Idag är det fem år sedan jag fick Vinur. Fem underbara år. Jag läste någonstans att typ 80% av alla hästägare säljer hästen innan dess, men Vinur stannar hos oss livet ut (okej, inte för att vi skulle kunnat sälja honom även om vi hade velat).När jag tittar på videon som pappa tog blir jag fortfarande alldeles varm och glad. Jag tror aldrig någonsin att jag har grinat så mycket som den dagen, Margret sa det också; att hon hade aldrig sett någon gråta så mycket när det fick sin häst. Det var utan tvekan en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag blir fortfarande, fem år senare, alldeles varm av att säga "min häst". Min alldeles egna Vinur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar