I dag är en dålig dag. Mike är jätteförkyld och jag är verkligen, verkligen inte bra på att vara den som skall vara stark. Det är jättefint väder ute, men jag vågar inte gå ut själv för jag tror att det lurar spindlar överallt. Jag känner mig så himla trött på allt. Det tar på krafterna att jag känner att jag måste vara stark och att åka berg-och-dal bana med humöret är också ganska påfrestande. Sedan mitt i alltihopa dyker tankar om att skära sig upp (inte så att jag skall göra något dumt, men jag tycker att de kunde försvinna någon gång).
Jag lekte jättemysigt med Vinur i frihet igår och flytten till Sverige närmar sig, men allt det bleknar liksom bort och jag ser bara svart. Dock behöver ingen oroa sig, imorgon lär jag vara tillbaka till mitt "normala" jag, det är bara så himla tröttsamt när jag är så här. Jag känner mig som han i skämtet "-Se up för stupet! -Vilket stuuuuuuuuuuuup?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det verkar ändå som du har koll på var stupet är och kan se att det var bra i går och är förmodligen bättre i morgon. Men just nu är det tufft.
SvaraRaderaHallå eller!!!
SvaraRaderaVill du höra nåt skoj?
Vi ska inte flytta. Det borde ju innebära att de som har plats får stanna kvar? (Om jag får bestämma) Då kan vi träna ihop sen ;)