Just another carcrash away

Igår var jag och Mike på Stora Holm och gjorde halkkörning. Jag planerade att vara moraliskt stöd- på ett säkert avstånd, tills instruktören kläcker ur sig; "jag är inte så bra på engelska, du får sitta med i bilen". Ehh, vaa?!!? Jag är skitnervös för min egen halkkörning och uppskattade inte alls tanken på att göra det två gånger.
Vi började med att köra, fort, och sedan tvärnita. Mike tyckte att det var askul och roade sig med att skrämma upp mig ännu mer medans vi väntade. Instruktören kunde nog se att jag var livrädd, så han försökte lugna mig genom att säga att det värsta som kan hända är att vi kör in i en av lyktstolparna, och det har inte hänt- än. Tack, det gjorde mig mycket lugnare!
Sedan skulle vi ut på den fruktade halkbanan. Jag tror att allt som allt gjorde vi nog minst fem 360-sladdningar. Det var inte så illa som jag trodde och ute på halkbanan blev rollerna ombytta, jag lugnade ner mig medan Mike blev räddare. Jag tror inte att någon av oss hade klart för oss hur lite koll man har på bilen när det är halt. Mike har bestämt sig för att han inte vill köra lastbil den här första vintern och jag tror att det är bra.

Något som var lite mindre kul är att jag var uppe hos Silja och *surprise, surprise* så har hon ett nytt sår. Den hästen är ju nästan bättre på att göra sig själv illa än vad jag var!