla. Kanske någon gång i framtiden kan jag få må helt bra, och unna mig det också. Man säger ju att tiden läker alla sår, förhoppningsvis blir det inga nya.