Just nu känns det så, även om det kanske är lite mer bokstavligt menat än citatet. Igår red jag ut en sväng på Vinur. Det var så roligt att jag till och med glömde mina domnade händer. Jag gjorde en galoppfattning och helt plötsligt for han iväg i den grymmaste tölten någonsin. Helt lätt på framdelen och vi dansade fram i snön. Min bästa häst <3 Sedan red vi hem genom skogen. Det var underbart på ett annat sätt. Helt tyst och det ända som hördes var Vinurs hovar i snön. Den ridturen skall jag leva på länge.... Eller åtminstonde tills någon ny idiotgrej kommer och knuffar ner mig i mörkret igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar