Hur kunde allt bli så fel? Jag har ju allting, allt jag någonsin kunnat drömma om och ändå orkar jag inte. Det måste ju finnas något stort och hemskt fel med mig eftersom jag har blivit så här. Andra människor går igenom riktiga helveten med hemska saker som inte bara händer i huvudet och de kommer ut starkare än innan. Jag har aldrig gått igenom något riktigt och ändå måste jag samla mod innan jag vågar gå ut genom dörren. Alla som har stått ut med mig, alltid, hur skall jag någonsin kunna tacka er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar