Farmor dog häromveckan. Det känns lite konstigt och jag kanske låter kall om jag säger att jag inte sörjer speciellt mycket. Dels för att hon förändrades så mycket när hon blev sjuk, det var liksom inte min farmor längre, och dels för att jag tror att hon har det så mycket bättre nu. Jag tror att hon och farfar har hittat varandra igen i himlen eller Nangiala eller vad man nu vill kalla det. Det gör mig glad att tänka så, de har varit ifrån varandra så länge och nu kan de vara tillsammans för evigt.
Jag tänker också på den där sången hon brukade sjunga; "gamla farmor skrynklig är och grå...". Hon hade verkligen ett hjärta av guld. Det är sådana saker jag vill komma ihåg, som när vi tog henne och Bettan till Ville Upp-och-Ner eller hur vi alltid snattade godis från burken i hennes kök, eller hur vi brukade spela Othello i hennes vardagsrum.
Vila i frid, Farmor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar