The rain often makes me lonely

Jag önskar att jag kunde få finnas några dagar utan ångest, att jag kunde se allt det underbara jag har istället för att se det jag inte har. Jag vill inte gå den här balansgången längre. Jag är nästan inte självdestruktiv alls längre, men jag har inget knep att hantera ångesten istället. När ångesten kommer vet jag inte vad jag skall göra längre. Jag känner mig bara gammal och trött på att kämpa. Skall jag ge upp kämpande, eller kämpande ge upp?