Trött och självisk...

Av en helt och hållet självisk anledning så tycker jag att det är jobbigt när Mike jobbar skift. Mitt sömnmönster (eller vad det heter på svenska) blir helt rubbat. När han jobbar på morgonen går vi och lägger oss tidigt och jag kan sova hur länge jag vill (vaknar oftast runt halv tio), men när han jobbar sent somnar vi oftast inte för än tolv och för att vi ska få ut något av dagen går vi upp vid åtta. Okej, det är väl inte så illa egentligen, men det gör stor skillnad för mig. Så igår var jag som en död sill och orkade inte lyfta ett finger. Jag krachade i sängen vid åtta och sov fjorton timmar, men fy vad det gjorde gott. Nu kan jag i alla fall fungera normalt även om jag känner mig lite skyldig för att jag inte följde med upp till stallet.