När skall det sluta göra så ont? När skall jag sluta gå sönder för minsta lilla?
I dag är ingen bra dag. Det är underbart väder ute och jag borde vara glad. Kanske är det hösten som gör det? Jag blir alltid mera deppig framåt vintern, kanske för att min sinnesstämning skall vara lika mörk som kvällarna här. Jag vet att jag är så mycket bättre än vad jag har varit och att jag borde klara detta, men jag känner hur mörkret smyger sig på och det gör mig livrädd. Jag kan inte falla så långt ner igen.
Vinur (och Mike förståss) är min styrka, men också en del av problemet. Var skall han bo nästa år? Vi hade väl mer eller mindre räknat med att han kunde komma tillbaka till Raudhetta, men nu ser det ju inte ut att bli så. Jag hatar ovissheten, att inte veta. Vad händer om vi inte hittar en plats till honom? Vad gör vi då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära Sara!
SvaraRaderaHar läst Din blogg. Vi tror att det hjälper Dig att Du så öppet talar om Dina bekymmer. Vi tröstar oss med att Du inte alltid ser det så här bekymmersamt. Du skrev en annan gång hur glad Du blev när Mike kom och gav Dig te och mat på sängen och hur tacksam Du var att ha Din Mike. Vi kan bara hoppas att det löser sig på något sätt.
Varmaste hälsningar
Morfar och mormor