Igår när jag och Mike körde ut på stora vägen från återvinningen hamnade vi på något sätt på fel sida vägen. Jag tyckte att det kändes fel, men tänkte att jag bara inbillar mig, tills jag såg en sån där skylt med en pil, då kom vi snabt över på rätt sida. Jag tror att både jag och Mike var lite skakis efter det. Tack gode gud att det inte kom några bilar!
Jag håller på att träna sluta som vi lärde oss på Eyjolfurkursen med Vinur. Det är svårt och av någon anledning är det mycket lättare att flytta framdelen än bakdelen så det blir liksom en cirkel-sluta. Men vi skall nog få kläm på det och nästa kurs skall vi vara grymma!
Något som däremot inte är grymt är mitt liv. Varför måste allt vara så svårt?! Jag kan ju inte ens följa med Mike till arbetsförmedlingen utan att få ångest. Jag vill ju bara ha ett normalt liv utan de jävla pillren. Får jag inte önska mig det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar