Det var en gång...

Ibland (när jag mår lite extra bra) tänker jag att mitt liv känns lite som en saga. Hur jag fick Vinur, det är ju sånt man läser om i böcker.
Hur jag träffade Mike; bara det är ju ganska otroligt, att han hittade mig på ett forum med flera tusen medlemmar, och att vi sedan faktiskt funkar ihop. Jag brukade tycka att Internet-romanser var för knäppskallar, men jag fick ju så jag teg. Att vi sedan kunde hjälpa varandra ur våra mörker och hitta något bra. Hur vi tillsammans klarade oss igenom Vinur operation och nu är vi starkare än någonsin tillsammans.

Så jag tror nog att det finns en mening med allt (även om det är svårt att hitta den). Om jag inte hade blivit deprimerad den andra gången så hade jag aldrig blivit medlem i psyke.org och då hade jag aldrig träffat Mike. "Tack vare" Vinurs operation så kom jag ihåg hur mycket han betyder för mig och vi har en jättebra relation nu. Så det finns nog en mening med det mesta. =)